(Okej bara för att det är jul och för att jag är dum nog och gör detta, men iallafall så publicerar jag ett till kapitel och hoppas att ni har en bättre och friskare jul än mig, som sitter och är sjuk och trött)
Dagens första strålar lyste genom fönstret och bländade mig där jag låg tätt intill Lukas som håller om mig i sängen. Det njöt jag verkligen av att känna hans kropp mot min, jag var verkligen så rädd att jag skulle förlorat Lukas igår. Det är verkligen min största rädsla, att jag ska förlora någon mer jag älskar. Jag har redan förlorat mamma och vill inte förlora någon annan, speciellt inte Lukas eller barnen.
Det är verkligen när man är nära på att förlora allt man har, som man faktiskt inser att allt man här är människorna som man har närmast hjärtat. Men nu avbröts mina tankar av ett par varma läppar som kysste mig i nacken, och ett par starka armar tryckte mig närmare sig som om jag inte skulle försvinna för alltid.
"Godmorgon min älskade" viskade Lukas i mitt öra.
Hans lugna andetag mot mitt öra gjorde så att en behaglig rysning far genom kroppen, och hans ord fick mig att le gulligt med rosenröda kinder.
"Godmorgon själv min älskade blivande man" sa jag och pussade honom på kinden.
Det fick honom att kyssa mig på munnen istället och fick mig att rodna ännu mer. Tänk att igår tappade jag nästan hoppet om att jag någonsin skulle få känna hans varma mjuka läppar mot mina igen, att jag skulle få vara men den riktiga Lukas igen. Det som hände igår var verkligen en dröm, en riktig mardröm som jag bara ville vakna ifrån men idag är en dröm jag bara vill ha kvar.
Hans läppar brottades verkligen med mina en stund, innan hans långsamt drog ifrån och kollade in i mina ögon med ett leende på sina lite röda läppar.
"Jag älskar dig Alexia"
"Jag älskar dig mer"
"Jag älskar dig mest av allt min blivande fru" sa han och log sitt charmiga leende mot mig.
Jag log mitt gulliga leende tillbaka och kunde inte hjälpa det men rodnade bara mer som jag försökte dölja med mina händer. Men då skulle han vara rolig och ta bort mina händer, pussa mig lätt på kinden så jag bara rodnade mer och sen smeka min kind.
"Du behöver inte gömma ditt vackra ansikte för mig älskling" viskade han i mitt öra.
Han vill bara att jag ska rodna ännu mer, och han lyckas.
För allvarligt jag tror jag inte kan rodna mer än vad jag redan gör, han har verkligen den förmågan på mig att gör mig knäsvag och rodna så jag ser ut som en tomat.
"Du är verkligen jobbig Lukas" sa jag och log retsamt mot honom.
Det fick honom bara att skratta till och flina lite mot mig.
"Ja men det är bara för att jag älskar dig, och för att jag gillar att se dig rodna" sa han, men det sista viskade han i mitt öra så en behaglig rysning spred sig i hela kroppen.
Men jag rodnade faktiskt ännu mer -vilket jag trodde var helt omöjligt- när han kysste mig på halsen. Jag fnittrade lite när han hittade ett litet ställe där det verkligen kittlades, det fick honom att sluta och flina retsamt mot mig som bara log gulligt mot honom.
"Du är hopplös Lukas, men jag älskar dig ändå" sa jag och log.
"Jag vet, men du kan också vara hopplös ibland men jag älskar dig också ändå. Vad som än händer kommer jag alltid älskar dig" sa han och kysste mig.
Jag log mot honom innan jag vände mig om så jag låg mot honom, han höll fortfarande om mig innan han la sig på rygg med ena armen om mig och jag låg med huvudet på hans bröst. Hans lugna andetag som gjorde att hans bröstkorg höjdes och sänktes fick mig att le, att höra hans hjärta slå fick mig att slappna av.
Vi låg så en lång stund och bara myste till någon ringde på Lukas mobil, eftersom jag vet att nästan ingen ringer på Lukas mobil så måste det vara något viktigt. Men han tog mobilen på nattduksbordet bredvid sängen på hans sida och svarade.
"Hej Cornelia, vad är det?" Frågade Lukas och log.
Det borde jag ha fattat, då måste det vara något viktigt.
"Va? Okej jag kommer så snart jag kan" sa han och la på.
"Vad är det som har hänt?" Frågade jag lite oroligt.
"Något har hänt i skogen och jag får försöka lösa det" sa han och ställde sig upp.
Jag satte mig upp och kollade på honom när han började klä på sig så snabbt han kunde.
"Vad är det som har hänt?" Frågade jag oroligt igen.
Han kollade på mig och log där han stod med bara ett par slitna jeans framför sängen. Han gick fram till mig, lutade sig fram i sängen och kysste mig vilket lättade mig lite. För jag var verkligen orolig att det är något riktigt farligt och att det är så farligt att Lukas kan bli skadad, eller något mycket värre.
"Du kan vara lugn Alexia, det är inget så allvarligt. Det är bara att det har hänt en liten sak som jag måste fixa" sa han och log lugnande mot mig.
"Okej men kom hem snart" sa jag och log tillbaka.
"Lovar" sa han och log.
När han hade tagit på sig en svart t-shirt och gått ut, så låg jag ensam kvar i sängen en liten stund. Tills jag gick upp och gick till mitt gamla rum för att byta om, jag tog bara på mig ett par ljusblåa jeans och en vit tunn topp.
Men när jag stod och skulle fläta mitt hår, kände jag hur någon la en arm runt mig midja och en hand för min mun. Jag fick lite panik tills jag kände att det varken var något farligt, något starkt, någon som vill kidnappa mig och definitivt inte någon man. Eftersom greppet var så löst så vände jag mig om och kan ni gissa vilka jag såg? Jo:
"Överraskning Alexia" skrek Kayla, Evin, Ylvali, Selin, Kiara, Esmeralda och Cornelia.
En sak jag inte kunde hålla mig från var att skratta till åt hur dom såg ut, för det var väl ett värk av barna. För Esmeralda är kläd som Esmeralda i Ringaren i Notre dam, Evin var kläd som Merida i Modig, Cornelia var kläd som Pocahontas, Kayla är kläd som Törnrosa/Aurora, Ylvali var kläd som Elsa och Selin som Anna från Frost.
Men den enda som inte var kläd i någon maskeraddräkt var Kiara, utan hon hade på sig kläder från topp till tå i lite mörkare gul. En tröja, en kofta, ett par tights, ett par strumpor, en kort volangkjol och ett par söta kattöron på huvudet. Hennes hår var utsläppet och vågigt vilket är så gulligt på henne. Och hon måste ju då vara Kiara från Lejonkungen 2.
Men allvarligt jag kunde nästan inte hålla mig från att skratta lite.
"Okej hur ser ni ut hörni?" Sa jag och log mot dom.
"Flickornas idé, som du får sto ut med hela dagen" sa Kayla glatt.
"Ja och du ska byta om och det är nu" sa Ylvali -som jag märkte nu- höll i en galge som kläderna var täckta med ett skynke.
"Vad ska jag bli då?" Frågade jag och kollade på dom.
"Det får du se" sa alla hemlighetsfullt.
Utan att jag han reagera så satte dom på mig ögonbindel och hjälpte mig sedan att få på mig klänningen, dom tog av mig ögonbindeln för att sminka mig mig och fixa mitt hår men jag fick fortfarande inte titta. När jag var klar drog dom iväg mig, antagligen till spegeln för att jag ska kunna se mig själv.
"Okej nu kan du titta" sa Evin glatt.
Jag öppnade mina ögon och det första jag såg var den gula klänningen jag hade på mig, och eftersom dom har sina kläder i Disney tema så finns det bara en prinsessa som har en gul klänning.
Jag var Belle i Skönheten och Odjuret, visst dom hade gjort hennes frisyr och det såg kanske inte så snyggt ut eftersom jag var blond men det såg ändå snyggt ut. Bara att man är ju så van med att hon är brunhårig och så kommer jag här som är blond, så det blir lite konstigt.
Men dom hade sminkat mig som henne, dom hade ju redan gjort frisyren och allt och jag ville nästan gråta. Mina händer la jag för munnen och förens då märkte jag att jag hade på mig ett par gula långa handskar som hon har.
"Du är så fin mamma" sa Esmeralda som ställde sig framför mig och log.
"Tack hjärtat" sa jag och log mot henne.
"Okej kom nu, nu ska vi ha det kul" sa Selin och tog min hand.
Men innan jag hann reagera så drog alla ut mig ur rummet och ur huset, vi hoppade in i en svart limousin vilket gjorde mig väldigt förvånad. När vi hoppade in var det rena discot där nästan, det fans en lite discokula i taket och det fans fullt med godis i olika rör. Det spelades hög musik och oj vad det här var överraskande.
"Okej Alexia, din första utmaning är en liten lek vi ska leka med killarna" sa Kayla som satt bredvid mig och log.
"Vadå för utmaning?" Frågade jag och kollade på henne.
"Det får du se" sa hon lurigt och tog upp sin mobil.
Hon ringde till Alexander, Ylvali gick in på sin mobil, Esmeralda fick sätta sig i mitt knä eftersom hon ville det och dom andra kollade på oss till Alexander svarade.
"Hej babe" sa han och log.
Killarna verkar också ha varit tvungna att klä ut sig, för Alexander var utkläd till Philip. Antagligen för att Kayla är utkläd till Törnrosa/Aurora.
"Hej är ni klara för utmaningen?" Frågade hon och log.
"Japp, har ni frågorna?"
"Ja det har vi" sa Ylvali glatt.
"Bra då börjar vi" hörde jag Liam, Alexander, Ethan och Derek säga i mun på varandra.
Lukas och jag fick inte se varandra utan vi fick bara svara på frågorna som var:
"När kysste ni varandra för första gången?" Frågade Ylvali och kollade på mig.
"Julafton kväll 2017" sa både jag och Lukas i kör.
"Hur träffades ni båda varandra så ni kunde lära känna varandra?"
"17 april på kvällen" sa vi båda igen.
"När jag kidnappa henne"
"Exakt"
Och så fortsatte det med frågor om oss och vårt förhållande, det blev skratt och det blev skoj i bilen när vi hade lagt på. Men efter ett tag var jag tvungen att ta på mig en ögonbindel vilket gjorde mig livrädd, för dom kan göra vad som helst med mig nu och det är något jag inte vågar att tänka på.
Men när limousinen stannade och vi hoppade ut så förde tjejerna mina steg, jag som var livrädd för vad dom har tänkt gick motvilligt med fast jag bara ville stanna kvar. Men när vi stannade kunde jag känna doften av bränt gummi och hörde ett brummande ljud.
När dom tog av mig ögonbindeln så såg jag -efter att ha blinkar några gånger för att vänja mig vid vid ljuset- vi var på en gokartbana. Detta fick mig att lägga chockerande händerna för munnen och log lite.
"Omg nej ni måste skämta?"
"Nej det gör vi inte, vi ska åka gokart" sa Cornelia glatt.
Ylvali gick för att prata med någon som jobbade där för att vi skulle få några gokart. Vi satte oss i varsin gokart och började köra, det var roligt men det är något jag inte skulle vilja göra igen.
———————————
Halva dagen hade gått och vi skulle nu åka hem, för den näst sista saken vad dom sa iallafall. Men när vi kom hem drog tjejerna ut mig ur limousinen och in i huset. Kayla och Cornelia mig till ett rum medan dom andra följde efter.
När vi kom in i rummet så var killarna redan där, och direkt när Derek såg mig sprang han fram till mig.
"Mamma" sa han och kramade om mig.
"Hej Derek" sa jag glatt och kramade om honom.
"Pappa" skrek flickorna och sprang fram till Lukas.
"Hej mina underbara prinsessor" sa han och bar upp dom.
Jag log mot dom och Lukas log tillbaka till mig. Jag kan säga såhär att Lukas och Alexander inte var någon överraskning över vad dom hade på sig, med tanke på min och Kayla's dräkter. För Alexander är kläd som prins Philip och Lukas är kläd som Odjuret, när han är prins förstås.
Liam var kläd som John Smith i Pocahontas så han passar ju Cornelia, Ethan var kläd som Phoebus i Ringaren i Notre dam så han passare ju Esmeralda, Derek var kläd som ett Kion i serien Lejonvakten som är hans favoritserie och även Aiden som också var med var kläd som Kovu från lejonkungen 2 så han passar ju Kiara.
Jag vet ju att han gillar henne, för det kan ju ingen missa. Och det är så gulligt att dom matchar varandra, för Kovu och Kiara blir ju kära i filmen.
Men innan jag hann reagera så började det spelas en musik i 3 takt. Alltså så är det en vals, det förvånar mig inte ett dugg. Lukas släppte ner flickorna och gick fram till mig som log mot honom, Alexander gick till Kayla och Liam gick till Cornelia.
Förvånade? Nej jag trodde väll det.
Dom bugade med ena handen riktade mot oss.
"Får vi lov?" Frågade dom i mun på varandra.
Vi kollade på varandra innan vi kollade på dom igen, vi neg djupt och tog deras händer.
"Med nöje" sa vi i mun på varandra och log mot dom.
Dom förde oss till dansgolvet och vi började dansa i takt till musiken. Lukas och jag kollade in i varandras ögon med ett leende på våra läppar. Vi flög över dansgolvet som om vi hade övat in det i flera månader. Det kändes så magiskt, som en dröm jag alltid ville komma ihåg och som jag aldrig ville vakna ifrån.
Men även om jag var så uppslukad av vad jag gjorde och av Lukas leendes ögon, kunde jag ändå se att Aiden dansade med Kiara och Ethan med Esmeralda. Det såg så gulligt ut när dom dansade. Men något som såg nästan lika gulligt ut var att Derek dansade med Evin.
Alla vi dansade med någon, Ylvali och Selin dansade till och med med varandra. Så alla är uppe på dansgolvet och dansade.
När musiken tog slut tog även dansen slut och jag log mot Lukas med det gladaste leendet jag kunde, medan han kollade in i mina ögon med leendes ögon.
"Okej tjejer säg hejdå till era killarna nu, för nu måste vi sticka iväg igen" sa Ylvali och log.
Det fick vi tjejer att rodna lite och killarna att le. Förutom Kiara, Liam och Cornelia som blev till tomater, för så mycket rodnade dom. Vilket fick oss andra att skratta och dom att rodna ännu mer men även Ayden rodnade lite nu. Kiara skämdes så mycket att hon gömde sig i min kjol, så jag la handen på hennes rygg och log mig henne när jag hukade mig.
"Men älskling då" viskade jag och log.
Hon humade bara och skämdes livet av sig, hon är verkligen så söt. Tills Lukas skulle bära upp henne och snurrade runt med henne så alla skrattade, till och med henne själv.
"Pappa sluta" skrattade hon innan Lukas satte henne på sin ena axel.
"Okej men då får du inte vara sådär fjolig mer" sa han och log mot henne.
"Okej" sa hon och log tillbaka.
Han log och släppte ner henne, sen var vi tvungna att åka. Så Kayla och jag kysste våra killar hejdå, sen sa vi hejdå till våra pojkar medan Lukas kramade om flickorna. Men när jag såg att han viskade något till dom och dom blev riktigt glada, blev jag lite irriterad för jag litar inte på honom när han viskar något till barnen.
Alla gick ut tills det bara var jag och killarna kvar.
"Lukas vad viskade du till flickorna?" Frågade jag och la armarna i kors.
Det fick honom att skratta till, hålla om mig och pussa mig på huvudet.
"Lugn jag sa inget farligt som sist" sa han och log mot mig.
"Nä men jag litar inte på dig sen du viskade till Kiara att hon kunde få ett syskon om hon slutade tjata om det"
"JAG VILL HA ETT SYSKON" hörd jag Esmeralda, Derek och även Ethan ropa.
"Alexia" klagade Alexander och även Kayla som var utanför.
Lukas log mot mig och jag kollade generat ner i golvet.
Hur dum i huvudet kan man vara? Jag borde bara ha låtit det vara och gått med tjejerna. Snälla döda mig någon.
Men det slutade när Lukas kysste mig och log mot mig.
"Vi tar hand om Derek och Ethan, så tar ni hand om Esmeralda"
Jag log tillbaka och kysste honom snabbt.
"Okej men du vet att det kan bli svårt va?"
"Inget är svårt för oss"
Jag log mot honom innan jag gick ut till tjejerna, direkt när jag kom ut började Esmeralda tjata om ett syskon. Och kan ni gissa vad? Jo:
"Mammas flicka" sa alla förutom Kiara och Evin.
"Hallå jag var fortfarande inte sådär" sa jag förolämpat.
"Jo det var du, alla har varit så" sa Ylvali och log.
Syskon alltså, vad ska det vara bra för?
Med en djup men tyst suck så bar jag upp Esmeralda. För nu ska jag säga som det är, att Lukas och jag inte kommer skaffa mer barn. För både Lukas och jag orkar inte med mer barn, iallafall jag och speciellt orkar jag inte vara gravid.
Och jag lovar om jag skulle bli gravid igen skulle vi väl ha oturen att få trillingar. Tänk såhär: först fick vi Kiara, sen fick vi Derek och Esmeralda och bara för det skulle vi få trillingar om jag blev gravid igen.
"Gumman, pappa och jag kommer inte skaffa mer barn"
"Men jag vill ha ett syskon, Kiara och Derek är tråkiga" sa hon och la armarna tjurigt i kors.
"Hallå" sa Kiara förolämpat.
"Förlåt men det är sant"
Det här fick mig att skratta till, för där tänker jag samma som Esmeralda. Och såklart ska ju mina så kallade kärleksfulla systrar kolla på mig med en precis-som-sin-mamma-blick.
Systrar alltså.
"Okej mina prinsessor, ni vet att ni inte får bråka"
"Ja vi vet" sa dom i mun på varandra.
"Bra" sa jag och log.
Jag satte ner Esmeralda och satte oss i limousinen. Nu skulle vi göra vår sista grej, vilket är att åka hem till Kayla och Alexander för att ha ett pyjamasparty. Det här är nog första gången jag är hemma hos dom i deras nya hem, vilket jag tycker är roligt att dom äntligen har flyttat ihop med varandra.