Idag är dagen kommen, idag ska äntligen Lukas och jag gifta oss. Nerverna tar på allvar kål på mig just nu. Man kan säg att fjärilarna i magen, får mig att nästan vilja spy. Alla hemska tankar på vad som kan hända, får mig i panikläge vilket sekund som helst. Allt tjat om att allt kommer gå bra, får mig faktiskt nästan på gränsen att hyperventilera.
Med andra ord: dagen började inte alls bra på min perfekta dag. Men som dom fantastiska tjejerna jag har, lyckades dom tillslut att lugna mig. Vet ni varför? För dom satte på min älsklingslåt. Du finns inom mig. Ja man förstår varför dom är mina systrar och min bästa vän.
När jag då hade lugnat ner mig, så börjar vi med allt som behövdes göra. Vilket är:
1. Se till att få något i magen.
2. Dubbelkolla så inget saknas, behöver ändras på klänningarna eller vad som helst som vi kan dubbelkolla.
3. Sminka oss och fixa våra frisyrer.
4. Fixa en liten extra sak med brudbuketten.
5. Se till att flickorna tar på sig sina kläder och får något att äta.
6. Vänta på att Cornelia ska komma så vi kan åka.
Listan är faktiskt längre, men jag kortade ner det lite granna. Vi la oss tidigt igår, typ vid 17-18 tiden och vaknade idag prick klockan 5 i morse. Vi började med en liten spa stund i typ en timme.
Då badade vi i bubbelpoolen som Kayla hade, då vi är hemma hos henne och Alexander. Efter det hade vi ansiktsmasker, medan vi fick både manikyr och pedikyr. Till sist fick vi massage, vilket var helt fantastiskt.
Mormor höll på att göra frukost till oss så länge. Inget märkvärdigt liksom. Men det luktade så gått att magen nästan slog volter. Jag vet inte vad det är med henne. Men hon kan göra något enkelt, som att koka ägg, och kan få det att lukta så sjukt gott.
Jag vet ju att hon kommer från skogen och att den är magisk. Men jag börjar undra om hon själv är magisk, fast jag vet att hon egentligen är en vanlig människa. Vad Lukas har sagt till mig, så är det endast trollkarlar, häxor och dom med kungligt blod som kan all magi. Medans vissa väsen, tillexempel som enhörningar, alver och älvor har sin egna sorts magi.
Men han har också sagt att när jag väl blir hans prinsessa på riktigt, kommer även jag få en gåva inom snar framtid. Vet inte om han menar att även jag kommer bevittna magi, eller något annat sånt. Isåfall blir det svårt då jag inte är född med det. För det är tydligen svårt att kontrollera magin om man inte är född med den.
"Okej nu är det bara några timmar kvar, för snart blir din stilige prins, just DIN stilige prins för alltid" utbrast Selin ivrigt och armbågade mig.
Det fick alla oss att skratta medans vi följde den ljuvliga doften av allt som mormor lagar. När vi äntligen kom in i köket och satt oss runt bordet, hade jag faktiskt börjat rodna lite och log rätt gulligt. För hon har rätt, nu är det bara några timmar kvar tills jag officiellt blir hans. Fjärilarna blev faktiskt mer och mer, vilket gjorde mig mer orolig.
"Alexia, sluta med det där! Det här är din stora dag och då ska du vara positiv, drömmande och så glad att dom enda tårarna som kommer synas, är tårar av ren lycka" sa Kayla och kramade om mig med ett stort leende.
"Precis gumman, idag är din dag och då ska du inte vara annat än överlycklig" sa mormor och gav oss alla varsin tallrik.
Vi hade först pannkakor i olika smaker. Både blåbär, banan, kokos och ananas. Med topping av honung och fruktsallad. Salladen bestod av kiwi, banan, äpple, päron, vindruvor och mango. Det bästa jag och mina systrar vet. Fast eftersom Kayla inte gillar banan eller mango, så fick hon en egen fruktsallad och extra blåbärspannkakor.
"Åh mormor! Det doftar så underbart" sa jag och log mot henne.
Hon kramade om mig innan vi alla började hugga in. Vi hade även fått fruktsmoothie med topping av mandelflarn som vi drack. Under frukosten pratade vi om allt mellan himmel och jord, speciellt skämtade lite om att Lukas kommer bli helt mållös över min klänning.
Helt ärligt tror jag inte det. Utan han kommer nog bli mållös över det faktum att jag, hans brud och snart hans fru/prinsessa kommer gåendes på altargången mot honom, med min vackra klänning och mitt lyckliga leende som kommer lysa upp allt. För den glädjen vi kommer dela idag, kommer vara helt obeskrivlig.
"Okej, nu måste ni fixa er hörni. Magnus kommer snart med flickorna, och sen kommer Cornelia hit för att hämta oss" sa min mormor uppspelt och klappade med händerna som en gest att skynda oss.
Skrattandes så sprang vi upp till Kayla's och Alexander's sovrum. Dom tog på sig sina röda sammets klänningar med guld kanter och små trumpetarmar. Medan jag tog på mig min brudklänning. Den var lång med ett litet släp, ett vackert mönster av guld på överdelen och stora trumpetarmar som även är öppna. Den är även off shoulder vilket gjorde den mer som mig.
Dom lockade sitt hår och gjorde en half up half down frisyrer med flätor, med blommor som smyckning. Medan jag också lockade mitt hår och gjorde samma frisyr, fast inte med flätor. Sen hade jag lite annat som smyckning. Jag hade blommor, fejk mossa och lite hår ringar. Även en hårkam med blommor och som håller fast slöjan.
Efter det så sminkade dom mig lite lätt för att det ska se neutralt ut. Men det hann inte hända så mycket, innan vi hörde hur ytterdörren öppnades. Sen hörde vi spring i trappan innan mina små älsklingar kom in springandes. Dom tvärstannade upp i dörröppningen när dom fick se mig. Deras munnar var öppna och deras ögon helt uppspärrade.
"Wow! Mamma, du se ut som en prinsessa" sa Esmeralda glatt.
"Tack älskling, ni två är ju också jättefina" sa jag och log mot dom.
Esmeralda var klädd i en grön-rosa älvkostym med en blomsterkrans runt huvudet och ett litet trollspö. Kiara har inspirerats av sin faster. Hon har på sig en grön klänning med en brun ytter klänning, med bruna ylle byxor. Hon har även ett koger full med fejk pilar och i sin hand håller hon sin pilbåge, som hon fick i julklapp.
Esmeralda's hår är löst vågigt med då blomsterkransen runt huvudet. Blommorna är av alla regnbågens färger, med några löv också. Kiara's frysyr var rakt hår, med en fläta runt huvudet. Hon hade även två små silversmycken som föreställde löv, på varsin sida av huvudet.
"Tack mamma" sa dom glatt i kör.
Jag pussade dem på kinden och log mot dem, mina små änglar. Dom hjälpte mig att sminka mig lite och sätta på mina smycken. Ett halsband formad som en drake, en fotkedja med våra inseglar som berlocker, även med barnens inseglar. Jag har även ett smycke på armen som går runt min arm. Den är i silver och har både blad och blåa blommor.
Jag lovar att Lukas nästan skulle smälla av när han ser mig. Jag är iallafall helt säker på att han kommer tappa hackan. Aldrig har jag varit såhär snygg innan, inte ens när jag gick på vår avslutnings bal i 9:an. Då tyckte jag ju att jag var vacker, men inget kan slå det här.
När min pappa och min mormor kom upp, tappade dom seriöst hackorna. Vilket gjorde att vi alla fnissade lite. Förutom flickorna som nästan vek sig av skratt. Aldrig har jag sett dom se såhär chokade ut, inte ens när jag berätta att jag var gravid med Kiara.
När dom kom på sig ruskade dom på huvudet och log rört mot mig. Jag kunde även skymta pappas ögon som började glänsa.
"Åh, min lilla flicka ska äntligen gifta sig" sa han och strök en tår som fall ner för kinden.
Jag log stort mot honom och kramade om honom hårt. Tror inte han var beredd att hans yngsta dotter skulle vara först med att flytta, skaffa barn och tillsist att gifta sig. Jag är själv lite chokad över det. Men jag kan verkligen inte vänta tills att mina syskon ska gifta sig. Det går inte att vänta längre med att officiellt bli hans.
"Skärp till dig nu Magnus" skämta mormor och slog till han på armen.
Det gjorde att jag och tjejerna fnissade lite. Då jag och mina systrar vet hur det här kommer sluta.
"Ska du säga, du grät ju nästan hela vägen hit" konstaterade han som gjorde att jag och speciellt mina systrar knappt kunde hålla oss.
"Men hon ska ju gifta sig idag, såklart jag gråter av glädje då" börjar hon små lipa.
Och där kom det, hon skyller på pappa men börjar själv göra samma sak nu. Börjar undra om dom kommer vara såhär när dom andra gifter sig också. Isåfall kommer jag skratta ihjäl mig.
"Någon som har fått tag i Cornelia? Hon borde ju komma nu så inte bruden blir sen till sitt eget bröllop" frågade Ylvali och kollade klockan på telefonen.
Ingen av oss han säga något, innan det lyste vid ett av hörnen. Det jag först såg, fick mig att börja undra om jag drömmer. Men med tanke på alla andras blickar, även på Cornelia's nöjda leende så fantisera jag iallafall inte. För bredvid Cornelia så stor ingen annan än...
"Mamma!" sa jag och mina systrar helt i chok.
Med ett stort leende på sina läppar och med tårfyllda ögon, nickade hon flera gånger innan jag och mina systrar rusade fram för att krama henne. Det här kan verkligen inte vara sant. Hon är inte så som jag har sett henne innan, utan hon är helt mänsklig och man kan röra henne. Om hon inte är död så är hon det nu, så hårt som vi kramar om varandra alla fyra.
"Johanna?" Pappa och mormor kunde inte sätta fingret på det helt klart.
"MORMOR!" Skrek barnen ut och kramade om hennes ben i ren lycka.
Mamma lossade deras grepp lite för att kunna huka sig. Deras armar slängdes runt hennes hals och hon kramade om dom så hårt. Jag vet hur mycket hon har viljat ha barnbarn, och att dö innan är verkligen hemsk. Jag vet även hur jobbigt det har varit för barnen att bara ha en morfar och inte känna sin mormor eller sina farföräldrar. Så det här är verkligen en vacker stund för dom allihopa.
Pappa och mormor stod fortfarande helt chokade. Men den enda här som inte har reagerat på något sätt alls, är Kayla. Hon gick snarare istället till Cornelia och gav henne en high-five. Den lilla råttan alltså. Dom små råttorna snarare.
"Hallå, lägg av med det där. Det här är våran bröllopsgåva till dig, var tacksam" skämta Kayla och låg mot mig.
Nu gör hon det där igen. Hur lyckas hon alltid läsa mina tankar?
"Jag är tacksam, det finns inga ord på hur glad jag är över detta" sa jag glatt och kramade om dom båda.
"Det hoppas jag, för jag vill verkligen inte missa min dotters bröllop" sa mamma och log mot mig.
Jag log tillbaka mot henne och lät henne krama om mormor och pappa. Sen hade vi lite brotom. Cornelia förde oss till slottet där vi möttes av en annan överraskning. Det är tydligen inte bara mamma som har kommit tillbaka. För när vi kom fram, var även...
"FARMOR! FARFAR!" Skrek barnen överlyckligt och sprang fram till dom.
Dom stod vid fönstret och vände sig direkt om när dom hörde barnen. Man såg tydligt på dom att dom inte alls var beredda när barnen kramade om deras ben. För man såg att dom nästan höll på att ramla. Det var faktiskt lite roligt att se.
När tjejen bredvid dom vände sig om, lös Selin's ansikte upp och hon sprang fram till henne som mötte upp henne halvvägs. Även Ylvali sprang efter och alla dom tre kramade om varandra. Jag vet att det där nog är Caroline, för hon är en exakt kopia av Cornelia. Det såg så roligt ut, speciellt när Kayla kom in i bilden.
Jag ser hur Selin är med Carolin, dom är nästan som mig och Kayla. Lite läskigt men ändå komiskt. Men mest läskigt, då det är som att se mig och Kayla i 3D-person.
"Selin och Caroline var bästa vänner när vi var små, men det ser nästan ut som om inget har förändrats mellan dom. Men ja det är läskigt hur lika ni fyra är" sa Cornelia bredvid mig och log.
Det sistnämnda fick mig att kolla storögd på henne. Hur i hela friden kunde hon pricka in det där helt perfekt? Det är skrämmande.
"Är du tankeläsare eller?" Frågade jag chockat.
Det gjorde att ett stort flin skapades på hennes läppar. Där märker man att hon är släkt med Lukas. De har exakt samma irriterande flin. Men det som är tur här, är att jag vet vad det där flinet betyder.
"Inte jag nej, men någon annan" flina hon och det var då det slog mig.
"JAG HATAR DIG CORNELIA!" Skrek en röst över hela rummet som fick alla att skratta.
Jag hade tydligen rätt, för där kommer Kayla rusande mot oss och Cornelia dog nästan av skratt. Kayla hoppa på henne och de skoj-slogs med varandra. Precis som jag och Liam brukade göra.
"Tjejer, nu får ni vara snälla när det är en så stor dag" hörde jag en bekant röst säga bakom mig.
När jag vände mig om, stod där Lukas föräldrar. Hans mamma är verkligen vacker. Cornelia och Caroline är verkligen lika henne.
"Ja, nu får ni lugna er, ni vill väl inte att Lukas och Alexia's stora dag ska förstöras pågrund av att ni bråkar?" Sa min mamma och log
"Ja mamma (faster) och fru Darling" sa de båda skamset i kör.
De beter sig verkligen som småbarn. Det var faktiskt rätt roligt att se, tills jag märkte att Lukas föräldrar kolla på mig. Maria och Stefan om jag inte minns fel. De båda log mot mig med en så stålande lycka, att jag kan börja undra om solen är lite avundsjuk.
"Du måste vara vår svärdotter" sa Stefan log vänligt mot mig.
Jag visste seriöst inte hur jag skulle bete mig. De är kungliga och det här är ju första gången jag får träffa dem. Liksom Lukas, Cornelia och Kim har jag ju inte vetat om att de är kungliga. Inte förens Lukas friade till mig då.
"Ja det är jag" sa jag och log lika vänligt.
Min mamma kom och ställde sig bredvid mig. Hennes hand lass mjukt mot min axel och hennes läppar log mot mig.
"Du är väldigt lik din mamma" sa Maria och log mot oss båda.
Jag förstår Lukas att han inte var nervös över att träffa mina föräldrar. Men att träffa hans är rätt pirrigt. Men jag är glad att äntligen ha fått träffa dem.
"Okej, nu får vi alla åka innan bruden blir sen till sitt eget bröllop" ropa Cornelia till alla.
Alla vi gick ut till trädgården. Där stod det tre vagnar med två varsin hästar. Förutom en som har fyra hästar och är en liten större vagn. Den vagnen ska jag åka i. Alla hoppa in i varsin vagn. Nerverna tog verkligen kål på mig när jag hoppa in i min vagn. Snart så händer det, snart ska jag gifta mig med mannen jag älskar av hela mitt hjärta.
-------------------------------
Idag den 15 maj så skapade jag mitt konto och började skriva för första gången, det bästa som någonsin hade kunnat hända mig. Så därför tycker jag det är rätt att publicera den boken jag lägger ner min själ på och gör allt för att få den bra. Så fort jag har skrivit klart och redigerat den så ska jag ge ut den och jag är så taggad.