Skinny love ~ foscar

Kapitel 48

"Tjena mannen" yttrar jag och slår mig ner bredvid Ogge som sitter vid vårt vanliga bord i matsalen. "Varför så dyster?" Frågar jag när han muttrar fram ett hej och han drar en hand genom håret samtidigt som han suckandes placerar hakan i handen.

"Jag är rädd att jag sumpat det totalt med Omar, jag vill inte att han ska tro att jag inte är intresserad bara för att jag bad om lite tid" yttrar han bekymrat och slänger en blick bort mot Omar som sitter bland sina vänner än bit bort i matsalen.

"Jag vet vad du kan göra" yttrar jag lurigt och han höjer lite på ögonbrynen för att få mig att fortsätta. "Bjud honom på balen, som din dejt" över min kommentar så höjer han ytterligare på ögonbrynen innan han ännu en gång blickar över på Omar som ovetande håller en ivrig konversation med en av sina vänner.

"Men han går bara i tvåan, får han ens följa med på balen?" Frågar han osäkert och jag ler lurigt för mig själv samtidigt som jag lutar mig tillbaka i stolen. "Oscar är med i studentkommitén, jag ber honom fixa det" yttrar jag och han lyser upp i ett leende. "Säkert?" Frågar han exalterat och jag nickar övertygande. "Såklart, jag fixar det. Eller ja, Oscar fixar det" yttrar jag och han ler.

"Har du frågat Oscar än?" Frågar han sedan. "Om balen?" Frågar jag förtydligade och han nickar vilket får mig att skaka på huvudet. "Nej, jag vill inte bara fråga honom helt random. Jag vill bjuda honom med en riktig bal inbjudan du vet, som på film" yttrar jag drömmande och han nickar för sig själv.

"Jag tror att han kommer att bli glad över vad du än hittar på." Jag ler över hans ord och nickar lite. "Förhoppningsvis. Jag vill att balen ska bli speciell för honom, han har lagt ner så mycket arbete på att få den att bli perfekt för alla oss andra. Han förtjänar en perfekt kväll" yttrar jag och Ogge ler och nickar instämmande.

"Jag har faktiskt funderat på en sak...men du kommer kalla mig galen" yttrar jag osäkert och han höjer lite på ögonbrynen ännu en gång. "Jag har funderat på att fria till honom" får jag ur mig med en tyst röst och han spärrar upp ögonen. "Fria?! Ni är 19 Felix och ni har inte ens varit tillsammans i ett år?" Får han ur sig med en hysterisk röst och jag hyschar honom för att få honom att dämpa sig lite.

"Nej jag vet, men jag älskar honom, mer än allt, och jag tvivlar på att jag kommer att älska honom ännu mer bara för att vi blir äldre och är tillsammans längre. Jag vill leva med honom resten av livet" yttrar jag lugnt och han ser fortfarande aningen osäker ut men rycker ändå lite på axlarna åt mig.

"Det är ditt val Felix och det är rätt uppenbart hur mycket ni två älskar varandra. Men stressa inte in i något utan att tänka över det ordentligt, ni är fortfarande unga och har hela livet på er att förlova er och gifta er" yttrar han och jag nickar innan jag sänder honom ett leende.

"Jag ska fundera på det. Jag kanske väntar, men känns det rätt så vill jag åtminstone fråga, även om han inte får en ring och vi inte officiellt behöver förlova oss. Jag vill åtminstone fråga om han vill spendera resten av sitt liv tillsammans med mig" yttrar jag lugnt och han nickar innan han sänder mig ett varmt leende och placerar handen över min axel för att klämma till lite.

"Jag är glad för din skull, att du hittat Oscar" yttrar han lugnt och jag ler. "Och jag är glad för att du hittat Omar, du förtjänar kärlek" yttrar jag lugnt och han ler stort. 

Återigen fäster han blicken på Omar som den här gången redan vilar blicken på Ogge och de delar ett leende vilket får mig att luta mig tillbaka i stolen med ett leende på läpparna innan jag upptäcker hur du är påväg mot oss och mitt leende breddas ännu mer.