Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Insamling

Jag och Kayla var på väg till en konsert i parken för att samla in julklappar och pengar till barnen i fattiga länder som vi alltid gör varje år och som vi alltid har gjort sen vi var små, vi gillade att hjälpa dom som har det svårt speciellt nu när det är jul.

Som tur var så hade jag lyckats övertala Lukas att följa med för jag vågade verkligen inte lämna honom själv hemma med min familj, och speciellt inte nu när dom bara kommer fråga honom om vad han känner för mig eller om vi är ihop eller något i den stilen för jag skulle dö av skam om det hände.

När vi äntligen kom fram efter att ha fått halvspringa dit så stod det en kvinna med armarna i kors och kollar på mig med nästan kolsvarta ögon för hon kan verkligen läsa tankar eller se in i framtiden, vilket skrämmer mig rejält.

Hon hade på sig en röd t-shirt, ett par vanliga tajta jeans, en svart kofta så ingenting var riktigt så annorlunda med henne. Hon hade chokladbruna ögon, ett par svarta glasögon som omringade hennes ögon, hennes svarta hår satt i en slarvig bulle på huvudet och hon hade på sig en mikrofon eftersom hon är den som tar hand om allting här.

"Förlåt att vi är sena Lina" sa Kayla ursäktande.

"Ja det var mitt fel" sa jag skyldigt.

Kvinnan som då heter Lina -som Kayla och jag har känt i flera år- suckade djupt och kollade på oss med ett litet leende.

"Det gör inget, men nu måste du förbereda dig Alexia för att uppträda" sa hon bestämt och klappade händerna som en gest att jag skulle skynda på.

"Okej" sa jag och sprang till scenen.

Lukas och Kayla började skrattade och jag kände att dom kollade på mig.

"Glömt något Alexia?" Ropade Lina och kunde inte hålla sig från att skratta heller.

Jag knäppte med fingrarna och gick tillbaka, alla fyra skrattade lite och jag log mot Lina.

"Just det, vad ska jag sjunga?" Frågade jag och log.

Hon log mot mig och kollade på mig innan hon kollade ner i sin palett som hon håller i handen och kollar igenom några papper innan hon kollar upp på mig igen.

"Du ska få sjunga Tänd ett ljus och du ska upp snart så nu kan du få skynda dig" sa hon och log.

"Visst" sa jag och gick tillbaka till scenen.

Jag stod nedanför den lilla trappan upp till scenen och var nervös så mina händer darrade över att uppträda, Lukas gick fram till mig så han stod precis bredvid och log medans jag kände hans närvaro som fick mig också att le.

"Du är nervös eller hur?" Frågade han och kollade på mig.

"Lite, men det är alltid så här men allt blir bra när jag väl kommer upp på scenen" sa jag och log lite oroligt.

Jag är inte rädd att uppträda för det har jag gjort så många gånger förut men det är bara nerverna att jag ska göra något fel som skrämmer mig lite, men som sagt: så fort jag kommer upp på scen så kommer allt bli bra.

"Okej men du vet att du kan det här och du behöver inte vara orolig" sa Lukas och log mot mig.

"Jag vet" sa jag och log tillbaka.

Japp, han kan inte bli bättre än vad han redan är. Svaret på det är nej för han är helt perfekt så han behöver inte ändra på någonting för jag gillar verkligen den här Lukas och det kommer jag alltid att göra fast han kanske inte vet om det.

"Näst på tur är Alexia Darling som ska sjunga Tänd ett ljus, så kom upp Alexia" sa en kille som jag känner mycket väl och alla i publiken applåderade.