Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Julen är här igen

När solen sken in i vårat rum så var jag redan vaken. Jag låg och tänkte på allt möjligt. Jag hade ganska svårt att få in det i huvudet, att Iris och Evin firar jul med oss. Men jag vet att det kommer bli kul. Även om ingen av dom är min mamma.

Men iallafall, när solen sken i mitt ansikte ställde jag mig försiktigt upp. Vilket jag lyckades med eftersom jag inte ville väcka Lukas. Men nu kommer den verkliga problemet. Jag måste gå fram till dörren utan att gå på fel brädor.

Japp jag kommer väcka honom.

Försiktigt steg för steg gick jag fram till dörren. Och jag lyckades faktiskt ända fram utan att gå fel. Så jag gick ut och förde mina steg till mitt rum. Som tur är så har jag mer säkrare golv i mitt rum än i gästrummet. Men jag smög ändå, för att vara på säkra sidan. Så jag smög fram till min garderob för att ta kläder.

Jag tog ett par jeans och en vit stickad tröja med ett leopardmönstrad hjärta. När jag hade tagit på mig dom så kollade jag på Kiara. Hon såg så fridfull ut. Hon kramar om en av mina gamla nallar och log så stort så solen skulle bli avundsjuk.

Jag gick försiktigt fram och pussade henne på pannan. Då log hon -om möjligen- större. Vilket fick mig att le mot henne.

"God jul hjärtat" viskade jag.

Med det sagt gick jag ut från rummet. För nu ska jag göra det jag alltid. Så nu förde jag mina steg ner för trappan och in i köket.

"Godmorgon Alexia" sa mormor glatt när hon såg mig.

"Godmorgon mormor, behöver du hjälp med något?" Frågade jag och lutade mig bak mot köksön med blicken mot henne. 

"Nä inte vad jag vet, så du kan gå till Kayla en stund" sa hon och log mot mig.

Då spärrade jag verkligen upp ögonen och tappade verkligen hackan. 

"Hur visste du at..." hann jag säga innan hon började skratta.

"Jag gissade mig fram" sa hon och log.

Med ett skratt som flydde skakade jag lite lätt på huvudet. Men med ett leende så gick jag ut till hallen. Jag tog på mig mina bruna vinterskor, min svarta vinterjacka och min vita stickade mössa.

När jag var påklädd visslade jag, då kom hundarna ner springande och gick vi ut. Precis då slog kylan mot mig, men det hindrade mig inte med att gå till Kayla. Hon ville något viktigt på telefon igår, men det var för sent att gå till henne då. Och jag vet att det inte är för att jag ska se dräkterna vi ska ha.

Jag gick där på trottoaren med snön som knastrade under mina fötter. Hundarna gick på gräsmattorna och höll sig nära mig. Stegen riktade vi såklart mot Kayla's hus. Idag är verkligen en bra dag, för jag ska faktiskt uppträda med henne idag på konserten.

Hon ville ju visa upp kläderna vi skulle ha, men något mer ville hon berätta. Hon ville säga det öga mot öga, så hon ville då inte säga det i telefon. Men det lät verkligen viktigt. Så jag skyndade mig lite.

När jag kom fram knackade jag på dörren. Kayla öppnade med ett glatt men ivrigt leende som lekte på hennes läppar. Så nu vet jag att det verkligen är något stort.