Skinny love ~ foscar

Kapitel 5

Flera gånger står jag med handen vilandes på dörrhandtaget beredd att gå ut och ta tuben till plattan för att möta upp dig. Men flera gånger hinner jag ångra mig och osäkert sveper jag med blicken över min egna spegelbild. Är jag för fint klädd? Kommer du att förstå att detta i självaste verket är en dejt och att kompisen jag skulle gå med inte ens fanns? Min blick flackar mellan tjocktröjan som ligger slängd på sängen och finskjortan som pryder min överkropp. Innan jag hinner ångra mig byter jag hastigt till tjocktröjan och sänder mig själv en snabb blick.

Väl på tuben börjar hjärtat att slå i en onaturligt snabb takt och handsvetten bryter ut i handflatorna. Jag försöker intala mig själv om att jag är löjlig, att det bara är en bio. Men det är inte så bara i mina ögon. Jag ska faktiskt vara ensam med dig i en mörk biosalong och det gör mig exalterat och nervös på en och samma gång.

När jag får en överblick av plattan och direkt får syn på dig så slår hjärtat dubbla slag i bröstkorgen och jag sväljer nervöst. Desto närmare jag kommer upptäcker jag att du klätt dig fint medan jag valde tjocktröjan.

"H-hej Oscar" yttrar jag aningen blygsamt när jag är såpass nära att du kan höra min röst. Aningen skrämt vänder du dig om så att min blick möter din innan du ler och osäkert drar lite i din fina skjorta. "H-hej Felix" besvarar du med en lågmäld men vänlig röst. Vi står en stund och betraktar varandra i pinsam tystnad.

Borde jag krama dig? Det vore nästan konstigt om jag inte gjorde det. Men nu har det redan hunnit gå flera minuter utan att vi kramat varandra. Jag möter din blick som generat flackar ner i marken innan jag sväljer ner nervositeten och tar ett steg fram. Du lyfter förvånat blicken och när jag mjukt omfamnar dig så tar det en stund innan du kramar tillbaka.

"S-ska vi gå?" Frågar jag aningen generat när vi släpper kramen och du nickar lite med en lätt rodnad över kinderna.

Vi börjar att gå mot biografen och jag kan inte låta bli att flacka ner med blicken mot din hand som gungar med i rörelseriktning när du går. Jag vill så gärna ta den i min. Men jag trycker bestämt ner mina egna händer i jackfickan för att inte falla för frestelsen innan jag fäster blicken stint framför mig.

. . .
Bubbisarna vågar knappt kramas, awwww