kiss me | h.s

2.7

Harrys perspektiv. 

Jag har saknat att få krama om henne, saknat att skratta med henne, saknat att kyssa henne, saknat sättet hon tittar på mig, jag har saknat henne så mycket. Men hon vet det inte för det har inte varit något seriöst mellan oss, inte på det sättet, men jag är förälskad i henne, jag vill spendera varenda minut med henne, jag vill känna elden som tänds inuti mig när jag rör henne, jag vill känna hur elden sprider sig och håller på att ta över mig när hon kysser mig. Jag vill att hon ska förstå att jag älskar henne, att jag älskar att titta på henne när hon sover, att jag älskar att hålla hennes hand medan folk ser på, få visa att jag älskar henne, jag vill att hon ska förstå att jag vill vara med henne, även fast det där kontraktet förstör det, för jag vill ha en äkta relation med henne, utan ett kontrakt som tvingar mig att låtsas vara perfekta paret. Allt detta går igenom mitt huvud när jag äntligen får ha mina läppar mot hennes igen, och såren läker samman som bildas den senaste veckan när hon och jag glidit ifrån varandra efter kaoset som hände när jag berättade för henne om hennes föräldrar och allt. Men när hon vänder bort huvudet och säger att hon inte kan, slits såren upp och det känns som att någon häller salt i dem. Hon hoppar upp på bryggan och virar sin handduk om sig medan jag bara står kvar i vattnet som en idiot. Medan hon tar upp sina kläder från marken springer jag fram och tar tag i hennes handled för att få henne att stanna.

"Ali, vänta, vad är det?" Frågar jag desperat, jag vill inte att allt ska förstöras nu. "Vad det är? Skojar du med mig? Ursäkta mig men jag behöver tänka innan jag kysser en mördade, för den här gången tänkte jag inte alls" säger hon argt och drar undan handen ur mitt grepp. "Du vet vad jag sagt om det, jag ångrar det och det vet du, kalla mig inte för mördare" säger jag och tar ett djupt andetag i hopp om att inte bli förbannad när hon säger så. "Om du blir förbannad för att jag inte ville kyssa dig är du ju galen på riktigt, jag är inte din flickvän direkt!" skriker hon i ansiktet på mig och råkar tappa linnet i vattnet i samma veva. Hon mumlar en ramsa samtidigt som hon tar upp det och kramar ur vattnet så gott det går. "Du kallade mig för din pojkvän för mindre än en vecka sen, har du glömt det?" Frågar jag irriterat. "För du är min pojkvän inför hela jävla världen Harry, har du glömt det eller?" Jag ser på henne att hon är ännu mer irriterad nu än vad hon var för några sekunder sedan. Det känns konstigt att stå och skrika på varandra utomhus, men det är inga som varken hör eller ser på så det spelar ingen roll. När det äntligen började bli bra mellan oss och vi inte tjafsade hela tiden fall allting ihop och vi står här och skriker på varandra, igen. Jag drar på mig mina skor och kastar min T-shirt till Alison, jag vet att hon älskar att ha på sig dem även fast hon typ hatar mig för tillfället.

Hon drar den tveksamt över huvudet och den är såpass lång att hon skulle kunna använda den som klänning, varför hon nu skulle vilja det. Under tystnad går vi tillbaka till bilen. Jag slänger slarvigt in handduken på sätet och startar bilen. Alison sitter och tittar ut genom hennes fönster hela tiden och ser fortfarande bitter ut.

"Kan du sluta glo" muttrar hon och jag flinar för mig själv. "Nepp" svarar jag och fortsätter växla blicken mellan vägen och henne. Hon vänder på huvudet och ger mig en mördarblick. Varför hon blir sur nu efter en vecka fattar jag inte, hon har haft hela veckan på sig att vara förbannad på mig men nu när jag trodde det började bli bra mellan oss så sabbar jag allt genom att kyssa henne. "Förlåt, det var inte meningen att du skulle ta det så, kan vi inte bara gå tillbaka till hur det var innan och.." Mer hinner jag inte innan hon avbryter mig. "Det är inte som innan och kommer inte bli, allt i mitt liv har förändrats och det är inte så jäkla lätt, så kan du snälla sluta tjata om oss nu för jag orkar och vill inte! Okej?"

"Du behöver inte bli sur som en jäkla citron för det, jag vet att det jag gjort är riktigt dåligt och att det är jobbigt för dig men bli inte sur på mig" säger jag argt och drar frustrerat en hand genom mitt blöta hår. "Bli inte sur på dig? Det är ju du som orsakat detta, du som mobbade min syster till självmord, du som höll det och att jag är adopterad undan för mig, är det något mer jag borde veta?" För att sitta en halv meter ifrån varandra är ljudnivån ovanligt hög, kanske för att båda två har temperament från mars eller nåt. "Den tjejen som var på festen hos mig, jag har träffat henne fler gånger efter det!" Det där var lågt, riktigt lågt men jag sa det för att hon ska få känna samma sak som jag känner. Ilskan i hennes ögon blandas med förvirring, men när det kopplat för henne ser hon istället ledsen ut. Att jag var med den där tjejen fler gånger är självklart inte sant, det skulle jag aldrig göra, jag var full och försökte kväva mina skuldkänslor, men det enda jag tänkte på då var Alison. "Du kan inte, vi har ett kontrakt, du får inte, gör du det fortfarande?" Hon snubblar på orden men får ändå fram de. Jag skakar bara på huvudet som svar och stannar bilen utanför mitt hus, Alison öppnar dörren och går snabbt in utan att titta på mig. När jag kommer in ligger hennes skor slarvigt i hallen, hon ställer de alltid ordentligt.

Jag går till tv rummet för att kolla om hon är där, vilket hon inte är, hon är inte i köket, när jag är påväg in på toaletten för att se om hon är där kommer hon ner för trappan med en utav hennes väskor som hon alltid ska ha med sig, men nu är den fullproppad med saker, hon har bytt om, inte min t-shirt utan jeans, en t-shirt, en skinnjacka och en mössa? Hennes hår ser ovanligt rufsigt ut, kanske därför? Jag förstår mig inte på tjejer känner jag, varför har man mössa på sommaren?

"Vart ska.." Börjar jag för att fråga vart hon ska men hon svarar innan jag hunnit prata klart. "Till Hayley, jag måste, bort, jag måste få rensa tankarna, förlåt" mumlar hon medan jag följer efter henne till hallen där hon drar på sig skorna. "Nej nej, det är lugnt, ska jag köra dig eller nåt?" Frågar jag försiktigt och kliar mig obekvämt i nacken. Hon skakar bara på huvudet och försvinner ut genom dörren. Det var mitt fel att hon stack, det var pågrund utav mig.