Skinny love ~ foscar

Kapitel 57

Musiken är hög, alkoholen flödar och skratt och falsk sång fyller luften vilket får mig att le. Alla är på bra humör ikväll och allt känns riktigt bra, jag har en bra känsla i kroppen. Med din hand i min går vi fram till Ogge och Omar som står inne i köket och hälsar på folk som precis kommit. Vi befinner oss i Ogges hus så han gör sitt bästa för att välkomna alla. När han får syn på mig så ler han stort och drar in mig i en kram som jag villigt besvarar innan jag vänder mig mot Omar och kramar om honom också. Du gör samma sak och kramar om de båda med ett leende på läpparna.

"Ikväll ska vi ha så jäkla kul!!" Utbrister Ogge exalterat och jag ler stort och drar in dig i min famn för att kyssa dig på kinden. Du verkar bekymrad och ofokuserad och när jag söker efter din blick så sänder du mig ett snabbt leende innan din blick faller ner i golvet vilket får mig att bekymrat rynka på pannan.

"Felix!!" De exalterade ropen från mina vänner ute på dansgolvet får mig att osäkert flacka med blicken mellan dig och dem. När jag tar din hand och nickar bort mot dansgolvet så skakar du ursäktande på huvudet och jag ställer mig ännu närmare så att vi kan höra varandra över den höga musiken.

"Jag känner inte för att dansa just nu, men gå du" yttrar du i mitt öra och jag möter din blick med en orolig blick. "Är du säker?" Frågar jag och du nickar och försöker att le övertygande. "Okej, men jag är snart tillbaka" yttrar jag aningen osäkert och du nickar snabbt vilket får mig att lämna en snabb kyss mot dina läppar innan jag rör mig ut på dansgolvet.

Jag dansar en stund tillsammans med mina vänner men min fokus är hela tiden någon annanstans. Allt jag kan tänka på är dig och ditt konstiga beteende. Så jag ursäktar mig snabbt och börjar att söka med blicken för att få syn på dig.

"Hey har någon sett Oscar?" Frågar jag en grupp av människor som står i köket. "Tror han är på altanen" yttrar en av dem och jag tackar innan jag snabbt rör mig bort mot altanen där jag mycket riktigt uppfattar dig genom glasdörren.

"Älskling?" Frågar jag oroligt när jag kliver ut i den friska kvällsluften och du vänder dig med tårar i ögonen vilket får mitt hjärta att sjunka i bröstet. "Men Oscar, hjärtat, vad är det som har hänt?" Frågar jag oroligt och rör mig snabbt mot dig för att dra in dig i min famn och försiktigt vagga dig fram och tillbaka.

"D-det är bara några veckor kvar Felix" snyftar du fram och jag rynkar förvirrat på pannan. "Tills vad?" Frågar jag förvirrat och du vänder mig ryggen för att istället ställa dig vid räcket och fästa blicken ut i mörkret.

"Till studenten" yttrar du sorgset och jag sluter upp bredvid dig med blicken fäst på ditt ledsna ansiktsuttryck. "Men det är en bra grej Oscar, vi går snart ut gymnasiet, det är underbart ju?" Får jag ur mig med en förvirrad stämma, för jag kan inte se det dåliga i att slippa skolan.

"Men det är grejen Felix, livet kommer snart att förändras totalt. Om jag kommer in på skolan jag sökt till så måste jag flytta, vi kommer bara att kunna träffas på helger och lov, om ens det. Du och Ogge kommer satsa på dansen och ha tävlingar och träningar och jag kommer att ha tentor och jobb och och.." Din panikslagna utläggning tar slut av att några tårar spiller över och jag är snabb med att dra in dig i min famn och löst stryka fingrarna över dina kinder.

"Men älskling! Varför har vi inte pratat om det här innan? Jag visste inte ens att du var orolig över det här" yttrar jag oroligt och du snyftar till.

"Jag är så rädd Felix, jag vill inte att något ska förändras. Jag vill bara vara med dig och att allt ska vara bra, jag vill inte förlora dig, förlora oss" snyftar du fram och jag placerar ömt mina händer över dina kinder och får dig att möta min blick.

"Jag tänker inte låta det hända, aldrig i livet! Visst, det kommer bli svårare än vad det är nu. Men det är din drömskola, och dansen är min passion. Men inget av det kommer att komma mellan vår kärlek. Om vi verkligen vill så kommer allt att fungera, vårt förhållande kommer bara att bli starkare" yttrar jag och du möter min blick, fortfarande aningen osäkert men nickar ändå lite och jag nickar tillbaka.

"Jag älskar dig mer än allt och ingenting kommer att förändra det" yttrar jag och du ler lite innan du placerar händerna om min svank och pressar mig ännu närmare. "Jag älskar dig också, jag vill aldrig någonsin förlora det vi har" yttrar du lågmält och jag lutar mig in för att ömt kyssa dina läppar.

Jag är medveten om att det kommer bli svårt, men vårt förhållande är något att kämpa för. Jag är övertygad om att du är personen jag ska spendera resten av mitt liv med och jag tänker inte låta det förstöras.