Skinny love ~ foscar

Kapitel 38

"V-va?" Får han ur sig med en skakig röst. "Du hörde, är du kär i mig Ogge?" Frågar jag förtydligande och han flackar osäkert med blicken mellan mig och golvet. "Eh...nej..jag vet inte, jag hade ingen koll på vad jag sa" yttrar du med en skakig röst men jag höjer bara på ögonbrynen åt honom.

"Ogge jag har känt dig i större delen av mitt liv, jag vet att du ljuger" yttrar jag och han betraktar mig en stund innan han suckandes drar en stressad hand genom håret och flackar ner med blicken i golvet.

"Okej visst, ja jag är kär i dig Felix, fan" utbrister han slutligen och trots att jag redan visste så chockas jag något av hans ord. För jag trodde aldrig att han skulle säga det högt, som nykter.

Jag förblir tyst, vet inte hur jag bör reagera. Han begraver suckandes ansiktet i händerna och vi sitter helt blixtstilla i tystnad vilket blir en aning stelt efter ett tag. Så jag reser mig på något skakiga ben och han lyfter huvudet över min plötsliga rörelse.

"Jag borde nog gå" yttrar jag tyst och han betraktar mig i tystnad vilket får mig att röra mig bort mot ytterdörren men jag stannar upp i mina rörelser när jag hör hans steg bakom mig. "Felix jag, fan jag kan inte styra över mina känslor" utbrister han och jag vänder mig om för att möta hans blick. "Jag vet" mumlar jag tyst fram och han suckar ångestfullt.

Innan jag hinner reagera så tar han ett par snabba kliv emot mig och pressar sina läppar mot mina. Överrumplad av rörelsen kysser jag tillbaka innan jag knuffar bort honom och sänder honom en chockad blick.

"Ogge för i helvete? Jag är upptagen" fräser jag fram med en lite hårdare röst än planerat och han flackar osäkert  ner med blicken i marken. "Jag vet, men, men jag var tvungen, förlåt" yttrar han och jag suckar lite, ångrar min hårda röst.

"Men Ogge det var du som gjorde slut för att du inte längre hade känslor? Och nu när jag har pojkvän och äntligen släppt dig, nu?" Får jag ur mig med en desperat stämma och han suckar. "Felix jag hade fortfarande känslor för dig, men vi funkade inte ihop, det vet du. Det var bara enklare att skylla på att jag inte längre var kär" han får fram meningen med en lågmäld röst.

"Och jag vet att du är med Oscar. Som jag redan sagt till honom, jag är inte ute efter att sära på er. Jag kan inte hjälpa hur jag känner för dig och tro mig, jag försöker släppa dig. Jag försöker gå vidare" yttrar han och jag drar aningen frustrerat en hand genom håret innan jag drar på mig jackan och trampar i skorna.

"Men du kysste mig" yttrar jag bara och han suckar. "Jag var tvungen" blir hans svar och jag förblir tyst innan jag suckar djupt. "Jag måste hem till Oscar, min pojkvän, vi båda behöver tänka. Jag hör av mig imorgon, okej?" Han ser aningen besviken ut när jag yttrar meningen men nickar ändå som svar.

"Visst, hälsa Oscar" yttrar han med en känslokall röst och jag kan inte avgöra om han är dryg eller ej.