Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Svårt skadad

Aurora sprang före mig och jag har cyklat mindre än halva natten, tills jag äntligen var framme, jag la cykeln försiktigt ner i gräset och sprang försiktigt in. När jag kom in var den första personen jag träffade Ally. Hon kollade förvånat på mig som om hon inte kunde tro sina ögon, att dom spelade henne ett spratt. Och oj vad glad jag var över att få se henne igen.

"Hej Alexia" sa hon glatt och förvånat.

"Hej Ally" sa jag och log.

Vi kramade om varandra så vi nästan knappt fick någon luft och log mot varandra.

"Men vad gör du här?" Frågade hon förvånat samtidigt som hon la sina händer på mina axlar och kollade på mig.

"Ja jag har ju varit borta i 2 månader och det räcker för mig, jag kan inte vara borta mer oavsett vad Lukas än säger" sa jag och log lite envist.

Hon skrattade till och log mot mig med ett roat leende.

"Du är verkligen en envis tjej" sa hon och log glatt mot mig.

"Ja det är jag och det vet Lukas så ja, så länge kan han inte hålla mig borta" sa jag och log envist igen samtidigt som jag la mina händer på min midja.

Ally skrattade till igen och log lite mot mig, men det lilla leendet försvann lika fort som det kom. Det fick mig att bli lite orolig, för vad var det för fel på den glada tjejen som alltid är glad? Det här är verkligen inte likt henne.

"Ja det här är kanske sista gången du ser honom" sa hon dystert och kollade ner i golvet.

Vad är det hon menar?

"Vad menar du?" frågade jag lite oroligt.

Jag hade faktiskt helt glömt bort att Lukas var svårt skadad och kanske inte överlever. Hela min kropp skakade av svaret jag skulle få för jag vill verkligen inte att han ska dö. Jag kunde verkligen inte föreställa mig att han är döende, att han kanske kommer lämna mig vilken sekund som helst.

"Jag menar att inatt blev Lukas allvarligt skadad, om Balto inte hade hunnit hem med honom skulle han varit död nu. Han är lite bättre men det är för tidigt för att säga om han överlever" sa hon med gråten fast i halsen.

Min ena hand la jag på mitt bröst och kände hur hjärtat hoppade över några slag, men ändå rusade fram som om det skulle hoppa ur bröstet på mig. En ensam tår föll ner för kinden och Ally torkade bort den innan hon kramade om mig.

"Lugna dig Alexia, vi får hoppas att han blir bättre" sa hon och jag hörde tydligt det lila leendet.

Ett leende kunde inte hindras att skapas på mina läppar, för jag har hopp om att han kommer överleva för annars skulle inte min mamma ha skickat hit mig. Men leendet försvann på grund av att jag gäspade lite eftersom jag var supertrött, efter att ha cyklat ända hit i typ 3 och en halvtimme och har sovit i kanske 2 timmar. Det fick Ally att kollade på mig och log.

"Är du trött?"

"Ja efter att ha fått cykla ända hit med så lite energi så såklart jag är trött, det är faktiskt galet att jag kunde cykla ända hit" sa jag och skrattade till lite.

"Okej gå och sov en stund sen kan du får prata med Lukas" sa hon och log mot mig.

Jag nickade trött och gick till mitt rum med Aurora fint gående bredvid mig. När vi kom till rummet slängde jag mig i sängen med kläderna på för jag var för trött för att ens orka byta om. Aurora la sig vid mina ben och myser in sig. Jag sov i kanske 2 och en halvtimme tills jag vaknade av att Balto slickade mig i ansiktet, det fick mig att skratta glatt och log mot honom.