Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Hela sanningen

Vi hade kommit hem från utflykten och jag satt i min säng i skräder ställning med myspyjamasen på och med Ylvali och Selin i luren, vi höll på att prata en stund eller snarare dom pratade för det mesta hela tiden tills dom tvingade mig att sätta på FaceTime så jag gjorde det och såg att dom låg bredvid varandra i Ylvali's säng.

"Så hur går det med Esmeralda och Derek?" Frågar Selin.

"Ja det går bara bra, än så länge har dom iallafall inte tjatat om ett till syskon iallafall" sa jag med ett leende och ett litet skratt som flydde från mina läppar.

Båda skrattade till och kollade på mig.

"Ja men var beredd att det kan komma" sa Ylvali.

"Jag vet, jag vet" sa jag och suckade lite.

Det är just det sämsta med att ha barn, när dom bara tjatar på en om ett syskon. Det var då det slog mig: hoppas Kiara inte kan något om bröllop för då kommer inte hon lämna mig och Lukas ifred utan att tjata på ett till syskon eller få Esmeralda och Derek att tjata. Och ja jag tänker specifikt på bröllopsnatten, vi får se var den tar oss någonstans.

Vi pratade en stund till tills jag såg att Lukas stod lutad mot dörrkarmen och log mot mig vilket jag är så van med att jag knappt märker det ibland, jag log tillbaka och han gick och satte sig bredvid mig i sängen samtidigt som han la armen om mig.

"Så här du berättat för dom en om det goda nyheten?" Frågade han och kollade på mig.

"Vilken god nyhet?" Frågade dom nyfiket i kör.

"Inte än" sa jag och log mot Lukas.

"Ännu en gång, vadå för nyheter?" Frågade dom nyfiket.

Jag log och visade upp min hand med ringen och jag märkte hur dom stängde av ljudet och såg hur dom skrek och hoppade runt i rummet som fick mig och Lukas att skratta.

"Jag tror dom är glada för din skull" sa Lukas lite sarkastiskt och log mot mig.

"Nä tror du" sa jag och log tillbaka.

Dom höll på att hoppa omkring tills mormor kom in och antagligen sa till dom men jag chansar på att dom berättade nyheten för hon började också skrika av glädje för det gick att se ganska tydligt. Efter en lång stund slutade dom att skrika och herregud vad länge dom kunde skrika, vi sa godnatt och jag la på och pustade ut. Jag kände hur Lukas pussade mig lätt på kinden och jag såg i ögonvrån att han log mot mig.

"Ja man inan snacka om att dom är glade för din skull" sa Lukas och log mot mig.

"Ja det kan man snacka om att dom är" sa jag och log tillbaka.

Lukas och jag pratade en stund innan han kysste mig godnatt och gick ut, jag la mig under täcket och somnade på ett kick med frieriet i huvudet så fick mig att le stort. Jag sov så sött tills jag vaknade av att jag låg på golvet i ett helt annat rum, rummet var stort och nästan vid hela väggarna fans det stora bokhyllor som var fyllda av böcker och skräp, det fans endast ett bord som det också var fullt på med saker och ting. Vid ett mörkt hörn fans det en glaslåda med 6 kronor och tiaror, vid en av väggarna fans det en mörk trädörr som det fans några gulddetaljer på som såg ut som någon slags skrift på, väggarna och golvet var av cement så jag kunde gissa på att jag var i någon slags källare. Jag kollade ännu en gång runt i det mörka rummet jag var i som bara hade några ljus tända här och var, jag reste mig upp från golvet och min blick fastnade på ett foto som stod på bordet. Jag gick fram till borde och tog fotot samtidigt som jag studerade den och strök handen för den vackra guldramen, det föreställde en bild av två vuxna, en tjej och en kille som hade varsin krona på huvudet, tjejen hade långt mörkt hår som var i en fläta ner för bröstet och med chokladbruna ögon, killen hade kort ljusbrunt hår och blåa ögon. Det bestod också av en liten pojke med mörkt hår och ljusblåa ögon som verkade rätt arg, två flickar, den ena hade långt ljust brunt hår och havsblåa ögon och en liten elf tiara som var gjord av grenar och blommor, den andra hade gyllene långt hår och även där så har hon ljusblåa ögon och en liten tiara på huvudet med små diamanter och jag var så fokuserad på deras ansikten att jag inte tänkte på deras kläder. Flickan med ljusbrunt långt hår höll i ett barn som såg ut att sova, det slog mig som en sten i huvudet vad det här var för bild men jag han inte löna munnen innan någon annan avbröt.