Skinny love ~ foscar

Kapitel 65

Jag sitter på golvet i danssalen och stretchar ut kroppen inför dagens första dansklass när Ogge dimper ner bredvid mig. Jag tittar upp och möter hans glada leende.

"Så hur gick det? Fick ni lägenheten?" Frågar jag och syftar på lägenheten som han och Omar stått på kö för att få köpa. Han skiner upp i ett leende och nickar glatt vilket får mig att sända honom ett leende. "Jaa vi fick den!" Yttrar han glatt och jag dunkar glatt till honom i ryggen. "Nej men fan vad kul!!" Yttrar jag entusiastiskt och han nickar glatt.

"Så hur är det med Oscar?" Frågar han och mitt leende sjunker lite. "Jodå det är bra, han har påbörjat sina första kurser och fått sin första tenta och de verkar intressanta och skolan verkar bra. Och hans rumskompis är tydligen jättetrevlig. Så det verkar gå bra" yttrar jag och han nickar lite innan han fäster blicken i min och får ett allt allvarligare ansiktsuttryck.

"Och hur är det med dig?" Frågar han och jag sänker ner blicken i golvet och harklar mig försiktigt för att trycka ner tårarna i halsen. "Det funkar" yttrar jag och han suckar lite. "Saknar du honom?" Yttrar han och jag nickar lite. "Som fan. Hälften av mig saknas" yttrar jag och han placerar handen över min där den ligger placerad mot golvet.

"Felix sluta" yttrar han plötsligt och jag lyfter blicken för att förvånat möta hans blick. "Vadå?" Frågar jag och han möter min blick med en lång menande blick. "Jag känner dig utan och innan, du är orolig över Oscars trevliga rumskompis" yttrar han och jag suckar lite men förblir tyst, för han har rätt, han lyckas läsa mina tankar perfekt.

"Oscar skulle aldrig vara otrogen mot dig Felix" yttrar han och jag biter mig löst i läppen innan jag möter hans blick och suckar lite. "Nej, men det är så jobbigt att knappt veta hälften av vad som pågår i hans liv från att veta exakt varenda liten detalj" yttrar jag dystert och han nickar förståligt över mina ord.

"Jag förstår det Felix, men är det några som kan klara det här så är det du och Oscar. Var stark Felix, han kommer väl och hälsar på i helgen?" Frågar han och mitt humör sjunker lite extra vid hans fråga. "Äh nej han kunde inte komma den här helgen, men nästa, förhoppningvis" yttrar jag och försöker att dölja min besvikelse.

Ogge suckar lite och placerar armen över mina axlar och jag låter mitt tunga huvud falla ner mot hans axel. "Jag vet att det är svårt just nu Felix, men allt kommer att bli bra. Försök att fokusera på dansen så kommer tiden att gå snabbare och Oscar kommer att komma hit snabbare än du tror" yttrar han tröstande och jag nickar över hans ord och pressar fram ett leende.

För han har rätt, jag måste fortsätta leva mitt liv även om det är otroligt svårt när min andra hälft inte ens finns vid min sida.