~1 vecka och 6 dagar efter~
Idag vaknade jag super tidigt för att hinna göra allt. jag skulle väcka barnen, fixa en liten sak och fixa frukost. För idag är det faktiskt inte en vanlig dag. För kan ni gissa vad? Idag är det faktiskt Lukas födelsedag. Han har faktiskt aldrig sagt när han fyller år, men jag klurade ut det för ett tag sedan. Plus Cornelia sa det igår. Så idag vill jag fira honom, inte stort för han gillar inte sin födelsedag. Men på något sätt måste vi fira det.
Så nu är jag i köket och fixar frukost till oss alla. Kiara och Esmeralda får pannkakor, Derek och Lukas får ägg och bacon och jag får gröt. När allt var klart så la jag allt på två brickor och började gå till barnens lekrum. Dom satt och gjorde varsin present till Lukas.
När jag kom fram klistrade och klippte Kiara, medan Derek och Esmeralda ritade. Jag log mot dom som skrattade, skojade och pratade.
"Hej mina älsklingar, är ni klara?" Frågade jag och satte mig på golvet med dom.
"Nästan" sa Esmeralda och log mot mig.
"Jasså? Vad finns kvar då?" Sa jag och log mot dom.
"Vi kan inte skriva" sa Derek och kollade på ett kort han har gjort.
Jag log bara mot dom och greppade tag om en guldfärgad penna.
"Vad vill ni att det ska stå?" Frågade jag dom och tog först Derek's kort.
"Jag vill att det ska stå 'grattis på födelsedagen världens bästa pappa' precis där" sa han och pekade på ett ställe på kortet.
Jag skrev det han sa innan jag gav tillbaka det. Sen tog jag Esmeralda's gigantiska kort. Jag skrev samma sak där som på Derek's kort, bara för att hon ville det. Sen tog jag Kiara's kort som var ett ett rött hjärta med ett litet mindre rosa hjärta i mitten. Det var vikt på mitten och jag skrev precis samma, som hon också ville.
"Så, är ni redo att gå och väcka pappa då?" Frågade jag och log mot dom.
Dom nickade ivrigt innan dom tog tag i sina kort. Sen sprang som ut och jag skrattade till innan jag gick efter.
"Ungar" skrattade jag och log mot dom som stannade upp.
"Ja?" Sa dom i kör och kollade bak på mig.
"Frukosten måste vi hämta först" sa jag och började gå mot köket.
Dom gick efter mig och Kiara hjälpte mig med den andra brickan. Sen gick vi upp till mitt och Lukas rum. När vi var ganska nära började vi sjunga på den vanliga traditionella låten. När vi kom in så hade Lukas vaknat och satt sig upp i sängen. Jag trodde faktiskt att han skulle vara lite arg, eller vad som helst förutom glad. Men jag hade fel, för han ler faktiskt äkta mot oss. Och tro mig, jag har lärt mig vad som är äkta och vad som är falskt. Men iallafall så sjöng vi klart låten innan Derek och Esmeralda hoppade upp i sängen.
"Grattis på födelsedagen pappa" sa dom i kör och kramade om honom med stora leende.
"Tack mina skatter" sa han glatt och kramade tillbaka dom.
Kiara och jag ställde ner brickorna innan hon kastade sig i hans famn, medan jag satte mig på sängkanten på min sida av sängen.
"Grattis på födelsedagen världens bästa pappa" sa hon glatt och släppte kramen.
"Tack hjärtat" sa han och strök hennes huvud.
"Öppna mitt kort först" sa alla tre i kör och räckte fram sina kort.
Det fick både mig och Lukas att skratta. För dom började verkligen bråka. Men det slutade med att Kiara's kort fick börja. Det var då ett hjärta som var vikt på mitten. Men när man öppnade den så fanns det några ritade sträckgubbar. Dom skulle föreställa oss fem och hundarna, men även Ally, Cornelia och Kim. Det var så gulligt gjort av henne och det tyckte Lukas också om.
Sen fick det bli Derek's kort. Där såg jag faktiskt att Lukas hade ett falskt leende, som bara jag visste. För barnen vet inte när han ler falskt eller äkta. Men jag förstår verkligen honom. För Derek hade gjort en popupp kort. Den föreställde alla oss som satt på varsin tron, med varsin krona på huvudet.
Känner man inte Lukas, så skulle man nog tycka att han var galen som inte skulle kunna ta den här chansen. För liksom, vem har inte drömt någon gång att vara kunglig och ta över ett kungarike. Men med taket på allt Lukas har varit med om så förstår jag honom.
Men han blev enda glad. Sen kom Esmeralda's gigantiska kort. Det var nästan som Kiara's och Derek's tillsammans. Det var en popupp bild som föreställde alla som bor och jobbar på slottet, min familj, Kim och Cornelia, Kayla, djuren och så som hon tror att deras farmor och farfar såg ut, men även hur deras andra faster såg ut.
Då log verkligen Lukas imponerande, vilket jag också gjorde. För hon är verkligen helt fantastiskt på att måla, fast att hon bara är 2 år. För jag lovar, hon är verkligen grym på det.
"Tack mina älsklingar" sa Lukas och log mot dom.
"Varsågod" sa alla tre glatt i kör med stora leenden.
Jag log bara mot Lukas innan jag öppnade lådan på mitt nattduksbord.
"Det här är egentligen från Cornelia och Kim, men båda insisterade på att det skulle vara från mig. Men här är en bredbent från oss alla tre då, och ja jag vet att dom kommer döda mig för att jag sa det" sa jag och gav honom ett mellanstort paket.
Mina ord fick honom att skratta till och le mot mig. Leendet fick mig att smälta, och jag lovar er att jag skulle ha ramlat ihop nu om jag stod upp.
"Tror inte dom skulle våga" sa han och kysste mig, som jag självklart besvarade.
"Usch..... fy..... blä" sa barnen och gjorde även kräkljud.
Då skrattade vi båda två. För dom har typ alltid hållit på såhär när vi två kysser varandra. Men man kan inte klandra dom, för dom är ju ändå barn.
"Det är inte blä" sa Lukas och log mot dom.
"Jo det är det" envisades Esmeralda.
"Vänta bara tills ni kommer göra det, då kommer det inte vara äckligt alls. Speciellt inte om ni gör det med den rätta" sa jag och log mot dom, men skulle retas lite så jag pussade Lukas på kinden.
Men han skulle vara busig och vrida huvudet så vi kysstes istället. Då gjorde dom verkligen kräkljud och låtsades spy på riktigt. Då skrattade vi två verkligen.
"Glöm det, vi kommer aldrig göra det. ALDRIG. NÅGONSIN. I. HELA. VÅRA. LIV" sa dom bestämt och la armarna i kors.
Vi bara log mot dom innan Lukas öppnade presenten. I den fanns det två böcker. Den ena var svart och gjord av läder. I mitten av dom fans det en döskalle av silver, men även på varsitt hörn av boken fans det också en döskalle.
Den andra var också gjord av läder, fast röd då. Det var en sån bok som man låste upp och vek ut, eller hur man nu ska säga. För på mitten av boken fans det ett lås som såg ut som ett hjärta.
"Dom här har jag inte sett på evigheter" sa han tyst och stirrade på dom.
"Pappa, vad är det för böcker?" Frågade Derek och kollade på sin far.
"Den här...." sa han och tog den svarta boken.
"Det är en bok om svart magi och onda förbannelser, medan den här....." sa han och tog den röda.
"Är en bok med kärlek och vänlighet. Men varför jag har fått dom vet jag inte" sa han undrande och kollade på böckerna.
Jag kollade också på dom och försökte komma på om Cornelia sa något mer när hon gav mig dom. Vilket jag också gjorde:
"Cornelia sa att svart finns på första sidorna" sa jag och kollade på honom.
Han började direkt öppna första sidan av dom röda boken. Eftersom han ändå hade den i handen. Där stod det med bläck några siffror. Vilket det också gjorde på den andra boken. Jag skulle precis fråga vad han tror dom betyder. Men han verkade redan ha fattat det. För han började bläddra i böckerna.
Han fattade verkligen vad det var. För när han hade kommit fram till specifika sidor i böckerna, så läste han igenom dom. Sen skapades ett leende på hans läppar och han kollade på oss alla fyra.
"Jag tror det här är en present till oss alla" sa han och log.
"Va vadå?" Frågade Kiara och la huvudet på sned.
"Det får ni se, men först måste vi äta frukost"
Med det sagt så mölla barnen i sig deras frukost. För dom ville verkligen veta vad det var för något. Lukas hade klätt på sig och gått iväg för att fixa en sak. Han sa iallafall att vi skulle vara vid tronsalen om typ 10 minuter. Så barnen gick iväg för att klä på sig och även jag kläde på mig. För vi alla hade bara haft på oss våra pyjamaser.
När det hade gått 10 minuter så gick vi mot tronsalen. När vi kom fram hade Lukas gjort en stor ring av något slags pulver på marken. Han började förklara vad vi skulle göra och vad vi inte fick göra. Med det sagt så ställde vi oss alla i ringen.
När alla stod i ringen blundade Lukas, gjorde en lätt handrörelse och sa några ord som jag inte kände igen. Men jag hann inte ens reagera förens en stark vindpust kom emot oss. Barnen kramade direkt om mina ben och höll sig fast, även om det inte var någon stor fara.
Men en sak som chockade mig lite, var att bilder av olika slag svepte förbi oss. Alltså typ minnes bilder, som små filmer. Men många av dom bilderna väckte min uppmärksamhet. För det var bilder av mamma och Lukas föräldrar.
Det var just den bilden vi stannade vid, och det var som om vi hamnade där. Alltså jag hoppas ni fattar vad jag menar, för knappt jag kan förstå det.
"Ni kallade på mig Maria och Stefan" sa min mamma och kollade på Lukas föräldrar som satt på varsin tron.
Hans mamma var verkligen så vacker, precis som på bilden jag har sett. Hennes mörka långa hår var nu utsläppt i vackra vågor, hennes chokladbruna ögon var lika snälla som när jag såg dom. Men något oroade henne. Det märker man verkligen.
I hennes famn låg ett knyte, ett knyte som då är Lukas. Hon ställde sig upp, efter att ha gett en sista blick till sin man. Hennes steg fördes mot min mamma och hon la Lukas i hennes armar.
"Vi vill att du tar hand om Lukas och Cornelia"
"Mamma, pappa?" Sa Esmeralda och drog mig lite i armen.
Jag slet bort min blick från dom och kollade ner på min dotter. Det var även då jag såg att bilden frös till. Antagligen för att Lukas också kollade på henne. Jag såg i ögonvrån hur det här påverkade honom. Både positivt, men även negativt.
"Är det där mormor, farmor och farfar?" Frågade hon försiktigt.
"Ja det är det" sa Lukas och log mot henne, ett äkta leende.
Det fick faktiskt alla tre att le stort. För dom får ju äntligen se sina farföräldrar för första gången. Dom har ju faktiskt aldrig fått se en bild av dom ens. Så jag kan fatta att dom blir glada. För mamma har dom ju sett på flera bilder hemma hos pappa.
Då började det igen och jag såg på min mamma hur chockad hon är.
"Maria jag kan inte"
"Jo det kan du, och om något skulle hända oss så litar vi bara på dig. Att du tar hand om dom båda tills Ally kan ta över. Snälla Johanna" bad Lukas mamma min.
"Okej, jag lovar att ta hand om dom. Bara för att ni är mina bästa vänner" sa min mamma och log mot dom båda.
Dom log mot henne innan bilden försvann och ersattes av verkligheten. Barnen såg lite chockade ut. Antagligen för att dom precis har fått se deras mormor, farmor och farfar. Även jag skulle bli det om jag var i den sitsen.
"Så gillar du presenten?" Hörde vi alla Cornelia's röst säga bakom oss.
Vi alla vände oss om och såg henne lutad mot dörrkarmen.
Man märker verkligen att Lukas och hon är släkt.
"Vi älskar den i alla fall" sa barnen i kör och log stort.
"Kan tänka mig det" sa hon och log mot dom, innan hon kollade på oss två.
"Ni två då?" Frågade hon och log.
"Den var perfekt" sa vi båda och skrattade till.
"Tänkte väll det, men det finns nog en till formel som jag tror ni alla skulle gilla ännu mer" sa hon och kom fram till oss.
Hon tog den svarta boken och bläddrade i den. När hon verkat kommit fram till sidan hon leta efter, så gav hon tillbaka den till Lukas. Han läste igenom det, när han kollade på sin syster var hans ansikte fullt med känslor. Hela han utstrålade av chock, glädje, tveksamhet, rädsla och hopp. Men vilken han ska lita på mest verkar det som om han inte vet.
"Seriöst?" Frågade han chockat och hon nickade.
"Men bara för en dag" sa hon och log.
"Vadå?" Frågade Derek och kollade frågade på dom båda.
"Du får se, någon annan dag" sa Lukas och log mot sin son.
"Kan du berätta för oss då?" Frågade tjejerna hoppfullt och log mot sin far.
"Nej tyvärr, ingen av er får veta om detta. Inte ens er mamma" sa han och log mot dom.
Jag borde nog vara lite föremjukad, men jag har lärt mig att jag inte ska tvinga fram något. För när Lukas vill säga det så säger han det. Inte tidigare eller senare, utan bara när han känner för det.
——————————————
Åååååå spännande, men vad är det för formel egentligen? Det får vi se. Nu är det bara 3 kapitel kvar innan boken når sitt slut. Jag hade tänkt göra en Q&N men jag vet inte, vi får se. Men hoppas ni gillar kapitlet. Det är inte redigerat, men det är så nytt att det inte behövs riktigt. Men jag kommet ändå redigera hela boken sen.