Skinny love ~ foscar

Kapitel 78

Mitt ansikte vilar in mot din halsgrop och mitt ben ligger placerat över dina samtidigt som du stryker med fingrarna längs med min ryggrad och svank.

"Får du inte problem med skolan nu när du är här?" Frågar jag osäkert och du placerar handen om min haka för att lyfta mitt huvud från din halsgrop så att jag möter din blick. "Jag bryr mig inte, jag stannar tills du mår bättre" yttrar du och jag ler svagt innan jag skjuter fram huvudet så att dina läppar möter mina. Vi kysser varandra ömt och jag rullar över så att jag grenslar dig medan mina fingrar rör sig upp i ditt hår och vår kyss utvecklas till ett lugnt hångel.

"Asså du fattar inte hur mycket jag saknat det här" yttrar du och jag ler svagt. "Du fattar inte hur mycket jag saknat dig, hur mycket jag saknat oss" yttrar jag och för första gången på länge är jag lycklig igen. Tillbaka i din famn och allt är numera bra mellan oss. Mer än bra. Allt är perfekt.

"Det är nog dags för mat" yttrar du och jag hummar lite ofokuserat, känner egentligen inte alla för att äta. Men enda kravet med att jag fick komma hem såpass tidigt från sjukhuset är att du lovade läkaren att vi skulle ha bestämda mattider varje dag och att jag skulle gå till psykologen regelbundet. "Kom mitt älskade hjärta" yttrar du innan du överraskar mig genom att placera händerna under mina lår och lyfta upp mig i din famn.

Skrattandes klänger jag mig fast med armarna om din nacke och benen om din midja medan du bär mig ner mot köket och jag kysser dig ömt på halsen innan du sätter ner mig på köksbänken.

"Pasta a la Oscar is coming upp" yttrar du skämtsamt och öppnar skafferiet och jag skrattar innan jag biter mig tveksamt i läppen. "Äh måste vi, måste vi äta pasta?" Frågar jag osäkert och du blickar över på mig med en fundersam blick. "Du älskar pasta" yttrar du förvirrat och jag sänker ner blicken i golvet. "D-det är så mycket kalorier" yttrar jag tveksamt och inom några få sekunder är du framme hos mig och placerar händerna om mina kinder för att få mig att möta din blick.

"Du är perfekt, sluta tänk dem tankarna Felix. Du är det finaste jag någonsin sett och jag älskar dig mer än allt, okej?" Yttrar du och jag nickar osäkert. "Okej jag ska försöka" yttrar jag osäkert och du sänder mig ett stolt leende innan du placerar en kyss mot min panna och sedan går över till spisen för att sätta på vattnet till pastan.

"Baby" yttrar jag och du blickar över på mig. "Jag älskar dig också" yttrar jag sedan och du ler.

Jag sitter nöjt placerad där du satte ner mig på köksbänken och sveper med blicken över din halvnakna kropp som bara täcks av ett par vita Calvin Klein kalsonger och jag biter mig löst i läppen över synen. "Oscar" yttrar jag lugnt och du blickar över på mig med ett leende på läpparna och när jag vinkar dig till mig så blir ditt leende ännu större.

Lugnt placerar du dig mellan mina ben och jag låter mina händer smeka sig ner över din rygg och ner under din kalsonglinning så att jag greppar tag om din rumpa. "Du vet det var ett bra tag sen" yttrar du med en lurig stämma och jag flinar lite innan jag placerar läpparna mot din hals och retsamt skapar ett mörkt sugmärke.

"Fuck" yttrar du innan du lyfter upp mig och istället sätter ner mig på köksbordet där du river ner duken och de släckta ljusen från bordet för att jag ska kunna få plats. Du pressar ner min rygg mot bordet innan dina läppar sveper över min mage.

"Oscar, pastan" flämtar jag fram när mina kalsonger sitter halvvägs nertryckta på mina lår och pasta vattnet kokar över. "Ah men fan då" yttrar du desperat och jag skrattar lågt när du skyndar dig fram mot spisen för att hastigt ställa kastrullen åt sidan och innan jag vet ordet av det ligger din hand placerad om mitt styva kön och jag stönar dovt.