Kapitel... Överaskning

339 12 4
                                    

(Bara för att jag inte ska glömma det idag så kommer det upp nu och bara för att vi har mobil och iPad förbud i skolan, någon mer än jag som tycker det är fel?)

———————————

Vi hade precis kommit fram till köpcentret. Nu kanske ni undrar varför vi är här när vi burkar vara i parken och göra detta? Jo för att det är en svag snöstorm ute och vi kan inte ha tekniken på då. För då kan allt börja brinna upp, för det är några få viktiga sladdar som är lite trasiga. Så det går inte att vara ute.

Men det gjorde inget mig emot. Jag tyckte det var bättre att vara här inne, för det är verkligen svinkallt ute. Och jag vill gärna vara varm när jag har på mig mina kläder.

"Vi ses sen" sa Kayla till dom andra och drog iväg mig till Lina som log mot oss vid scenen.

"Lyckta till på scenen" ropade Evin uppmuntrande och glatt.

"Tack" ropade vi tillbaka.

Lina hade sina vanliga kläder på sig när vi kom fram till henne. Det är en anledning till varför jag gillar Lina så mycket. Hon är inte så överraskande på utsida, men man vet aldrig vad hon kan hitta på.

"Hej Lina" sa Kayla och jag i kör med varandra med ett leende mot henne.

"Hej flickor. Okej först ska ni båda gå upp om 10 minuter, sen ska du upp på slutet som vanligt Alexia okej?" Sa hon och log mot oss.

"Okej" sa båda i kör igen.

Vi tre skrattade innan Lina gick iväg för att fixa en grej. Då kom Kiara fram till mig och drog mig lite försiktigt i armen. Vilket gjorde så att jag hukade mig med ett strålande leende mot henne. För hon ser verkligen så söt nu, för hon ser verkligen blyg ut nu. Antingen är det för att hon har en fråga hon är lite rädd för att fråga, eller om det är för att det är för mycket folk omkring oss som hon inte känner. 

"Vad är det gumman?" Frågade jag och strök bak en liten hårslinga bakom hennes öra.

"Hur kommer det sig att du alltid är sist?" Frågade hon lite blygt.

Jag skrattade till lite och log mot henne. För hon är verkligen så söt när hon är blyg. Hur hon håller händerna bakom ryggen, hur hennes tår gnuggar i marken och hur hon vrider lite på kroppen.

"För att jag vill vara sist, jag gillar liksom inte att vara först eller i mitten om jag ska sjunga själv" sa jag och log.

"Okej, varför då?" Frågade hon och la huvudet lite på sned.

"Ja för att jag gillar att kolla på hur dom andra brukar göra för det känns tryggt att se dom först innan jag stor där uppe"

Hon nickade lite och log sitt strålande leende. Hon sprang iväg till Lukas och Evin igen, direkt när hon kom fram lyfte Lukas upp henne till axlarna. Det fick mig att le mot dom, för dom är rätt lika varandra. Hon har några drag från mig och personligheten är mer lik mig. Men hon är mer lik Lukas.

"Kommer du eller?" Frågade Kayla och skrattade till.

Jag nickade och vi båda gick till omklädningsrummet. Vi bytte snabbt om och gick till trappan upp till scenen. Jag försökte göra allt för att ignorera alla blickar jag fick på mig. Det är så obekvämt med alla blickar på mig med dom här kläderna.

Efter detta kommer jag så att döda dig Kayla.

Men det värsta med dom här kläderna är att man fortfarande kan se ärret lite granna. Men den är hundra gånger bättre än dräkten Kiara och Lukas tvingade mig att ha på mig. För dom gjorde verkligen så ärret syntes mycket mer än nu. Så lite glad är jag ändå.

Kidnappad och lite magi (redigerar)Where stories live. Discover now