~Två år plus tre dagar senare~
Idag var en helt perfekt sommar dag och idag så skulle alla vi fem plus hundarna på en lite utflykt och Lukas skulle vissa oss runt i skogen lite på dom platserna vi två inte har varit på. Vi red i skogen alla tre, Esmeralda fick rida med mig och Derek med Lukas och Kiara red själv med sin lilla ponny tills vi kom till en vacker glänta som var helt öppen, en bit bort fans det en liten bäck där det rann vatten från en underbar och vacker vattenfall som glänste i solen, bäcken över gick till en sjö där man kunde bada och platsen var så vacker så det var obeskrivlig.
Vi hoppade av hästarna och barnen plus hundarna sprang direkt runt och lekte så både Lukas och jag skrattade till. Jag kollade runt den vackra platsen en lien stund innan jag slöt mina ögon och hörde hur vinden susade, hur vattnet i bäcken rann och på hur fåglarna kvittade. Innan jag visste ordet av det så kände jag även Lukas kroppsvärme bredvid mig och hur han flätade ihop våra fingrar så jag öppnade ögonen och log mot honom, han pressade lätt sina läppar på mina så jag la mina armar runt hans nacke och han la sina händer lätt på min midja tills hästarna skulle störa oss genom att gnägga och frusta så vi skrattade till och klappade dom.
"Hur kommer det sig att ni alltid ska störa i fel tillfälle?" Frågade jag och kliade lite på Talulah's panna och hon gnäggade.
"Ja dom vill väll inte att vi ska glömma bort dom" sa Lukas och log mot mig.
Jag log tillbaka och fångades djupt in i Lukas vackra ögon som kan fånga mig hur lätt som helst, jag bröt ögonkontakten för att Talulah frustade så jag gav henne några pussar på nosryggen och klappade henne där efter.
"Jag älskar dig Talulah så du behöver inte oroa dig" viskade jag till henne.
Vi tog picknick sakerna som vi hade med oss och fixade en lite mysig picknick plats medens barnen springer runt och leker men efter en liten stund märkte jag att Lukas tänkte på något eftersom hans blick var fast lite på en plats i skogen, jag chansar på att han kollade upp i ett träd men vad han kollade på har jag ingen aning om.
"Vad kollar du på Lukas?" Frågade jag och kollade på honom.
"Jag kollar på den lilla personen som kollar på oss" sa han och kollade på mig.
"Va" sa jag förvånat men med en liten skakig röst.
Vad är det han pratar om? Snälla säg att han inte pratar om något farligt.
"Det är lugnt Alexia, han är inte farlig om du tror det, föresten får du inte bli galen nu men det var han som räddade Kiara från björnen och som gillar henne" viskade han så bara jag hörde för att barnen inte skulle hör något fast dom var några meter ifrån oss.
Jag skrattade till och log mot honom. Så det är han alltså, okej vad roligt men lite läskigt att han gillar min dotter, som tur är så vet jag att Lukas känner honom så han vet om pojken är elak eller inte.
"Okej då vet jag att han inte är farlig" sa jag och log.
Lukas log och ställde sig upp efter att ha suttit på den rutiga filten, han formade händerna som en tratt för munnen och riktade sig mot trädet.
"DU KAN KOMMA FRAM NU AYDEN, DU HAR REDAN BLIVIT UPPTÄKT" ropade han och skrattade till lite när han tog bort händerna.
Jag kollade mot trädet som stod en bit ifrån oss och såg hur en kille i typ 6-7 års åldern, med mörkbrunt hår och ögonen var lite svåra att se, hoppade han ner från trädet med fötterna på gräset och kom springandes emot oss och stannade precis framför Lukas.
"Hur visste du att det var jag pr..." han pojken -som jag antar heter Ayden- säga innan Lukas fort la en hand för hans mun.
"Okej för att besvara din fråga så såg jag dig tydligt i trädet med Elfva och jag har sagt att du inte ska säga det där ordet" sa Lukas allvarligt och kollade bestämt på honom.
"Vadå för ord?" Frågade jag och kollade lite undrande på dom.
Lukas suckade och tänkte precis öppna munnen men Ayden han före med att ta bort hans hand och börja prata:
"Orden prins Lukas som han hatar" sa Ayden när barnen kom springandes emot oss, antagligen för dom undrade vem Ayden var eller för att dom hörde vad han sa.
Jag såg på Lukas i ögonvrån hur han ville strypa Ayden men han kunde inte hur mycket han än ville pågrund av orden medans det bara gjorde mig chockad.
"Vänta lite här, vad pratar ni om?" Frågade Kiara och kollade på Lukas och Ayden samtidigt som hon gick och ställde sig med Derek och Esmeralda bredvid mig som satt i skräddarställning på filten.
Ännu en gång suckade Lukas djupt och öppnade munnen för att säga något men ännu en gång han Ayden före vilket jag såg på Lukas att han kommer döda honom snart.
"Vi pratar om att Lukas är en kunglighet och vägrar att kalas för prins" sa Ayden och kollade på Lukas med korslagda armar och ett höjt ögonbryn.
"Seriöst Ayden?" Frågade Lukas och kollade lite irriterat på honom samtidigt som han la armarna lite irriterat i kors över bröstet.
Nu blir jag bara mer förvirrad, är det sant det Ayden säger eller skojar han bara.
"Varsågod" sa han kort och log.
Jag tänkte precis öppna munnen för att säga något som lät ungefär 'ÄR DET SANT' men barnen han före.
"VÄNTA HÄR, BETYDER DET ATT VI OCKSÅ ÄR KUNGLIGA?" Frågade dom i kör och kollade på sin pappa.
Lukas slappnade av lite men jag märkte att han var spänd fortfarande och verkligen inte ville att vi skulle veta det, men istället för att ljuga -som jag trodde han skulle göra- så sa han istället:
"På sätt och viss så ja, ni är nästan kungliga" sa han och suckade lite.
Jag bara sitter där på filten med båda benen riktade mot väst och bara kollar på honom för att memorera orden som just flög ut ur hans mun, för seriöst är han verkligen kunglig som han inte har sagt till mig. I och för sig borde jag väll ha listat ut det redan för hallå, han har ett stort hus som seriöst ser ut som ett slott, många lyssnar på honom och allt annat så varför har jag inte tänkt på det förut.
"VA" sa dom chockat men glatt med hakorna nere i gräset.
"Ja men..." han Lukas säga innan Ayden avbröt.
"Men han vägrar acceptera sitt öde som lagts på hans axlar sen Cornelia 'dog' och han vill inte att folk ska veta det och tycka annorlunda om honom om man får veta att han ska ta över tronen för skogen" sa han nöjt att det kom ut.
Lukas kollade på honom med en är-du-seriös-nu-eller?-kan-man-få-ha-någon-hemlighet-för-sig-själv-eller? Blick, han hade fortfarande armarna korsade över bröstet och ett höjt ögonbryn som bara visade att hon ville döda Ayden för det här, eller iallafall ge igen för det.
"Seriöst?" Fårgade Lukas och kollade på honom.
"Varsågod" sa Ayden igen och log lite retsamt mot honom.
Jag tänkte öppna munnen för att säga något men ännu en gång så avbröt Kiara mig den här gången.
"VARFÖR HAR DU INTE BERÄTTAT DET HÄR TIDIGARE?" Frågade hon lite upprört.
Lukas öppnade munnen men Ayden kom först, igen.
"Jo för att han vägrar att ta över tronen pågrund av en eller två saker som gör att han tycker att han inte skulle passa som kung eller en kunglighet"
"Ännu en gång -och sista hoppas jag-, seriöst Ayden. Kan man inte få ha något privat?"
Ayden kollade på Lukas med en blick som jag inte kunde läsa av men Lukas kunde det för han suckade djupt men lite frustrerat och kollade ner i marken samtidigt som han skakade lätt på huvudet innan han kollade upp på pojken igen.
"Okej visst, jag känner dig och det går inte att stoppa dig så varsågod, kör på bara" sa han men jag hörde i hans tonat att han inte gillade det här ett dugg.
Ayden nickade som ett tack och kollade på oss igen, först på mig och sen på barnen som fick mig lite rädd för att han skulle säga för mycket så han är på gränsen. Snälla säg inget dumt, snälla säg inget dumt, SNÄLLA SÄG ING...
"Det är mycket som Lukas har hållit hemligt för endast två saker, sin bror och sin förbannelse"
"Å boy" sa Lukas och kollade bort medans han slängde armarna upp i luften innan han kollade på Ayden igen och även jag kollade på honom.
"Pappa har ingen bror, och vad menar han med förbannelse?" Frågade Kiara och skiftade sin blick mellan mig och Lukas efter att ha sätt våra blicka som hon visste dölj något.
Jag håller med dig Lukas, å bot var ordet men kanske inte det största här utan jag skulle helst bara be till gud att det här inte blir värre.
"Mamma, pappa berätta sanningen" sa Kiara och kollade på oss.
Lukas och jag kollade på varandra en stund men varken han eller jag han ens öppna munnen för att förklara innan Ayden han före, igen. Han börjar bli irriterande nu säger jag bara.
"Jag vet att ni två borde ta det här men jag måste tyvärr berätta det. Innan Lukas föddes råkade hans föräldrar reta upp en trollkarl som förbannade dom två äldsta syskonen, Lukas bror Kim fick en ondskans förbannelse efter att ha haft en liten prick av ondska i hjärtat men deras syster Cornelia fick en god förbannelse efter att ha sett hennes hjärta så gick det inte att fylla hennes hjärta med hat och ondska, men med deras syster Carolin så blev det annorlunda för hon fick ingen förbannelse men hon fick en trollformel i hennes hjärta att hon aldrig skulle kunna känna någon känsla och Lukas fick tvärt om, men med en liten tvist. När han blir 30 år så vands allt om och han kommer tappa alla känslor och tappa sig själv men en liten sak som Cornelia kom på för att förhindra det som även någon annan vet och som jag tyvärr inte får säga" sa Ayden och sneglade lite diskret på mig.
Det slog mig som en blixt i huvudet vad Cornelia sa till mig, vilket jag bara har försökt att glömma eftersom jag inte fattade vad hon menade precis som skogsanden.
"Du måste hålla kvar kärleken i Lukas hjärta annars kommer förbannelsen slå in" hennes ord ekar i mitt huvud tills Ayden avbröt dom och började prata igen.
"Era föräldrar träffades på ett konstig viss, Lukas träffade Alexia när hon föddes eftersom han och Cornelia fick bo hos dom när deras föräldrar dog pågrund av att Kim dödade dom. Och Alexia, träffade Lukas efter att han var tvungen att kidnappa henne för att skydda henne" sa Ayden och kollade på Lukas och mig.
Japp, världen ör emot oss båda idag värkar det som. Allt som vi har försökt hålla hemligt för barnen är nu avslöjat vilket inte kommer att gå bra nu.
Jag såg hur barnen skiftade sina stora ögon mellan mig och Lukas, dom gapade så stort så jag trodde deras käke skulle ramla och dom kollade på oss med vidöppna ögon som kändes som om dom snart kommer ploppa ut ur skallen på dom.
"Är det sant" frågade Kiara.
Lukas och jag kollade på varandra och båda började nick lite.
"Ja det är sant" sa Lukas och kollade på Kiara.
Lukas och jag berättade allt för Kiara, Esmeralda och Derek, dom blev lite arga att vi hade hållit det hemligt men dom förstår varför vi höll det hemligt och dom accepterade det som tur var. Jag gillade verkligen inte att hålla den här hemligheten för dom men vi var tvungna för att skydda dom och för att dom inte skulle råka illa ut eller försöka leta efter Kim eller något botemedel för att bryta Lukas förbannelse.
När allt var glömt så hade vi roligt en stund, när solen var påväg ner så tog Ayden barnen till en plats som jag inte vet var det var eller vad det var för någon plats men jag litade på att han inte skulle skada dom och mer var det nog för han tänkte lämna mig och Lukas ensamma en stund av någon anledning för icke är det för att han tänker på att vi kanske vill ha lite ensam tid tillsammans.
Innan dom gick gjorde han en snabb blick till Lukas som jag inte han läsa av men Lukas verkade det för han log och jag hörde hur han skrattade till lite lätt.
"Ja ja, var försiktig bara så inget händer och det menas med, inget flygande" ropade Lukas när dom hade kommit en bit.
"Lovar" hörde jag Ayden ropa tillbaka.
Jag skrattade till och log mot Lukas som satt i skräddarställning framför mig och log tillbaka mot mig med ett charmigt leende som nästan fick mig att smälta.
"Så vad handlade det där om?" Frågade jag lite nyfiket.
"Ja dom ska till älvstoft trädet och jag känner Ayden så han kommer ta en liten flygtur med barnen men vi får se om han gör det" sa Lukas och log mot mig.
Jag skrattade till och log tillbaka, ja då fattar jag det där med Peter Pan delen men Robbin Hood fattar jag inte riktigt än men vi får se hur det går.
"Okej, du skojade inte med att han var en blandning av Peter Pan" skojade jag lite.
"Nä det gjorde jag inte, men han är också ganska lik Robin Hood också för han är en skicklig bågskytt" sa han och log.
Och där fick jag veta det också, oj vad mycket jag och barnbarn får veta av idag fast det kanske inte är så bra information men ändå det är typ mer än vad jag brukar få.
Jag log och kollade in i han underbara ögon som lyste så fint med solens stormar som var påväg ner över horisonten, man fattar varför Ayden ville lämna oss ifred eftersom solnedgången var så vacker och romantisk så det är skönt att vara här med endast Lukas och naturen.
"Föresten, vad var det med den där blicken han gav dig?" Frågade jag lite nyfiket igen.
Allvarligt, jag kanske inte han tyda den men jag han se att han ville något men inte vad vet jag inte men något är det.
Lukas skrattade till lite och log lite hemlighetsfull mot mig vilket bara gjorde så jag blev mer nyfiken på vad det var.
"Ja jag tänkt inte ta det här nu men eftersom det är rätt tillfälle nu så..." sa ha och ställde sig upp.
Jag följde honom med blicken när han gick till Blixten som stod någon meter ifrån oss och började rota lite i picknickkorgen som stod bredvid.
"Vadå?" Frågade jag och kollade på honom.
När Lukas vände sig om mot mig så såg jag vad han höll i handen och det fick mina glädjetårar att nästan forsa, han gick till mig, gick ner på knä framför mig och kollade in i mina ögon.
"Alexia Darling, sen första gången jag såg dig så har jag älskat dig från djupet av mitt hjärta och jag ville spendera all tid med dig men tyvärr så gick det inte eftersom jag och Cornelia skulle vara som en glömd hemlighet men jag gav aldrig upp hoppet. Du är den ända för mig och därför frågar jag dig här och nu om du vill göra mig den äran att gifta dig med mig" frågade han och höll i en enkel silver ring med en diamant i mitten.
Jag la händerna för munnen och kände hur kinderna dränktes, mitt huvud nickade glatt och log så gått det kunde gå för jag var helt i chock så det var nästan omöjligt.
"Ja, ja det vill jag" sa jag glatt och överlyckligt.
Lukas log och satte på ringen på min vänstra ringfinger, även om det här har varit en dag full av kaos så slutade den ändå lyckligt.
Mina armar lass automatiskt runt hans nacke och hans händer lass på min midja, våra läppar krasade med varandra och höll sig kvar tills vi insåg att vi hade en liten men ändå ganska stor publik som stod vid skogen och kollade på oss, dom bestod av Ayden, barnen, Cornelia, Evin och några till som såg ut som alver som jag inte hade träffat än så jag vet inte vad dom heter, dom applåderade och jublade samtidigt som dom gick närmare oss.
Jag vet inte ens vad jag ska säga nu för allt det här är rena drömmen som jag hoppas håller för evigt så jag aldrig mer ska vakna igen, Lukas gör mitt liv perfekt och så ska det förbli tills den dag jag dör och så hoppas jag det ska förbli.
Allt jag vill är att leva mitt liv med honom och barnen, vårt förhållande är väll ganska ovanligt för han träffade mig seriöst exakt när jag föddes och jag träffade honom när han hade kidnappat mig, min hemliga kärlek till honom gjorde så att min hemliga kyss skapades så alla började tjata på mig att jag skulle ge honom den tills jag på julafton gjorde det, då våra liv började tillsammans och inte långt efter det fick vi Kiara som bara tjatade om att få ett syskon när hon blev lite äldre men hon fick två.
Jag hoppas våra liv kan fortsätta såhär och att allt ska bli bra igen utan att vi behöver oroa oss för Kim eller någon annan.
————————————————
4K TACK SÅ SJUKT MYCKET JAG ÄR ÖVERLYCKLIG😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆😆 hoppas verkligen ni gillade det här kapitlet. Kommentera gärna, gilla och dela till andra då skulle jag bli ännu gladare.
Men vad tycker ni nu när han friade till henne? Och som sagt den här är inte redigerad en för jag har haft fullt upp, men jag ska försöka redigera några kapitel idag.