Skinny love ~ foscar

Epilog

Jag ligger i soffan när jag hör hur ytterdörren slår igen och ljudet av ivriga tassar mot golvet fyller luften vilket får ett leende att spricka upp på mina läppar. Ute i hallen hör jag hur du pratar med bebisröst till våra relativt nyinflyttade valpar, vilket förövrigt blev tre stycken utan att jag hade mycket att säga till om, och mitt leende växer över ljudet.

"Honey I'm home" ropar du sedan aningen skämtsamt och jag skrattar lågt innan jag lyfter blicken för att bemöta din blick när du kliver in i vardagsrummet. Jag besvarar ditt leende samtidigt som jag sträcker ut armarna för att du ska kunna sjunka ner i min famn och våra läppar möts i en öm kyss.

"Hur lyckas du alltid vara så vacker?" Yttrar du kärleksfullt och jag stryker lugnt fingrarna över din kind innan jag ler. "Hur lyckas du alltid vara så cheesy?" Kontrar jag skämtsamt och du skrattar lågt. "Jag föddes så" yttrar du och jag flinar lite.

"Åh min lilla älskling, kom sötnos" yttrar du plötsligt och sträcker ut händerna mot vår ena valp som ivrigt kommer springandes mot dig.

"Borde jag bli svartsjuk?" Yttrar jag skämtsamt när du sätter dig i skräddarställning på golvet och borrar ner ansiktet i valpens päls. "Du är my one and only. Men du har inte lika mysig päls" yttrar du vilket får mig att brista ut i ett högt skratt.

"Älskling, brevet har kommit" yttrar jag plötsligt då jag inte längre kan hålla mig och din uppmärksamhet riktas direkt till mig. "Har du öppnat det?" Frågar du och jag skakar på huvudet varpå du lyfter bort valpen från ditt knä och slår dig ner bredvid mig i soffan samtidigt som jag sträcker mig efter brevet som ligger placerad på soffbordet. "Jag ville vänta på dig" yttrar jag, plötsligt nervös och du placerar armen över mina axlar och kysser mig ömt på tinningen innan jag med aningen skakiga fingrar öppnar kuvertet.

"Oscar" flämtar jag lyckligt fram när jag skummar igenom brevet och utan att jag kan förhindra det börjar ett par lyckliga tårar rinna ner längs mina kinder och du omfamnar mig mjukt.

"Vi får adoptera älskling, vi kommer att få en liten dotter" yttrar du lyckligt innan du ömt stryker bort tårarna under mina ögon och pressar dina läppar mot mina i en passionerad kyss.

När vi senare på kvällen ligger tätt omslingrade i soffan under en stor filt och en av dina älskade deckare spelas på tvn så kan jag inte låta bli att blicka upp på tavlan som hänger uppe på vår vägg. Det är ett foto från vårt bröllop och varje gång jag ser det så kan jag inte låta bli att le. Lugnt famlar jag efter din hand och vi flätar ihop våra fingrar innan du kysser mig upprepade gånger mot tinningen.

"Jag älskar dig mer än allt Felix" yttrar du och jag ler. "Jag älskar dig mest Oscar och jag är så sjukt lycklig över att få dela mitt liv tillsammans med dig" yttrar jag innan jag sjunker längre ner i din famn och sluter ögonen för att enbart njuta av din närhet och din beröring.

Om jag vetat på vår första dejt då jag knappt vågade krama dig att vi skulle sluta här så hade jag ärligt talat inte velat förändra det minsta lilla, för vår historia må ha haft sina problem men i slutändan fick jag allt jag någonsin velat ha, dig.

. . .
Här avslutar jag denna bok!

Tack så sjukt mycket för allt fint beröm, alla underbara (och extremt roliga) kommentarer, och rent allmänt för ert fortsatta, fantastiska stöd!! Ni är heeeelt fantastiska ❤️❤️

Jag har sagt det så många gånger men ärligt, ni är BÄST! ❤️ tack för allt! ❤️