Skinny love ~ foscar

Kapitel 39

Samvetet skaver inom mig när jag betraktar dig där du sitter i skräddarställning i soffan med din mattebok i knäet. Min arm ligger slappt placerad över ditt ena lår och du låter tankspritt fingrarna svepa upp och ner i olika mönster längs min arm samtidigt som du försöker att plugga in de olika formlerna och uträkningarna.

Trots att jag vet att det var Ogge som kysste mig och inte tvärtom så är det ändå de där få sekunderna då jag faktiskt kysste tillbaka som hemsöker mig.

Jag suckar djupt för mig själv och du lyfter förvirrat blicken och jag ler snabbt för att inte oroa dig. "Vad suckar du om?" Frågar du med en omsorgsfull röst och jag rycker lite på axlarna. "Jag är bara trött" mumlar jag fram och du ler svagt innan du lägger ifrån dig matteboken och klappar lite på ditt knä vilket får mig att lägga mig ner i soffan och placera huvudet i ditt knä.

Du låter dina svala fingrar svepa över olika delar av mitt ansikte och upp i mitt hår där du lugnt masserar fingrarna genom håret. Jag sluter ögonen och slappnar av under din beröring. "Så vacker" yttrar du med en lågmäld röst och mitt hjärta slår några slag extra över orden. Lugnt öppnar jag ögonen och möter din blick och ditt lyckliga leende.

"Hur kan du vara min? Jag är så lyckligt lottad" yttrar du lyckligt och jag lyfter händerna för att placera de mot ditt bakhuvud och föra ditt huvud mot mig. Dina läppar möter mina och jag kysser dig passionerat. Men det skaver inombords. Du är världens bästa pojkvän och jag har kysst en annan kille. Skuldkänslorna håller på att äta upp mig inombords.

Jag bryter kyssen och suckar djupt vilket får dig att förvirrat blicka ner på mig och jag kommer upp i sittande ställning.

"Jag var ju hos Ogge igår" yttrar jag tyst och ditt ansiktsuttryck förändras drastiskt innan du nickar med en orolig glimt i ögonvrån. Jag förblir tyst, försöker väga orden väl. Men min tystnad får dig att komma upp på fötter och hastigt röra dig bort mot ytterdörren vilket gör att jag snabbt följer efter.

"Oscar vänta" yttrar jag och tar ett löst men bestämt tag om din handled så att du vänder dig om. Du möter mig med tårar i ögonen och en darrande underläpp och synen får mitt hjärta att brista. "Oscar" yttrar jag tyst men du skakar bara på huvudet och försöker skaka av dig min hand. "Vad gjorde ni? Vad gjorde du?" Frågar du anklagande och sårat.

"Vi kysstes" får jag ur mig med en skyldig stämma och du vrider på huvudet så att jag betraktar din profil. Hårt biter du ihop käkarna och jag ser hur en stilla tår spiller över vilket du är snabb med att torka bort.

"Men det var inte så Oscar, han kysste mig och jag blev för överrumplad för att reagera på en gång. När jag förstod vad han gjorde så knuffade jag bort honom direkt. Jag berättar bara för att jag vill att du ska veta att du kan lita på mig, jag vill inte ha några hemligheter för dig" yttrar jag desperat och du vrider försiktigt tillbaka huvudet så att du möter min blick.

"Ä-är du säker på att du verkligen vill det här?" Frågar du sedan med en sorgsen stämma och jag stelnar till i mina rörelser. "Vad menar du?" Frågar jag och du släpper ur dig ett hackigt andetag.

"Är du säker på att du verkligen vill vara med mig? F-för om båda inte känner samma sak, då kanske det är bättre att bara, att bara göra slut?" Yttrar du sorgset och jag drar efter andan.