kiss me | h.s

4.8

Alisons perspektiv.
Nervöst springer jag runt i lägenheten och gör iordning allt. Gårdagen spenderade jag med Sophie för att komma på andra tankar, vilket resulterade i att jag inte hann göra iordning något i lägenheten. Idag gick jag till en inredningsbutik och köpte grejer som behövdes och nu, en timme innan Harry kommer springer jag fortfarande runt och försöker komma på vad som ska stå vart. Jag har inte duschat och inte ätit något mer än frukost och en macka, så jag bestämmer mig för att låta det vara som det är för tillfället. När klockan visar 16:43 hoppar jag stressat in i duschen. Jag vill träffa och vara med Harry, mer än allt annat men jag vet hur det blir om jag förlåter honom. Han kommer göra något igen som sårar mig och jag vet att jag inte mår bra utav det. Det var ju därför jag bröt kontraktet och köpte en lägenhet. Jag är faktiskt riktigt nöjd med min lägenhet. Inredningen är helt i min smak och den är lagom stor. Tankarna tar över tiden och plötsligt hör jag hur det ringer på dörren. I panik snurrar jag en handduk runt kroppen och en runt håret och springer fort ut till hallen. Klockan på väggen i hallen visar fem i, alltså är han tidig. Nervöst öppnar jag dörren och möter Harrys ögon.
"Oj förlåt, jag var visst lite för tidig" säger han och kliar sig nervöst i nacken.
"Nej, det är lugnt, tiden flög iväg lite bara" säger jag och för en sekund stannar tiden och våra blickar fastnar i varandra. Han ser sliten ut, de röda ögonen och påsarna under avslöjar att det inte bara är jag som är sliten.
"Ehm, kom in, jag ska bara fixa till mig" harklar jag mig och backar ett par steg så att han kan komma in.
"Tack" ler han tar av sig jackan. Jag ler snabbt och stelt och vänder mig sen om och försvinner in på mitt rum. Det börjar ju bra, eller inte. Stressigt drar jag på mig ett par jeans och en vanlig t shirt och borstar snabbt igenom håret. Harry sitter i soffan och när jag kommer in tittar han upp och våra blickar möts igen.
"Vill du ha något? Typ kaffe eller nåt?" Frågar jag och biter mig nervöst i läppen.
"Nej tack" svarar han och skakar svagt på huvudet. Jag sätter mig tveksamt ner på andra sidan soffan och försöker komma på vad jag ska säga, men slipper det eftersom Harry räddar situationen.
"Vad fint det är" säger han och tittar sig runt om i rummet.
"Tack, jag är inte riktigt klar än" svarar jag och han nickar svagt.
"Hur mår du? Du ser sliten ut" säger han och tittar försiktigt på mig. Det hugger till i magen, jag mår inte bra efter alla omständigheter.
"Det är okej, är bara lite trött efter allt" svarar jag tyst och tittar ner på mina händer.
"Jag saknar dig" börjar han men jag försöker stoppa honom.
"Harry" ber jag. Allt blir värre om han berättar det här.
"Nej jag måste berätta så du förstår hur mycket du betyder för mig, jag har saknat dig så mycket att jag knappt kunnat sova"
"Jag har saknat dig med Harry, jag har saknat dig så jätte mycket, men jag kan inte, det kommer bli samma sak igen"