Kidnappad och lite magi (redigerar)

Kapitel... Svårt skadad

"Hej Balto, har du saknat mig?" Frågade jag glatt och klappade honom.

Balto viftade på svansen och skällde som svar. Det fick mig att le mot honom innan jag reste mig upp, men föll ner till marken. Men som tur var så hann Balto fånga mig så jag skadades inte, det fick mig att pusta ut och log lättat mot honom.

"Tack gubben, jag måste ha rest mig lite för fort"

Jag reste mig upp igen fast höll mig kvar den här gången, precis när jag hittade balansen så kom Ally in i rummet för hon hörde väl säkert att jag hade vaknat.

"Godmorgon" sa hon och log mot mig.

"Godmorgon själv" sa jag och log tillbaka.

"Du kan få äta något först för Lukas vilar fortfarande"

"Okej"

Jag gick ner till köket och fick ett äpple av kocken som jag började äta på, men samtidigt som jag åt upp äpplet så hade Lukas vaknat och Ally gått in till honom. Lukas låg i sängen med täcket upp till axlarna och ett litet, litet svagt leende på läpparna när han kollade mot fönstret.

"Hur är det?" Frågade Ally lite oroligt.

"Inte bra" sa han svagt och dystert med en hes röst utan att vända blicken mot henne.

Hon kollade oroligt på honom med lidande ögon och ett nästan osynligt leende.

"Okej, men jag kanske har något som kan göra dig bättre"

"Vadå?" Frågade han svagt och nu vände blicken mot henne.

Hon bet sig lite nervöst men löst i läppen och kollade lite tveksamt på honom.

"Jo jag kan säga så här att Alexia är tillbaka" sa hon lite försiktigt och log lite tveksamt.

"VA" sa han på gränsen till att skrika och satte sig hastigt upp.

Han la ena armen runt magen, tryckte ihop käkarna och blundade hårt. Han spände verkligen varenda liten muskel i hans kropp, vilket gjorde smärtan antagligen mycket värre.

"Lukas var försiktig" sa Ally oroligt.

Hennes ord fick honom att sucka och la sig försiktigt ner i sängen igen med blicken mot Ally.

"Okej, men vad gör hon här?" Frågade han men kunde inte hejda ett litet leende på sina läppar.

"Ja 2 månader är väl gränsen för henne när det gäller att vara borta och speciellt när det gäller att hålla sig borta från dig" sa hon och log.

Lukas log lite svagt och skakade lite på huvudet, med ett smärtsamt litet skratt som fyllde hans läppar.

"Ska jag ta in henne?"

"Okej"

Ally gick ut och hämtade mig som stod precis utanför, när jag kom in var det första jag såg var att Lukas satt med ryggen lutad mot sängkarmen. Men mina ögon fastnade på ett bandage runt magen och ett som gick vid ena axeln till andra sidan bröstet.

Men det var inte riktigt det som fick min uppmärksamhet, utan på bandaget runt magen hade att en stor blodfläck på sidan, det runt axeln och bröstet hade två ganska stora blodfläckar. Ett på axeln och ett på bröstet bara några centimeter från hjärtat.

Men det var inte allt jag såg, mina ögon kunde också skåda ett sår till. Ett sår så känslig att det skulle vara svårt att laga, till och med för mig. Det låg mitt i bröstet på honom, precis vid ena såret och slog.

"Hej" sa jag lite försiktigt och log lite.

"Hej" sa Lukas och log svagt mot mig.

Det där leende gjorde mig mer orolig på att han skulle dö, men jag tog bort den tanken och gick fram till honom för att sätta mig på sängkanten med blicken mot Lukas som log mot mig. Jag älskade att se honom igen men oron var för stark för att han snart skulle försvinna från mig.

"Alexia, är det någon som har sagt till dig hur envis du kan vara?" Frågade han och log lite mot mig.

Jag skrattade till och log sött tillbaka, han kanske försökte få till en arg ton men det slutade med att den bara var retsam.

"Nä men du känner ju mig så du vet ju det" sa jag och log.

"Ja jag var rädd att din envishet skulle leda dig tillbaka, förresten hur kunde du ens hittade hit? Och varför kom du nu?" Frågade han och rynkade pannan lite granna.

"Ja man kan säga att en liten fågel sa att du var allvarligt skadad och att du behövde mig, så jag cyklade enda hit med Aurora som fick visa vägen. Jag skulle ha kört hit men jag har ju inget körkort och ja jag har bra kondition men jag skulle inte kunna springa enda hit, jag fattar inte ens att jag kunde cykla enda hit" sa jag och skrattade till lite med ett leende på läpparna.

Han kollade lite fundersamt på mig och jag kollade lite undrande på honom.

"Låt mig gissa det var din mamma som sa det till dig, huh?" Frågade han och log.

Det fick mig att kolla förvånat på honom med öppen mun och såg att han försökte hålla sig från att skratta men han lyckades le mot mig och kollade in i mina ögon.

"Du må vara min pojkvän men du är en jobbig sådan" sa jag och log lite samtidigt som jag la armarna i kors.

Han log mot mig och skrattade till men jag såg hur han snabbt tryckte ihop käkarna men också spände hela kroppen, jag kollade oroligt på honom som la sig ner i sängen med täcket som täckte bandaget på magen.

"Och jag kom tillbaka nu för att jag inte kan vara borta längre från dig" sa jag och log lite.

Lukas kollade på mig och log mot mig. Jag la mig försiktigt tätt intill honom med huvudet vilandes på hans fria del av bröstet men var försiktig så att jag inte nuddade såret på bröstet. Med handen bara några millimeter ifrån min panna och hans ena arm om mig så att hans hand lass på min axel, att både få känna och höra hur Lukas hjärta slog och på hur han andades gjorde mig lugn men också lite orolig.

"Lukas kan du lova mig en sak?" Frågade jag och kollade lite oroligt upp på honom.

"Vadå?" Frågade han och log mot mig.

"Lova att du aldrig lämnar mig igen" sa jag och kollade in i han ögon.

"Alexia..." hann Lukas säga innan jag avbröt honom.

"Lova mig på riktigt, inte på låtsas" bad jag och kollade lite lidande på honom.

Han suckade djupt och kollade på mig.

"Jag lovar" sa han och log mot mig.

Jag log tillbaka och la min hand under mitt huvud som fortfarande vilade på hans bröst, jag låg bredvid Lukas hela dagen tills båda hade somnat. Ally kom in efter någon timme och log mot oss, jag låg på sidan med ryggen tätt intill Lukas och han hade sina armar runt min midja. Ally log söt mot oss och gick försiktigt ut från rummet för att inte väcka oss.

————————————

Ja då får vi hoppas att för allt i världen att Lukas inte kommer att lämna Alexia, vad tror ni? Är Lukas så allvarligt skadad att han kanske inte överlever? Eller är han en så stark kämpe som kommer att klara det?