kiss me | h.s

5.0

Alisons perspektiv.
Jag får inte falla för det en gång till. Jag vet att han älskar mig, jag vet att han kan göra vad som helst för mig, men jag vet också hur sårad jag blir av allt. Jacob gjorde mig så svag, han bröt ner mig, bit för bit. Efter att jag hade lämnat honom byggde jag upp en mur runt mig för att ingen skulle kunna komma in och få mig helt svag för dem. Men Harry lyckades ta sönder den muren och göra mig helt galet svag för honom.
"Jag vill också det Harry, men inte nu, jag kan inte, jag måste försöka stärka mig först, jag är helt förstörd nu och var egentligen redan det när vi träffades men jag bara märkte det inte på samma sätt då" suckar jag och stryker bort tåren som slingrar sig ner längs min kind.
"Lovar du mig att ge mig en sista chans sen? När du vet, är redo?" Han snubblar på orden och kliar sig osäkert i nacken.
"Du lovade ju att inte lämna mig" mumlar han tyst så att jag knappt hör, men jag gör det ändå.
"Jag vet men jag behöver en paus" säger jag och kramar försiktigt om hans hand.
"Vad ska vi säga, du vet till tidningar och så?" Frågar han och tittar upp från våra händer där han blick just vilat en stund.
"Att vi har en paus, det blev lite för mycket för oss ett tag eller nåt, jag orkar inte ljuga längre" säger jag trött. Han nickar svagt som svar.
"Jag borde kanske gå" säger han osäkert och reser sig upp. Jag reser mig också upp och följer efter han ut till hallen. Jag räcker över nycklarna till hans hus och han drar in mig i en kram innan han går.
"Jag älskar dig, glöm aldrig det" viskar han och släpper kramen efter en stund och försvinner ut genom dörren. Kvar står jag och försöker att inte börja gråta. Jag kommer sakna honom så mycket. Det enda jag kan göra är att börja ett nytt liv och försöka bli mig själv igen. Jag går in till mitt sovrum för att byta om till något mer bekvämt eftersom jag tänker spendera kvällen tillsammans med en film. När jag kommer in ser jag hans två t shirts som ligger på sängen. Jag tar tag i de och springer ut i hallen för att springa ner till hans bil och ge de till han men han har säkert redan hunnit åka härifrån, så jag vänder mig om och lägger de så långt in i garderoben det bara går. Att försöka glömma bort Harry kommer vara bland det svåraste jag gjort.