Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Tur i oturen

Efter bara några sekunder såg vi hur Lukas kom ridandes och Aurora kom springandes bredvid, ett leende skapades på mina läppar när jag såg Lukas och han log lättat mot mig när han stannade Blixten framför oss.

"Hur gick det?" Frågade han oroligt men lättad att jag lever.

"Det gick bra, tack vare Balto och Aurora" sa jag och log mot dom.

Lukas log mot mig och hoppade elegant av Blixten innan han gick fram till mig, jag log tillbaka och han hjälpte mig att få bort repet från handlederna. Men repet var för hårt knutet så han fick skära bort det med kniven han hade i bältet.

Så fort repet föll ner till marken omslutande jag mina armar om honom och han gjorde detsamma med sina armar runt min midja.

"Han skadade väl inte er?" Frågade han lite oroligt.

"Nej det var tur det" sa jag och kollade in i hans ögon.

"Ja det är tur att han inte vet att du är gravid, för då skulle han ha skadat dig och barnet på en gång" sa han lite oroligt.

"Ja det var det verkligen" sa jag och log lite oroligt.

Lukas kollade på mig och log sitt lugnande leende, som alltid får mig att slappna av lite iallafall.

"Låt mig gissa, jag kan inte övertala dig att flytta hem igen bara dom här månaderna?"

Jag skrattade roat till och log mot honom.

"Nej det kan du verkligen inte" sa jag och log nöjt.

Båda skrattade till och log mot varandra.

"Jag tänkte väl det, kom nu du måste tillbaka" sa han och tog min hand.

"Ehm Lukas jag tror att jag inte får rida nu" sa jag oroligt.

Lukas kollade på mig och log sitt lugna leende igen.

"Tro mig, du får rida så du kan vara lugn"

"Hur vet du det?"

"För att, om min mamma kunde rida när hon var gravid med mig så kan du det" sa han och log mot mig.

Jag log lite tillbaka och nickade tveksamt.

"Kom nu, innan du börjar säga att det är för farligt att vara ute i skogen" sa han lite retsamt.

Jag tog bort min hand från hans och la armarna i kors medan jag kollade på honom.

"Okej för det första, är det inte du som säger att skogen är för farlig för mig? Och för det andra vet man ju aldrig vad som kan hända när man rider"

Det fick honom bara att skratta till och le mot mig medan han kollade in i mina ögon.

"Tro mig Alexia, om min mamma kunde rida i flera timmar när hon var gravid med mig utan att någonting hände med mig så kan du det utan att det händer något med barnet" sa han och log trovärdigt mot mig.

Jag log tillbaka och kollade på honom med armarna som fortfarande var i kors över bröstet.

"Det är inte helt sant" sa jag och log lurigt.

"Hur menar du?" Frågade han underlig.

"Någonting hände dig"

"Som vadå?" Frågade han och höjde ena ögonbrynet.

"Att du är världens bästa men jobbigaste pojkvän" sa jag och log mot honom.

Det fick han att skratta till innan han kysste mig i några sekunder.

"Och du är världens bästa flickvän och mamma" sa han och log.

Jag log gulligt tillika innan vi hoppade upp på Blixten och red tillbaka.

Det hände att jag var nära på att somna med armarna runt Lukas midja och huvudet vilandes på han skulderblad. Men när vi väl kom fram hade jag faktiskt somnat och Lukas fick bära mig i sin famn in till hans rum. För som vanligt när något händer fick jag sova hos honom ifall att Kim skulle försöka ta mig igen.

Hela natten drömde jag om barnet, om Lukas och lite andra saker. Men det kunde också hända att jag drömde lite om Lukas förbannelse, men dom delarna var suddiga så dom kommer jag inte ihåg så bra.

När jag vaknade på morgonen kände jag hur två starka armar höll om mig, jag såg att det var Lukas som håller om mig. Nästan som om han var orolig att förlora mig eller något och jag blev glad över att jag låg bredvid honom.

Men också att han var den första personen jag såg när jag vaknade. Det hände att jag somnade om en liten stund och låg tätt intill honom med huvudet och handen vilandes på hans bröst.

———————————

Men när jag vaknade igen vaknade jag av att Lukas hade sin ena arm om mig och att han pussade mig på pannan, jag älskade att hans läppar rörde mig och hur hans Lukas-doft gick in i mina näsborrar. Han luktade nästan som världens vackraste blomsteräng med dom vackraste och fullt doftande blommorna.

Okej lite överdrivet men hallå, jag älskar att ha han nära mig så hans hud rör min och allt med han rör mig.

"Godmorgon min prinsessa" sa han och log mot mig.

"Godmorgon min drömprins" sa jag och log glatt men lite nyvaket tillbaka.

Vi låg i sängen och myste lite innan vi klädde på oss och åt frukost, sen var vi bara med varandra hela dagen som vi alltid brukade.