Skinny love ~ foscar

Kapitel 45

"Nej" mumlar jag fram samtidigt som jag låser fast benen runt din midja så att du inte kan resa dig ur sängen där vi ligger. Skrattandes slappnar du av i min famn och stryker undan luggen som faller ner i min panna innan du lämnar en sval kyss mot min varma hud.

"Jag tänker aldrig låta dig gå igen" yttrar jag bestämt och du ler svagt samtidigt som du sveper med fingertopparna längs mitt kindben. "Rent bokstavligt tror jag nog att du är tvungen någon gång, annars klassas det nog som kidnappning" skämtar du och jag flinar.

"Det klassas bara som kidnappning om du inte är med på det" kontrar jag och du fnissar tyst vilket får mig att omedelbart spricka upp i ett lyckligt leende. "Sant, och jag är definitivt med på det" svarar du innan du möter mina läppar i ett flertal upprepade små pussar som får mig att skratta till.

"Vi kan spendera resten av livet här under täcket" yttrar jag drömmande och du ler svagt innan du placerar kinden mot mitt bara bröst och kryper ihop i min famn. "Vi kan resa runt världen, upptäcka nya platser tillsammans. Vi kan äta middag i Paris, åka gondol i Italien och åka på semester till någon grekisk ö" fortsätter jag drömmande att yttra med blicken fäst i taket och fingrarna svepandes över din nakna rygg.

"Men först kanske vi ska ta studenten och försöka tjäna ihop lite pengar" yttrar du och jag kan inte låta bli att skratta. För du är den förnuftiga av oss. Trots att jag mycket väl förstår att vi inte bara kan packa och dra så älskar jag att drömma. Och du är alltid en del av mina drömmar.

För vart framtiden än tar mig så är jag helt säker på att du kommer att vara en del av dem. Det finns inget annat alternativ. Oavsett om vi får chansen att uppleva Paris, Italien eller Grekland, så vill jag åtminstone spendera resten av livet tillsammans med dig.

"Apropå det, idag ska vi göra något som jag vet att du inte kommer att tycka om" yttrar jag och du lyfter huvudet för att förvirrat och misstänksamt möta min blick. "Vadå?" Frågar du misstänksamt och jag ler lurigt.

"Vi ska skolka" yttrar jag och du sänder mig en osäker blick. "Men-" "nej inga men, du har inte missat en enda dag och jag vet hur stressad du varit det senaste. Idag vill jag att du låter mig planera hela dagen och bara följer med, jag lovar att det kommer bli en perfekt dag och vi ska inte tänka på skolan en enda gång" yttrar jag bestämt och du möter min blick i ett ögonblick innan du slutligen suckar och ler besegrat.

"Okej älskling, idag följer jag med på vad du än har i tankarna" yttrar du besegrat och jag ler nöjt. "Kom ihåg att du sa det där" yttrar jag lurigt vilket får dig att aningen osäkert möta min blick.

. . .
Frans till final, vad sägs?
Tycker han var värdig en vinst jag! ❤️