Kapitel... Julafton

939 14 4
                                    

Alla hade satt sig runt bordet och börjat äta av gröten, jag satt mellan Lukas och Luna som både är bra och dåligt. Man kan säga att jag har min lilla tradition med Luna som är bra men att sitta bredvid Lukas får mitt hjärta att ta ställning och försöker ta över kroppen medans hjärnan är snäll nog att ta över med stolthet.

Alla undrade vem som skulle få mandeln medans jag redan hade hittat den, när ingen såg tog jag ut mandeln ur munnen så jag hade den i handen och gav den till Luna under bordet, visst jag kan medge att Lukas såg men om han verkligen känner mig så vet han vad jag skulle göra men hon låtsades ta ut den ur munnen med ett glatt leende som strålade på hennes läppar.

"Jag hittade den" sa hon glatt.

Alla applåderade och berömde henne.

"Så vad ska vi göra då gumman?" Frågade min faster.

Vi hade en liten egen tradition med mandeln där personen som hittar mandeln ska bestämma vad dom andra ska göra, i det här tillfället tänkte jag inte igenom så mycket men jag kunde lite på Luna att hon inte gör något dumt. Jag såg på Luna att hon tänkte och log lite lurigt mot mig men innan jag hann reagera så hoppade hon av stolen och tog min hand.

"Kom Alexia" sa hon och drog upp mig från stolen.

Hon drog upp mig för trappan och in till mitt rum, varför visste jag inte men jag vet att det inte skulle gå bra för mig. Jag känner luna för väl och vet att hon har förrått mig, för jag vet att hon kommer tvinga mig att göra något med Lukas.

När vi kom in stängde hon dörren samtidigt som jag hukade mig framför henne och kollade på henne med ett fejkat leende.

"Okej vad ville du?" Frågade jag lite oroligt.

Hon fnittrade litet innan hon lutade sig fram till mitt öra och viskade en sak som bara gjorde mig mer orolig, när hon var klar kollade jag på henne men storögda ögon som var lika stora som tekoppar -om inte ännu större- och med en helt gapande mun samtidigt som hon skrattade av min reaktion.

"Okej Luna, två saker, ett glöm det och två var har du lärt dig det där? Eller förresten svara inte ens på det" sa jag bestämt och chockat samtidigt som jag viftade med händerna.

"Åååå du är så tråkig" sa Luna surt och la armarna i kors.

"Luna du får välja något annat" sa jag bestämt.

Hon tänkte en stund och log glatt mot mig vilket jag bara ville skjuta mig själv för efter hennes första val, så hon skrämmer mig nu.

"Kan inte du sjunga något då, du är ju så bra på det och kan inte du sjunga med Lukas, snälla Alexia?" Bönfall Luna och drog i min arm.

Jag kollade på henne och log med ett litet skratt.

"Visst okej, det kan jag gå med på men först måste du fråga Lukas" sa jag och log.

Vänta lite va, vad sa jag precis. Där tog hjärtat över igen, VARFÖR SKA DU SÄTTA MIG I FARA FÖR.

"JA" ropade Luna glatt.

Innan jag hann öppna munnen för att säga något så drog hon snabbt ner mig till dom andra så jag nästan snubblade i trappan, hon var kanske lite för glad och jag insåg precis vad det är jag har gett mig in på mycket tydligare.

När vi kom ner så kollade alla på Luna som gick och viskade något till Lukas som nickade till svar vilket fick mig att le som en fåne men ingen la märke till det som tur var, Luna log och kramade om honom samtidigt som jag försökte hålla mitt hjärta lugnt som helt och hållet rusade när han nickade.

Kidnappad och lite magi (redigerar)Where stories live. Discover now