kiss me | h.s

3.7

Alisons perspektiv. 

"Vilken väg?" Pappa tittar frågande på mig genom backspegeln. 

"Bron såklart" svarar jag och ler. Jag har alltid tyckt det varit häftigt att åka över den bron. Se vattnet under en att sakta glida framåt påväg ut i det stora havet. Särkilt när man kommer från andra håller, först ser man inte bron eller ån, men när man kört ur kurvan är man helt plötsligt över vattnet. Jag tittar ut genom fönstret och ner på de små virvlarna i vattnet. Pappa kör alltid sakta över för att man ska hinna se den vackra synen men nu är det en bil bakom så han får försöka att hålla en bra hastighet. När bron är slut gasar han lite till för att bilen bakom inte ska behöva vänta. 

"Se upp!!" Mamma panikslagna röst får mig att snabbt titta upp från vattnet och det enda jag ser är en bil som kommer emot oss. Pappa försöker bromsa men det är redan försent. Den kraftiga smällen in i trädet får mig att flyga fram mot pappas säte och allt blir svart. 

Panikslaget flyger jag upp och kastar bort täcket. Min hud är blöt och knottras snabbt. 

"Scchh, det var bara en dröm" Harrys röst bredvid får mig att hoppa till. Hans armar drar mig bakåt och jag hamnar med huvudet på hans bröst. Han stryker lugnande med ena handen över mitt hår. 

"Jag ska hämta ett glas vatten till dig" säger han och försöker ta sig ut greppet men jag håller kvar. 

"Nej, gå inte" ber jag och han gör som jag säger och lägger sig ner igen. Han fortsätter med de lugnande dragen över mitt hår och fortsätter ner längs min arm. 

"Jag försökte väcka dig" 

"Det är okej" svarar jag och försöker tänka på något annat. Det var ett tag sen jag fick de här mardrömmarna. Innan fick jag de nästan varje natt, nu är det mer någon gång varannan månad typ.

"Du anar inte hur rädd jag blev när jag vaknade utav att du skrek, jag trodde det var någon här, så jag sprang hit och du var jätte varm och vred och vände på dig" När Harry berättar det låter han nästan rädd. 

"Jag är okej, nu är jag det" lägger jag till. Om han inte hade kommit hit hade jag antagligen fått panik eller något liknande. Jag kommer ihåg när jag bodde ihop med Jacob. Han var nästan aldrig hemma på nätterna, eller så hade han somnat i soffan, då fick jag nästan panik när jag vaknade från en mardröm. Jag kände mig rädd och ensam och det fanns ingen som kunde göra mig trygg igen, det slutade med att jag var vaken resten utav natten. Att det var Jacob som var i bilen som körde emot oss gör ju det hela inte bättre, men det visste jag inte då.

"Tack Harry" viskar jag. 

"Inga tack" svarar han och pussar mig i pannan. Beröringen utav hans läppar mot min hud får huden att knottras lite till. 

"Får jag fråga dig en sak?" Frågar han och jag flyttar mig så att mitt huvud ligger i höjd med hans. Harry flyttar sig också så att vi ligger ansikte mot ansikte men han håller kvar ena armen runt min midja och stryker lätt med handen längs min midja och rygg. Jag nickar som svar och betraktar hans ansikte. 

"Du sa att du tyckte om mig, gör du det?" Osäkerheten speglas i hans röst.

"Ja det gör jag" 

"Men du vet hur jag menar, gillar du mig verkligen Ali? Har du känslor för mig? Det är den frågan jag vill ha svar på" 

"Och det var den frågan jag svarade på" Orden är ute innan jag hunnit stoppa dem. Men nu när jag har sagt det känns det bra. Harry förflyttar sin hand till min nacke och hals och lutar sig fram och kysser mig. 

"Ali, du fattar inte hur mycket jag tycker om dig, jag tänker inte såra dig igen, jag älskar dig, fan va jag älskar dig" viskar han i mitt öra när jag lagt mig med ryggen mot i hans famn.