Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Glömda hemligheter och mörker

(När det ändå är över midnatt och jag ändå har publicerat dagens kapitel av mina julkalendrar så varför inte publicera dagens kapitel av Kidnappad. Föresten, TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR 5K LÄSARE, JAG ÄR SÅ HIMLA ÖVERLYCKLIG ATT JAG INTE VET VAD JAG SKA SÄGA)

Nu var det en ny dag, barnen var hos pappa för att dom ville sova över, alla har fått ledigt idag -av någon anledning- så det blir bara Lukas och jag idag vilket känns lite skönt. Lukas och jag låg och sov i sängen, min rygg var mot hans bröst och hans armar var runt min midja som var det bästa som jag visste för då vet jag att han är här och att jag inte bara drömmer om allting.

Mina ögon öppnades försiktigt och dom underbara drömmarna tog slut när jag kände ett par bekanta perfekta läppar som vidrörde min kind så försiktigt som om att jag skulle gå sönder då.

"Godmorgon min fagra prinsessa" viskade han i mitt öra innan han pussade mig på kinden igen som fick mig att le stort.

"Godmorgon själv min ståtliga prins" sa jag och log mot honom.

Vi låg där i sängen och myste lite, Lukas låg på rygg med ena armen om mig och jag låg på sidan tät intill honom med huvudet och ena handen vilandes på hans bröst. Jag har verkligen saknat det här, att få ligga såhär nära Lukas igen och fö känna hans hud emot min, att få känna hans kroppsvärme och det bästa av allt, att både få höra hur hans hjärta slår och hur lugnt han andas gör mig lugn.

Tänk att han som just nu ligger bredvid mig som har räddat mitt liv flera gånger, som alltid har gett mig den tryggheten ingen annan har gett mig, som vet exakt allting om mig innan båda träffades, han som inte fick till den bästa början på mitt första möte med honom men ändå har vi kommit såhär långt.

Vi har 3 barn tillsammans och vi ska gifta oss om ungefär 6 månader, det är lite pirrigt att vi snart ska gifta oss men det jag är mest nervös över är ju att när vi har gift oss så blir jag ju en prinsessa och jag vet ingenting om att vara en prinsessa så det är jag lite rädd för.

———————————

När vi äntligen hade kommit upp ur sängen och ätit så tog vi Balto och Aurora på en liten promenad, och jag kan fortfarande inte fatta att Aurora är lika liten som när jag träffade henne för hon är fortfarande en valp och har fortfarande inte växt ett dugg.

Vi gick iallafall en promenad och sen gick vi till deras "lilla" bibliotek i slottet som jag aldrig har tänkt på förut, visst Ally visade mig det min första dag jag var här men jag har varit med Lukas hela tiden och då brukar vi mer vara ute eller något så jag har aldrig tänkt på biblioteket eller andra rum.

"Lukas, hur kommer det sig att du har ett bibliotek som du aldrig använder?" Frågade jag och kollade på honom.

"Det var faktiskt pappa som hade det här, det mesta som finns här är böcker med lyrik och lite annat" sa han och log.

Jag nickade och log mot Lukas.

"Vad gör vi ens här?" Frågade jag och kollade på honom.

"Du får se, kom bara" sa han och började gå.

Jag började också att gå fast bakom honom, min blick kunde inte släppa alla bokhyllor vi gick förbi men tillslut gick vi förbi en bokhylla som fick min uppmärksamhet. Lukas märkte att jag höll på att kolla på namnskylten som satt fast på bokhyllan, han ställde sig bredvid mig med ett leende på läpparna och kollade också på namnskylten.

"Ja det här är min bokhylla, för det mesta så var alla böcker här i biblioteket pappas men både mamma, Cornelia, Kim, jag och vår syster Carolin en egen bokhylla med böcker som vi läser. Mina böcker var mer om magi och sånt, Cornelia's handlade mest om alver och olika språk, Kim's var mer om ondska, Carolin's handlade mest om världen och mammas var om hur man beter sig som en kunglighet och mycket sånt"