Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 3. Flyktplan

Allt sånt -och mycket mer- hemsöker mina drömmar. Idag har varit en dag, full av förvirring och jag har ännu inte fattat något. Imorgon ska jag försöka luska ut vad han döljer. Sen, sen ska jag rymma och se till att han hamnar i fängelse.

——————————

Tidigt nästa morgon vaknade jag, helt utvilad. Solen hade knappt gått upp än. Jag trodde allt hade varit en konstig dröm. Nej, jag HOPPADES att det hade varit en konstig dröm.

Men när jag öppnade ögonen, möttes jag av en syn som försäkrade mig motsatsen. Snabbt satte jag mig upp och skannade av rummet. Det känns precis som i filmer. När man vaknar upp från en mardröm, men den fortsätter ändå.

Sängen jag låg i, var en stor himmelsäng. Spetstyget var helt huller om buller ovanför mig, och lystes upp av blåa ljusslingor. Fyra vita pelare höll uppe det, men som även var ringlade av rankor och blommor i alla regnbågens färger.

Tyget hängde ner över kanten, så det blev som gardiner nästan. Täcket var vitt med rosa tigermönster. Medan alla kuddar var antingen vita, cerise rosa, svarta, röda eller ljusblåa. Vid fotändan fanns en pläd som jag märker är fejk -tur är- och som är riktigt mjukt.

Längst bort i rummet, står det en vit stor soffa med massa olika kuddar i alla möjliga färger, former och storlekar. Vissa var fluffiga, andra var med paljetter, även emojisar fanns med och några med olika tryck på. Även en öppen spis fanns där, som dumt nog var tänd nu.

Han vill döda mig.

I det höga taket, hängde det en stor och vacker kristallkrona i mitten av rummet. Taket var även fullt av, kristaller tror jag. Men varför fattade jag inte. Även lite ner mot väggen fanns det också.

Okej, konstigt.

Jag fortsatte att skanna rummet, då jag fick se en garderob av mörkt trä. Den stod mot väggen en bit ifrån dörren. Med en klänning hängandes på dörren.

Japp, han vill döda mig.

Snabbt skakade jag på huvudet, enbart för att sluta tänka på det. Istället fortsatte jag att studera. Väggen bakom mig och mitt emot mig, var vit medan den på vänster sida vid dörren var cerise rosa.

Det var även fjärilar i olika färger och storlekar, som gick nästan vid huvudändan på sängen och uppåt på väggen. Längst hela vägen på höger sida, var det fönster från tak till golv.

Okej nu skrämmer han mig på riktigt alltså.

Man såg tydligt genom fönstren, att det fortfarande var lite mörkt ute. Det är iallafall ljusare än förut. En sak är säker: jag kanske sa att jag skulle stanna här, men jag kommer inte klara av en endaste dag här.

Så kan ni gissa vad jag gör? Jo jag rusar upp ur sängen och springer fram till dörren. Försiktigt tryckte jag ner handtaget och stack ut huvudet. Ingen var där, så jag tog min chans att tassa ut. Sen sprang jag så fort och ljudlöst jag kunde. För att snabbt hitta ut härifrån.

Som tur var, hjälpte den röda mattan mig att springa tyst. Så jag inte sprang på det vita marmorgolvet. Kristallkronorna i taket var tända, vilket gjorde det lite jobbigt att springa helt osedd. Speciellt när jag hör folk komma hela tiden. Tur är: så kunde jag gömma mig bakom pelarna som håller upp taket.

"Jo det är sant, hon är här. Och hon är så vacker" hörde jag en ljus stämma säga, med en ivrig röst.

"Va? Nä skämtar du nu? Har han äntligen tagit henne hit?" Sa en annan, lite mörkare och chockerad stämma.