Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 5. Skepnaden

Vill bara säga detta nu i början, men jag kan rekommendera er att om kapitlet har ... och ingen siffra så tycker jag ni ska stanna där. Men vill ni fortsätta läsa så är det okej för mig. Men jag skulle gärna vilja att ni gillar och kommenterar mer så jag vet att ni gillar boken. Jaja hoppas ni gillar kapitlet och vill fortsätta.

———————————

Det gjorde mig faktiskt rätt nyfiken. Jag kan säga att det var rätt svårt att kämpa emot lusten att vilja gå in där. Men jag lät faktiskt bli. För jag accepterade faktiskt att jag inte fick vistas där. Men också för att jag är rädd för vad jag ska få se där inne.

———————————

När Ally hade visar mig runt så jag vet lite mer vart allt ligger, skulle jag nästan kunna försöka fly igen. Men oturligt nog, måste jag vänta ett tag. Då Lukas kanske misstänker att jag kommer rymma igen. Så jag måste tyvärr stanna här ett litet tag till. Plågsamt jag vet.

Ally och jag stötte faktiskt inte på Lukas alls. Eller stötte på och stötte på är väl kanske fel ord. Vi såg honom iallafall, men Ally var snäll så vi tog en omväg så vi inte gick mot honom. Men hunden gjorde inget att vi stötte på. Jag fick faktiskt veta att han heter Balto, vilket gjorde mig riktigt glad.

Vill ni veta varför? Jo för är Balto är en film jag alltid kollade på när jag var mindre. Det är en sann historia om en hund som var hälften varg, han både med en gos i Alaska. Där är det ju vanligt att man åker släde som drogs av hundar, som då kallas för hundspann. Eftersom han var hälften varg, gillade ingen honom. Men när det blev kris, då alla barn blev sjuka så startades det ett lopp för att samla dom snabbaste hundarna. Enbart för att hämta medicinen som skulle rädda alla barn.

Det var inte helt så här, men tydligen hade han räddat många liv ändå. Därför fick han faktiskt namnet Balto. Alltså den här Balto då. Passar rätt bra faktiskt, med tanke på att han nästan ser ut som en varg och legenden Balto var ju hälften varg.

Men det var inte så mycket mer än det som hände. Jo en sak tyckte jag var rätt konstig. När jag skulle gå tillbaka till rummet, helt själv då. Precis när jag kom fram till mitt rum, så hörde jag Lukas skälla på någon inne i sitt rum. Såklart så gick jag försiktigt fram till hans dörr och tjuvlyssnade, för han pratade om mig.

Jag märkte snabbt att han pratade i telefon, då han nästan var rätt irriterad och ändå försökte lugna ner personen i andra ändan.

"Du lugna dig, du vet varför jag kidnappa henne så var glad för det" svarade han lite allvarligt personen och gestikulerade med ena handen upp och ner.

Vad pratar han om? Varför ska personen vara glad för att ha kidnappat mig? Och vem är det ens?

"Ja men nu säger jag det, för du måste lugna dig. Jag höll mitt löfte ändå, så var inte så irriterad" sa han rätt lugnt.

Nu är jag nästan lite skraj här. Hade han lovat någon att kidnappa mig eller va? Det här gjorde att jag bara var tvungen att kolla i nyckelhålet. Han stod där vid sängen ganska irriterad. Ena handen höll då mobilen mot örat, medan andra masserade han tinning. Ögonen var hårt stängda, innan han öppnade dom och lät den andra handen ta mobilen.

"Jag har sagt det tusentals gånger nu: jag kommer aldrig göra det och det vet du" utbrast han skarpt.

Den skarpa rösten fick mig nästan att hoppa till lite, för jag såg den inte komma.