Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Stort steg

(Viktig fråga i slutet jag skulle vilja ha svar på så snälla svara på den och hoppas ni gillar kapitlet)

När Kayla och jag vaknade så tidigt så var vi snälla och hjälpte Kayla's mamma med frukosten, eftersom hon hade lite bråttom till jobbet. Kayla och jag gjorde våra berömda pannkakor som dom andra älskar. Så länge jag kan minnas har jag och Kayla gjort dom pannkakorna som får hennes syskon att smälta.

Under tiden vi gjorde smeten kände jag mig lite illamående igen och det kunde hända att jag var nära på att spy, men det gjorde jag inte som tur var fast det var ganska nära. Kayla kramade om mig där jag stod vid diskhon, hon log lite oroligt samtidigt som hon strök min rygg.

"Du, mår du verkligen bra?" Frågade hon oroligt.

"Ja jag mår bra, det har varit så här ett tag så det är lugnt" sa jag och log.

"Är du säker? För jag börjar bli lite orolig för dig" sa hon oroligt igen.

"Ja jag är säker, jag är lika säker som att mitt namn är Alexia. Du kan vara lugn det har varit så här nästan hela veckan och lite mer, så det är lugnt" sa jag och log.

"Okej om du säger det så" sa hon och log lite.

Vi började stekte pannkakorna och det tog inte lång tid förens Kayla's småsyskon kom springandes ner för trapporna när dom kände lukten. Dom sprang in i köket för att försöka ta några men vi sa alltid till dom. När pannkakorna var klara satte vi oss vid bordet och började äta.

"Förresten när skulle Lukas hämta dig?" Frågade Kayla efter en liten stund och kollade på mig.

Jag öppnade munnen för att svara men jag hann inte få fram ett ord innan någon avbröt mig:

"VEM ÄR LUKAS?" Frågade Nick lite irriterat som satt mellan mig som satt på långsidan av det rektangulära bordet och Kayla som satt på kortsidan.

Jag och Kayla skattade till och log mot varandra innan vi kollade på honom.

"Jo du Nick, bra försök men Lukas är Alexia's pojkvän så du kan sluta hoppas" sa Kayla och log lite retsamt mot honom.

Nick skrattade så mycket att tårarna föll ner för hans kinder och kollade på sin syster och log.

"Jätteroligt Kayla, men den enda pojkvän hon har är jag" sa han nöjt och la armen om mig.

Jag tog bort hans arm och kollade på honom.

"Nick för sista gången, du är alldeles för ung för mig. Plus Lukas är min pojkvän och så är det bara" sa jag lite bestämt.

Nick suckade och kollade på mig medan han satte sig på sin stol igen, samtidigt som dom andra försökte hålla sig från att skratta. Som sagt, har är helt galen i mig och det är sjukt jobbigt. 

Men det som var mest jobbigt var när Kayla och jag hade ätit upp, då hon skulle tvinga med mig på något som inte kan vara något bra eftersom hon tvingar mig till det. Men hon drog iallafall in mig i badrummet och log lurigt mot mig som gjorde mig rädd.

"Okej vad är det nu?" Frågade jag underligt och oroligt.

Jag är seriöst livrädd nu för hon är verkligen läskig när hon har det där leendet.

"Du ska göra en grej innan du åker" sa hon och tog fram en Apotekspåse från byron under handfatet.

Hon tog upp en sak ur påsen och jag såg direkt vad det var, så jag kollade allvarligt på henne som bara log mot mig. Jag börjar undra om hon är sjuk i huvudet eller något, för allvarligt vad är det för fel på henne nu? Hon kan ju inte mena på allvar.