kiss me | h.s

4.1

Alisons perspektiv. 

"Vart vill du?" Frågar Louis och tittar på mig samtidigt som han svänger ut från arena området.

"Ingen aning, bara bort från honom" mumlar jag och torkar bort tårarna innan det kommer nya. 

"Vad var det som hände?" Louis milda ton på rösten får mig att slappna av. Jag vet att jag kan lita på honom.

"Han har haft ihop det med den där jävla Kay, han har gått bakom ryggen på mig och varit otrogen nu när vi äntligen har kunnat försöka. Jag hatar det, ena stunden är jag så kär i han att jag kan spricka, men nästa sekund får jag reda på hur mycket som helst om honom som jag inte trodde han kunde göra mot mig" säger jag och suckar.

"Jag fattar verkligen inte varför han gör såhär och jag är så trött på det. Jag förlåter han varje gång, och sen händer det igen, han gör mig så jävla besviken ibland" lägger jag till och låter ännu ett par tårar rinna ner längs mina kinder. Det känns skönt med någon som bara lyssnar och förstår.

"Jag tror han är osäker, han har inte haft något äkta förhållande innan"

Säger Louis efter en stunds tystnad. 

"Men för det behöver han inte behandla mig som skit ena sekunden" 

"Nej, ibland kan han faktiskt vara en idiot han" suckar han.

Harrys perspektiv. 

"Jag har förstört allt! Vad fan ska jag göra Niall? Hon förtjänar inte mig" frustrerat går jag fram och tillbaka i bussen och slår förbannat handen i väggen flera gånger. 

"Du kan inte hålla på såhär, hur skulle du mått om hon skulle vara en idiot mot dig hela tiden men du förlåter henne hela tiden och så gör hon om samma sak hela tiden? Ser du inte hur mycket hon tycker om dig?"

"Jag vet, jag säger ju det! Vad ska jag göra för att hon ska komma tillbaka till mig? Jag är så jävla rädd att hon inte kommer tillbaka den här gången" suckar jag och sätter mig mittemot Niall. Frustrerat lutar jag huvudet i händerna och försöker tänka, men min hjärna är lite ur funktion nu.

"Kämpa för henne, visa henne att du kan, visa henne att du älskar henne, låt henne inte gå hela tiden för tillslut kommer hon inte tillbaka" säger han och reser sig upp. Allt han säger är sant, jag måste kämpa för henne, behandla henne som hon förtjänar och visa hur mycket jag älskar henne.

"Tack, jag vet inte vad jag skulle göra utan er ibland" säger jag och hämtar min telefon på sängen där Alison la den. Jag kan inte göra fler misstag, hon förtjänar det inte. Utan att tveka trycker jag på hennes nummer och höjer telefonen till örat i hopp om att hon svarar. 

Alisons perspektiv. 

Min mobil vibrerar i mugg hållaren. Hans namn lyser stort på skärmen och jag lägger ner den i mugg hållaren igen, han är inte värd min tid just nu.

"Om det är Harry, ta det, han kanske har något vettigt att säga nu" säger Louis och jag tar tveksamt upp telefonen igen. Jag svarar utan att säga något, det är hans tur nu. 

"Ali, jag vet inte faktiskt mer än att jag vet hur fel det jag har gjort är och att jag är så ledsen, jag är så jävla ledsen för jag vill inte såra dig något mer. Jag vet bara inte hur man gör, jag vet inte hur jag ska behandla dig på bästa sätt för även om jag gör mitt bästa så förtjänar du mycket bättre ändå. Du är för bra för mig men jag älskar dig och du är som en drog för mig, även fast jag försöker hålla mig borta för att du inte ska komma under mitt skinn och göra mig helt svag och förälskad i dig så går det inte. Jag antar att jag blir en helt annan person när jag är med dig, jag blir mig själv och jag vet inte hur jag ska hantera det och då jag gör saker jag inte ska. Jag älskar dig, jag gör verkligen det" 

Det han just sagt får mig att bli helt stum. 

"Jag gör vad som helst för dig, jag vill att du ska veta det" lägger han till efter en stunds tystnad.

"Jag vet Harry" svarar jag och det vet jag faktiskt, han skulle kunna göra nästan vad som helst för mig. 

"Vi ska dra till arenan om en halvtimme, bara så Louis vet men jag ska låta dig få din tid du behöver" säger han och jag nickar men kommer då på att han inte ser mig så jag hummar som svar. 

"Jag älskar dig" säger han och lägger på. Allt är en röra nu, för stor röra.