Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Blommornas dal

~4 veckor och 3 dagar~

Nu har det gått några veckor och vi är nu inne i juli månad. Idag skulle Lukas och jag ta en ridtur till Blommornas dal på grund av olika anledningar som då är:

1. Lukas och jag behöver ta en liten paus från Kiara.
2. Ally bönade och bad oss om att hon skulle få passa Kiara.
3. Lukas och jag vill få veta hur hon är när vi inte är hemma.

Och ja jag vet att Kiara bara är 4 veckor gammal men vi orkade verkligen inte med Ally's tjat om att passa henne, så Lukas och jag bestämde att vi kunde ta en ridtur till Blommornas dal.

Jag ville ju såklart dit, fast jag är verkligen orolig för att något ska hända. Men jag vet att Ally tar väl hand om Kiara, Balto och Aurora är ju också där och kan hjälpa till om något skulle hända. För jag vet att om något farligt kommer hända så kommer dom och hämtar oss, eller försöker se till att ingen mer än Ally kommer röra Kiara.

Men nu står vi i stallet och fixar hästarna, oron släpper mig inte och mina tankar håller mig i ett stengrep. Men den stenen krossades av att två välbekanta armar kramade om mig bakifrån.

"Du behöver inte vara orolig babe, Kiara kommer klara sig. Ally kommer inte släppa henne med blicken" sa han och kysste min kind.

"Det är inte det att jag inte litar på Ally, jag är bara orolig att något kommer hända Kiara" sa jag och suckade.

"Ally kommer se till så inget händer henne, klarade hon av att passa mig och do.... och Kim så klarar hon allt"

Han stoppade igen och ändrade sig, jag är till och med för orolig för Kiara att jag inte ens bryr mig om det. Kan ni fatta hur orolig jag är då.

"Okej jag tror dig, och okej jag ska försöka att sluta oroa mig" sa jag och log mot honom.

"Det var bättre att höra" sa han och kysste mig.

Vi fixade klart hästarna och började rida.

————————————————

Vi hade ridit en bit och hade kommit till den branta backen, som vi såklart skulle tävlade om igen vem som kom först ner. Och den här gången blev det lika, men min magkänsla sa att Lukas försökte hålla min takt. För jag vet att Blixten är mycket snabbare än så, men det är ändå gulligt av honom att hålla Talulah's takt.

Vi galopperade den sista biten. När vi äntligen kom fram hoppade Lukas elegant av medan Blixten fortfarande saktade ner till trav, som då fick mig att nästan tappa hakan. Men det är Lukas vi snackar om nu, som kan sina knep och trix.

Men när jag hade stannat Talulah så hjälpte Lukas mig att hoppa av, för jag ramlade fortfarande när jag försöker hoppa av själv. När jag hade hoppat av lät vi hästarna gå iväg för att beta, så dom har någon energi hem sen.

Vi två då, ja vi tog av oss våra kläder så vi endast hade våra badkläder på oss. Sen sprang vi ut till bryggan och hoppade i så vi helt var under vattnet.  Vi kollade på varandra en kort sekund innan jag simmade upp till ytan igen.

Men han kom inte efter mig upp och ju mer tiden gick desto mer orolig blev jag. Min blick skannade runt om mig i vattnet, men han fanns inte någonstans. Då växte verkligen oron i mig och jag fick nästan panik för att något hade hänt honom.

"Lukas" ropade jag oroligt.

Jag fick verkligen mer panik när tiden gick och precis när jag skulle dyka ner för att kolla om jag kunde se honom, så kommer han upp bredvid mig så han också lyfter upp mig så jag ligger i hans famn. Ett lättat leende spred sig på mina läppar, men min oro och min rädsla ville inte släppa än.