Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Cornelia

(En rolig grej innan ni börjar läsa, kan ni lista ut vilket år det är i boken. En ledtråd: första kapitlet börjar år 2017 för det var då jag började skriva boken)

Tre timmar har gått och jag var påväg till Evin för jag ville vara lite med henne en stund, jag skrittade på stigen och såg hur den lilla snön som fans lite här och där glittrade i solen och hur istapparna på trädens grenar också glittrade nu när dom är påväg att smälta. Balto gick bredvid och kollade runt så att inget eller ingen skulle kunna skada mig eller så, när vi äntligen kom fram sprang Balto fram till Evin som stod under den stora eken och log mot mig när jag hoppade av Talulah.

"Hej Alexia och hej Balto" sa hon glatt och klappade Balto.

"Hej Evin" sa jag och log mot henne.

"Så hur är det att vara utan Lukas i en vecka då?" Frågade hon och kollade på mig.

"Ja det är lite tråkigt, men jag är mer orolig att det har hänt något" sa jag och kollade ner i marken.

Evin skrattade till och log mot mig.

"Ja om jag känner Lukas rätt så är han mer orolig för dig än vad du är för sig själv" sa Evin och log.

Jag skrattade till och log mot henne.

"Ja det tror jag nog" sa jag och log.

"Förresten hur var det att träffa Cornelia, Lukas syster alltså igår kväll" frågade Evin.

Jag kollade på henne med öppen mun och hon började skratta när hon såg mitt ansiktsuttryck.

"Hur visste du att jag har träffat henne?" Frågade jag helt chockerande.

"Hon berättade att hon skulle säga något till dig när hon ändå hade chansen, ja när Lukas inte var där" sa Evin och log lite.

Leende försvann och hon kollade oroligt på Balto som kollade lite irriterat på henne.

"Balto, det här stannar mellan oss tre, Lukas får inte veta det här" sa Evin bestämt.

Balto skakade på huvudet och satte sig, jag gick lite närmare Evin och kollade lite på Balto.

"Varför får inte Lukas veta att hans egen syster lever?" Frågade jag och kollade på Evin.

Hon kollade lite på mig och sen ner i marken.

"Det vet bara hon, halva skogen som vet att hon är i liv har lovat att inte säga det till Lukas men ingen vet varför" sa Evin. 

"Okej" sa jag och kollade på Balto.

Evin kollade också på Balto tills vi hörde ett ljud som lät som en trumpet horn, Evin kollade hastigt åt hållet ljudet kom ifrån och jag kollade på henne.

"Vad är det?" Frågade jag.

"Cornelia vill något" sa Evin och fortsatte att kolla mot det hållet.

"Okej, ska vi kolla vad det är?" Frågade jag.

Evin nickade lite och vi började springa mot det hållet, Balto sprang lite framför oss tills vi stannade och såg att Cornelia blåste i ett trumpet horn. Balto hoppade glatt på henne så hon ramlade bakåt och började slicka henne i ansiktet så hon började skratta.

"Okej, okej Balto, jag fattar att det var länge sen men du kittlar mig" skrattade hon och Balto slutade och satte sig bredvid henne.

Evin och jag skrattade till lite och log mot henne och hon log lite oroligt mot oss.

"Vad var det du ville förresten?" Frågade Evin.

Cornelia reste sig upp och borstade av sig lite snö och kollade sen på oss.