kiss me | h.s

2.5

Alisons perspektiv. 

"Och jag sa ju att din syster inte tog självmord, fast egentligen gjorde hon det, fast det var mitt och Zayns fel" suckar han och jag fattar ingenting. 

"Vänta va? Du sa att du mördade min syster och nu säger du att du inte gjorde det?" säger jag, med en irriterad och arg ton. Han tar fram en lapp från bakfickan och sträcker fram den till mig. Försiktigt vecklar jag upp lappen som redan är väldigt söndrig, så jag försöker vara så försiktig jag kan. 

Om inte ni fixar det vi sa med Zoe så vet du vad som händer

Jag läser det med en rynka i pannan, fortfarande fattar jag ingenting.

"Din syster hette Zoe, och om inte vi gjorde, du vet vad, så skulle han skada min och Zayns familj, och du förstår inte hur mycket ångest vi hade, men vi kunde bara inte låta de skada våra familjer, så vi mobbade Zoe tills hon utav sig själv inte klarade det längre, vi kunde inte göra det själva. Du förstår inte hur många gånger jag gråtit mig till sömns på kvällarna efter det här och jag drömmer fortfarande mardrömmar, hela jag är en stor ångestfylld människa, likadant med Zayn" berättar han och det går in, men inte så att jag förstår det på det sättet, jag har aldrig vetat att jag haft en syster, jag känner inte henne, men ändå blir jag så sårad för jag inte vetat om det, och vad både Jacob och Harry har gjort. Jag vet inte vad jag ska säga, vad ska man säga? Det är bara helt stopp just nu. 

"Vad ska jag göra? För att du ska kunna lita på mig, jag berättade inte detta för dig för att jag måste, för jag får inte för Jacob och de, utan för att jag vill att du ska veta, du förtjänar att veta" suckar han och ärligt talat vet jag inte, för innerst inne litar jag på honom, och han litar på mig, annars skulle han inte säga detta, och han är den ärligaste människan jag känner, han gör mig ärlig och öppnar upp mig för honom. 

"Jag vet inte Harry, jag litar på dig innerst inne, i natt när jag låg och grät så var det dig jag tänkte på, att det var du som jag ville skulle hålla om mig, men jag vet inte, jag vet ingenting just nu, jag är tydligen adopterad, har en död syster och en levande lillebror, mitt ex är galen och min pojkvän" precis när jag sagt det stoppar jag mig själv, sa jag just det inför Harry? Att han är min pojkvän? "Eller är du det, är du min pojkvän på riktigt, eller spelar du bara på mina känslor, är jag bara vem som helst som du har ett kontrakt med som inte får brytas?" Suckar jag och torkar bort tårarna som precis runnit över. 

"Varför tar de aldrig slut, de där jävla tårarna" mumlar jag och möter sedan Harrys blick. Han ser sårad ut, det jag sa tog på honom. 

"Ali" börjar han och hoppar närmre mig för att sedan lägga två fingrar under min haka för att rikta upp min blick som fallit ner på mina händer som pillar nervöst på pappret om Zoe, som vanligt när jag är nervös.

"Blunda" viskar han. Först tvekar jag men sen slutet jag mina ögon. Efter några sekunder placerar Harry sina fuktiga läppar mot mina. De där fyrverkerierna som alltid kommer när han kysser mig kommer upp och jag kände aldrig såhär med Jacob. 

"Ali" mumlar Harry mot mina läppar och lyfter över mig så att jag sitter över hans knä. Hans händer glider längs min midja och jag leker lätt med lockarna i nacken. Efter en stund drar jag försiktigt bort huvudet för att hämta andan. 

"Kändes det där fejk? För det gjorde det inte för mig i alla fall" säger han och tittar mig allvarligt i ögonen. Den där kyssen var långt ifrån fejk så jag skakar försiktigt på huvudet som svar. 

"Bra, för jag spelar inte på dina känslor, har aldrig spelat på någons känslor och kommer aldrig göra" säger han övertygande och jag nickar försiktigt för att visa att jag tagit in det som precis lämnat hans läppar. Stämningen är fortfarande väldigt spänd men inget jämfört med hur det var för några timmar sedan. Försiktigt kryper jag ut ur hans grepp och går mot toaletten. Jag känner bara för att vara ensam en stund så jag låser dörren och sätter på vattnet i duschen. Långsamt drar jag av mig Harrys tröja och mina tajta jeans, det är typ 25 grader ute och jag går runt i jeans, inte konstigt att jag blir varm. Det iskalla vattnet träffar min hud och får mig att släppa allt, bara fokusera på det kalla vattnet som rinner ner längs min kropp. Det är ett sätt för mig att försvinna från verkligheten, jag brukade alltid vara ute och springa för att rensa tankarna och sen duschade jag i iskallt vatten för att släppa allt när mina föräldrar hade gått bort, eller ja, "föräldrar".