kiss me | h.s

1.1

Alisons perspektiv. 

Mitt Twitter flöde är fullt utav directioners, det mesta består utav fina och snälla saker, men ändå är det fortfarande mycket hat, jag kan inte hjälpa det, men jag tar åt mig. Även fast de personerna som skrivit detta inte känner mig personligen, så känns det faktiskt. För att komma på andra tankar ringer jag till min bästa kompis, min andra halva. Det går tre signaler innan hon svarar.

- Hallå? Åh det är så skönt att höra henne, även fast vi inte hinner träffas så mycket längre så är hon ändå min bästa vän och kommer alltid vara. Det blir ju inte enklare när hon är ute och reser hela tiden.

- Åh, Hayley! Det är Alison! säger jag glatt.

- Alison! Har du bytt nummer? Nu låter även hon väldigt glad.

- Ja, gud vad jag har saknat dig, säger jag för att inte få komma in på varför jag bytt nummer, eftersom jag fick mobilen för det här jobbet.

- Jag med, en fågel viskade i mitt öra att du och Harry Styles dejtar, är detta sant? Jag ser hennes nyfikna leende framför mig.

- Ja, det har väl inte gått att missa, det står ju överallt! skrattar jag. 

- Jag måste träffa honom, godkänna ifall du kan hänga med en sån snygging ju! skrattar hon. 

- Kanske det kanske, skrattar jag. 

- Kan inte vi ta en fika? Jag är ledig just nu, det skulle ju vara perfekt! 

- Visst, jag kan kanske ta med mig snyggingen, så att du får godkänna honom, ifall han är ledig just nu, skrattar jag. 

- Det blir bra, ses på våran favorit om 30? frågor hon innan samtalet avslutas. När jag kommer ner står killarna i hallen och är precis påväg att gå, innan alla kommer fram och ger mig en gruppkram.

- Vad var det där? frågar jag förvånat.

- En kram! säger Niall och flinar, de här killarna är verkligen inte normala.

När de har stängt dörren och lämnat huset vänder jag mig om till Harry.

- Jag och Hayley ska ta en fika, vill du hänga med? frågar jag och klämmer fram ett litet leende. Varför jag frivilligt sagt att Harry kanske kunde följa med vet jag inte.

- Visst, säger han och rycker på axlarna, vem är Hayley förresten? lägger han sedan till.

- Min bästa vän, jag ska bara fixa iordning mig sen drar vi, svarar jag och försvinner upp för trappan. Efter tio minuter sitter vi i Harrys bil på väg till caféet. Jag och Harry har inte visat oss tillsammans så mycket mer än utanför studion, så att gå och ta en fika kan väl vara en bra "fejk grej". Jag sitter och pillar på mina armband, vilket jag alltid gör när jag är nervös vilket Harry märker.

- Varför så nervös? säger han och tittar snabbt på mig innan hans blick fastnar på vägen igen. Jag tittar upp på honom, hans lockar är rufsiga men ändå ser han bra ut, särkilt när han har fångat upp de med en bandana runt håret. Jag glömmer nästan av att svara på det han frågade.

- För Hayley ser rakt igenom mig, hon känner mig innan och utan, hon kommer märka att vi inte är tillsammans på riktigt, säger jag tyst.

- Du får väl ta fram dina känslor som du har för mig, flinar han med blicken fortfarande fast på vägen. Jag svarar inte utan blänger bara surt på honom. Efter en stund är vi framme och Harry kom över till min sida och tar tag min hand. Genast kommer det fram massa folk som vill ta kort och kramas, tur att vi va lite tidiga för annars hade vi blivit jätte sena på grund utav alla människor. 

- Alison! En bekant röst ropar på mig bakifrån och jag vänder mig snabbt om. Hayley kommer vinkar och kommer springandes. Jag möter henne i en stor kram. Herregud vad jag har saknat henne. Man ser att hon precis varit utomlands för hennes hår är solblekt och hon har en varm, brun nyans på huden. Harry sluter upp bakom mig och lägger en hand runt min axel. 

- Du måste vara Hayley, säger han och sträcker fram en hand.

- Det stämmer, svarar hon med ett leende och tar hans hand. 

- Ska vi? säger jag och nickar mot caféet. De nickar som svar och Harry tar min hand igen. Jag vill dra bort den samtidigt som det enda jag vill är att han ska hålla kvar och aldrig släppa. Harry håller upp dörren åt oss och jag ler tacksamt. Hayley vänder sig om när vi kommit in.

- Vilken gentleman, viskar hon så att Harry inte hör och blinkar med ena ögat. Vi går fram till disken för att beställa.

- Vad vill ni ha? frågar Harry med blicken fäst på alla saker som finns att välja på.

- Men jag kan... Mer hinner jag inte innan han avbryter mig.

- Jag bjuder, säger han med en bestäm men vänlig ton. Jag tittar upp på honom och himlar med ögonen. Varför ska han alltid vara så envis?