Skinny love ~ foscar

Kapitel 71

Jag sitter i skräddarställning i sängen med datorn vilandes i knät och väntar på ditt Skype samtal. Du är redan försenad men jag väntar tålmodigt för jag måste få höra din röst och se ditt vackra ansikte, det var allt för länge sedan. När det slutligen ringer så svarar jag så snabbt jag bara kan och ditt ansikte dyker upp på skärmen.

"Hej älskling" yttrar du glatt som vanligt och jag ler. "Hej baby" yttrar jag i vanlig ordning innan jag faller i tystnad och betraktar ditt vackra utseende. Jag önskar att jag kunde röra vid dig men det här är trots allt bättre än ingenting. "Förlåt att jag blev lite sen, jag och Jakob kom inte hem förrän nu" yttrar du och mitt leende sjunker. "Vad har ni gjort då?" Frågar jag och hör själv svartsjukan i min röst. Men du verkar inte reagera så värst på det utan rycker bara lite på axlarna och ler. "Vi var på biblioteket och pluggade" yttrar du bara lugnt och jag nickar lite, vill verkligen verkligen tro att du talar sanning och jag hoppas innerligt att du gör det även om jag anser det som lite suspekt att sitta på biblioteket klockan tio på en söndag.

"Så what's new? Vad händer där hemma?" Frågar du sedan och jag skakar av mig obehagskänslorna. "Inte så mycket, jag gjorde audition för det manliga solot på den uppkommande tävlingen igår och jag fick det" yttrar jag stolt och du lyser upp i ett leende. "Men det är ju skitbra älskling, jag är så stolt!" Yttrar du glatt och jag ler. "Kommer du på tävlingen?" Frågar jag och du ser fundersam ut. "När är den?" Frågar du osäkert och jag känner hur obehaget växer på nytt inom mig.

"Den 27e" yttrar jag och du sänder mig en ursäktande blick vilket gör att mitt hjärta sjunker i bröstet. "Asså jag är jätte jätte ledsen, verkligen, men jag har lovat Jakob och hans vänner att följa med till hans landställe den helgen" yttrar du och det känns som att mitt hjärta går itu, men jag biter ihop. Vägrar att visa hur besviken jag blir.

"Åh" yttrar jag och du betraktar mig oroligt. "Men, men asså det är lugnt, jag, det är ändå inte en så stor tävling. Du missar inget" yttrar jag och du sänder mig en lång, osäker blick. "Är du säker?" Frågar du och jag väntar en stund innan jag svarar, kollar om du är erbjuder dig att ställa in med Jakob. Men inget mer kommer så jag suckar tyst innan jag nickar. "Jadå, jag hade ändå blivit alldeles för nervös om du varit där" skrattar jag fram och du ler svagt. Verkar inte märka av mitt falska skratt.

"Men du ska veta att jag är oroligt stolt över dig älskling, du kommer garanterat att vinna" yttrar du och jag ler smått och tackar. Likt hur jag misstänkt börjar samtalet sedan att lida till sitt slut och du ursäktar dig med att du behöver sova inför skolan imorgon och jag nickar.

"Puss, älskar dig" avslutar du med som vanligt och jag besvarar frasen innan ditt ansikte försvinner från skärmen och allt blir tyst.

Jag smäller ihop datorn innan jag reser mig ur sängen på aningen skakiga ben. Framme vid spegeln drar jag av mig tjocktröjan jag haft på mig för att inte oroa dig i onödan. När den väl är av blottas min tunna kropp och jag sänder mig själv en bekymrad blick. Jag ser ju hur mycket vikt jag tappat, men bryr mig, det gör jag inte.

Men en sak har jag bestämt mig för, jag tänker inte sitta här och vänta, nästa helg är det jag som åker upp till dig och tar reda på vad fan det är som försiggår egentligen.