kiss me | h.s

1.4

Alisons perspektiv.

Han vet att jag lyssnar, men jag tittar bara inte på honom. Det han berättar om mig låter så äkta, och innerst inne vill jag att det ska vara äkta. När han börjar prata om att älska, måste jag bara titta på han, om det han säger är äkta. När jag möter hans blick säger han att han är kär i mig, att han älskar mig. Han ser så seriös ut, han ser verkligen ärlig ut och jag vill att han ska vara ärlig. Intervjun avslutas och det är först helt tyst.

- Är det sant? frågar jag försiktigt.

- Vadå? säger han och tittar upp från hans händer som håller i mobilen.

- Att du är kär i mig, att du älskar mig? frågar jag och varför vet jag inte, men det känns som att jag är på små, rosa, fluffiga moln. Han svarar inte utan flyttar sig så att han sitter bredvid mig. 

- Ja, säger han och möter min blick igen. De där små, rosa molnen får sällskap utav massa fjärilar som fladdrar omkring i min mage, är det såhär det känns att vara kär? 

- Men jag vet inte om du känner likadant... Börjar han men jag avbryter honom genom att pressa mina läppar mot hans. Han lägger sina händer på mina höfter och drar mig närmre.

Jag känner hur någon skakar i mig och jag hör Harrys oroliga röst.

- Alison! ropar han och försiktigt öppnar jag mina ögon. Harry tittar oroligt på mig.

- Vad hände? frågar jag förvirrat och försöker sätta mig upp men Harry stoppar mig. 

- Du svimmade, säger han i en lugnare ton och lyfter upp mig i soffan. Minnet klarnar och jag kommer ihåg att Harry hade blivit intervjuad och att han sa att han var kär i mig, att han älskar mig, men där tar det stopp och jag kommer bara ihåg att jag hade rest mig upp för fort. Men kysstes vi inte? Eller drömde jag det eller något?

- Det kändes som att du var borta i evigheter, säger han och går mot köket. Efter en stund kommer han tillbaka med ett glas vatten och räcker fram det till mig samtidigt som han sätter sig ner i soffan. 

- Hur mår du egentligen? Du har varit helt off och är jätte blek, säger han och inspekterar mig samtidigt som han tar bort en hårslinga och lägger handen runt mitt ansikte. Jag tittar ner på mina händer som håller i glaset med vatten för att undvika hans blick. Jag mår inte bra, för jag är rädd, och det är ingen mer än jag som vet om varför, men Harry borde få veta. Jag plockar upp min mobil och går in på meddelanden, öppnar upp smset jag fick idag, dagen efter festen där någon knuffade mig så att jag slog i huvudet och svimma. Jag vinklar skärmen mot Harry och han läser vad det står med stora ögon.

"Vi är här ute, passa dig, om du inte gör det vi sa, råkar Harry illa ut, riktigt illa, och det kommer bli dit fel, alltihop!" Tårarna bränner bakom ögonlocken. 

- Alison, jag måste berätta en sak, säger Harry allvarligt när han läst klart.