Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel 15. Chiwawan

Det är ingenting, du inbillar dig bara, hoppas jag.

---------------------------------------

Vi hade kommit hem för några timmar sen. Och nu satt vi i vardagsrummet nerbäddade i soffan. Eldens sprakande ljud är så mysig att lyssna på. Vi satt och kollade på Harry Potter och de vises sten. Det var hans val, inte min kan jag säga. Men klagar ändå inte, den är ju bra. Fast min favorit är Fången från Azkaban. Fast han ville börja från början.

Jag satt mot hörnet av soffan, medan han låg med huvudet mot mitt knä. Datorn var på bordet och popcornskålen låg på att mage. Är det konstigt att jag tycker det här känns så rätt? Iallafall när det är den här Lukas jag är med.

"Tar du den?" Frågade han och tog ett popcorn från skålen.

"Kasta" sa jag bara och log mot honom.

Han kastade den och jag lyckades fånga den. Vi skrattade och han applåderade. Vi gjorde så några gånger. Dom som vi tappade fick Balto som låg i sin säng bredvid soffan. När filmen led mot sitt slut, popcornen var slut och drickan den med, var det redan för sent.

Om ni känner mig, kan ni då gissa vad jag gjorde? Dum blondin brukar man säga. Jag gillar inte det uttrycket, men tyvärr passar det uttrycket bra på mig.

"Så Harry Potter är din favoritfilm eller?" Frågade jag honom och log mot honom.

Hela han förändrades på mindre en 1 sekund. Hans leende försvann, hans ögon blev kallare och hans käkar spändes. Hela han spände sig och spänningen i luften gjorde det nästan svårt att andas. Rädslan kröp sig under mitt skinn, när han kollade på mig. Våra blickar möttes och jag såg direkt att det här inte var han.

"Alexia"

Hans röst var till och med hårdare och helt annorlunda.

"Kom igen Lukas, det var bara en liten fråga" sa jag och kämpade för att rösten inte skulle brista.

Direkt kollade han bort från mig och ställde sig upp. Han tog ner dator och plockade ihop allt.

"Det är sent nu, vi borde gå och lägga oss" mumlade han bara och var påväg ut när jag ställde mig upp.

"Lukas, vad är det med dig? Varför kan du inte bara prata med mig?" Bad jag och kollade på honom.

Han tvärstannade precis vid dörren. Tystnade la sig som ett tjockt täcke över oss, det gick knappt att andas. Jag hoppades på att han skulle ge sig och ändå berätta. Tyvärr hade jag fel, helt totalt fel. Istället knöt han sina nävar och vände sig mot mig. Hans mörka kalla ögon fick mig att ta ett steg tillbaka. Just nu var jag glad över att blickar inte kan döda, för det är just det dom där ögonen vill nu.

Direkt när han vände sig om, ställde sig Balto upp och sprang fram så han stod framför mig. Han praktiskt taget morrade mot Lukas. Inte nog med det, han ställde sig och var beredd på att attackera om det skulle behövas. Jag kanske inte är en expert på hundar, men jag vet att ingen hund ska vara beredd på att attackera sin ägare. Det gjorde mig ju inte säkrare direkt.

"Gå bara och lägg dig Alexia" morrade Lukas och stormade ut.

Precis när han gick ut kom Ally. Han knuffade till henne innan han gick iväg. Jag stod kvar där, helt förbluffad över allt det här. Hur han förändrades på knappt en sekund, hur Balto var beredd på att attackera honom och allt det här. Jag märkte inte ens att Ally hade kommit fram till mig och försökt prata med mig. Det var inte förrän hon knäppte med fingrarna framför mina ögon, som jag vaknade till och kollade på henne.