kiss me | h.s

3.0

Alisons perspektiv. 

"Jag vill ta kontakt med mina biologiska föräldrar" berättar jag för Harry medan han hjälper mig att städa undan glaset som gick sönder. 

"Vill du.. Du vet.. Ska jag hjälpa dig?" Han snubblar på orden och kliar sig i nacken. Jag nickar som svar innan Harry försvinner iväg och efter några minuter är han tillbaka med min dator under armen. Vi sätter oss i soffan och jag plockar fram pappret om min familj som legat i fickan hela tiden. 

"Men jag vet inte vad de heter i efternamn ju" suckar jag medan jag läser igenom pappret igen. 

"Sök på Jasmine, Daniel och Lucas bara så kanske det kommer upp något" säger han och jag ger det ett försök. Efter att varit inne på massa sidor utan framgång är jag påväg att ge upp men Harry tar datorn ur mitt knä och går in på någon sida och söker på Daniel och Jasmine. Det kommer fram ett telefonnummer under Daniel och Jasmine Collins. 

"Värt att prova" säger han och rycker på axlarna samtidigt som han räcker över datorn igen. 

"Vad ska jag säga?" Frågar jag. Liksom man kan inte säga jag tror du är min mamma typ.

"Fråga vad de heter och ifall de har en son som heter Lucas och hur gammal han är, det borde inte vara så många som heter Daniel och Jasmine och har en son som heter Lucas och är fyra år" säger han och jag nickar tveksamt. Jag skriver in numret och pillar nervöst på datorn medan signalerna går fram. Harry lägger sin hand över min och ler lugnande, han ser hur nervös jag är. 

"Jasmine" hör jag en kvinnlig röst säga. 

"Är det Jasmine Collins?" Frågar jag nervöst och tittar på Harry som ger mig ett hoppfullt leende. 

"Ja, vem är det jag pratar med?" Frågar hon misstänksamt. 

"Ehm, jag heter Alison och.." 

"Och?" Upprepar hon efter en stunds tystnad eftersom jag inte vet hur jag ska berätta det. 

"Har du en man som heter Daniel och en son som heter Lucas och är fyra år?" Allt kom ut så fort men nu är det sagt och stenen från mina axlar lättade lite. 

"Ja?" Hon måste tro jag är sjuk i huvudet och är en främling som stalkar henne. 

"Jag har precis fått reda på att jag är adopterad, och med den informationen jag fått heter mina föräldrar Jasmine och Daniel och att jag har en lillebror som heter Lucas och en död syster som heter Zoe" berättar jag och tittar hoppfullt på Harry. 

"Åh herregud" är det enda jag hör. 

"Jag skulle väldigt gärna vilja träffa dig Alison och det skulle nog Daniel och Lucas också vilja" säger hon efter en stunds tystnad och jag kan inte låta bli att le. 

"Jag med" säger jag och nickar till Harry som ser ut som ett nyfiket frågetecken. 

"Var bor du, hemma eller har du flyttat hemifrån?" 

"Mina föräldrar dog i en bilolycka för några år sen så jag bor hos min pojkvän i London" berättar jag och på något sätt gör det inte lika ont att berätta om mina föräldrar längre. 

"Oj, jag är så ledsen Alison. Vi bor också i London, om du vill och kan så skulle du ju kunna komma hem till oss nu och ta en fika så att vi kan lära känna varandra"

"Absolut, du skulle väl kunna skicka ett sms med adressen till mig?" Frågar jag och ler till Harry för säkert tionde gången. 

"Ja, om du vill får du gärna ta med din pojkvän också!" 

"Tack, ska höra med honom" säger jag innan vi avslutar samtalet. Jag berättar om allt vi sa för Harry och säger att han också var välkommen. 

"Om du inte vill att jag ska följa med är det helt okej, jag förstår om du vill träffa de ensam" säger han snabbt. 

"Harry ta det lugnt, jag vill ta med dig, annars skulle jag ju dö på vägen utav nervositet om inte du är med" säger jag och han drar in mig i en stor kram.  Min mobil vibrerar och adressen lyser upp skärmen. 

"Ska vi åka då?" Frågar han och jag nickar. 

"Ska bara fixa mig först" säger jag och tio minuter senare sitter vi i bilen med andra kläder och sminket och håret fixat. Min mobil vibrerar igen och nu är det min chef Jennifer.

"Kollade igenom dina sociala medier nyss, tänk på att uppdatera minst varannan dag, helst oftare! Kram Jennifer" 

Jag suckar och tar en bild med Harry som jag sedan lägger upp på Instagram och Twitter med texten "äventyr". Jag har inte varit inne på Twitter och Instagram så mycket för jag vill inte läsa kommentarerna och gör det inte nu heller, det ska inte få förstöra min dag. Efter en stund svänger Harry in på en uppfart till ett hus med två bilar utanför. 

"Redo?" Frågar han och lägger en hand på mitt lår. Jag nickar och sväljer hårt. Vi går ur bilen och upp till dörren där jag knackar på och ställer mig bredvid Harry igen som lägger en hand runt min midja. Det hörs steg inifrån och inom några sekunder kommer jag träffa mina biologiska föräldrar.