kiss me | h.s

1.6

Alisons perspektiv.

Just nu sitter vi på flygplatsen och det är piss rent ut sagt, jag har på mig ett par tajta blåa jeans, ett vitt linne och en svart kofta över det. På mina fötter har jag ett par låga converse och jag har inget smink, mitt hår är rufsigt och uppsatt i en hög boll mitt på huvudet och självklart är det massa paparazzis. Mina ögon är svullna och röda, och vi försov oss, bra start på något som skulle bli avkopplande. Harry är lika lugn och trevlig som alltid när det gäller paparazzis men jag skulle bara vilja be de att dra härifrån och aldrig mer komma tillbaka. Men, trevlig som jag är, host, bjuder jag på några leenden och svar på frågor som kastas runt i luften från höger och vänster. Hoppas verkligen flygresan blir lugn, vi valde att ta ett vanligt flyg, istället för att ett privat. Efter en kopp kaffe innan flygresan känner jag mig lite piggare men ändå somnar jag efter en stund med huvudet lutat mot Harrys axel. Harry sitter längst ut, för smidighetens skull, så att folk ska kunna ta kort med honom. Jag blir väldigt imponerad ibland, jag hade velat sätta mig längst in för att slippa alla människor, eller inte över huvud taget flyga ihop med massa andra människor som kommer och stör. Men man vänjer väl sig antar jag. Innan jag somnar så tar jag ett kort på min och Harrys hand, hopflätade, och lägger ut på Twitter och Instagram med den franska flaggan som emoji. 

Några timmar senare.

När vi kommit fram till hotellet så känner jag mig någorlunda pigg, konstigt nog. Sömnlösa nätter hit och dit lönar sig inte i längden kan man väl säga. Klockan på mobilen visar 14:37 så vi bestämmer oss för att börja resan lugnt, så vi tar en sväng till poolen. Harrys bruna lockar är slarvigt fixade uppåt och bakåt, hans tatueringar och magmusklerna, de svarta solglasögonen och de vita shortsen som gör att han ser ganska brun ut. Allt det tillsammans gör att han verkligen ser snygg ut, riktigt snygg. På den korta vägen till poolen får vi stanna flera gånger för att Harry ska ta kort och skriva autografer. 

"Du kan gå så länge, jag kommer snart" säger Harry och ger mig en snabb puss på kinden. Det hörs massa 'aww' från människorna runt omkring och plötsligt är fjärilarna tillbaka i magen. Jag styr mina steg mot poolen, vilken inte ligger alls långt bort. Jag behöver bara runda hörnet på den långa slingan med rum och där ligger poolen med massa solstolar runt om. Det är konstigt nog inte så mycket folk, men när man tittar ner mot stranden som man ser härifrån är det fullt med folk och solstolar. Jag slår mig ner på en solstol och ställer väskan med tidningar, handduk och massa annat på solstolen bredvid. Antagligen kommer Harry vara borta ett bra tag så jag plockar fram en utav tidningarna och lägger mig på mage på solstolen och börjar bläddra bland skvallret. Det välbekanta ljudet från ett nytt sms hörs och jag rotar snabbt fram mobilen ur väskan. Vem smset är från har jag ingen aning om för det är dolt. Men snabbt läser jag igenom det och för en klump i magen. 

"Kom till receptionen, nu, du har inget val" Står det och jag vet vad detta innebär. Det är samma person som skickade sms igår, det måste det vara. Jag slänger snabbt iväg ett sms till Harry att jag har ställt grejerna på två solstolar och går iväg mot receptionen. Om jag bara får reda på vem det är så kommer kanske allt ordna sig? Jag öppnar upp dörren som leder till receptionen och restaurangen och får syn på det ansiktet jag inte vill se.