Skinny love ~ foscar

Kapitel 20

Ogges perspektiv

"Oscar!"

Du lyfter förvirrat på huvudet när jag ropar ditt namn och när jag nickar åt dig att komma hit så flackar du aningen osäkert med blicken runt din omgivning innan du förvirrat rör dig mot mig. "Kan vi snacka lite?" Frågar jag och du nickar aningen osäkert men följer ändå villigt efter mig när vi går bort mot biblioteket.

Vi slår oss ner i ett hörn av biblioteket, där inga andra befinner sig och du biter dig nervöst i läppen vilket får mig att flina lite. "Slappna av Oscar, jag vill bara prata om Felix" yttrar jag och du höjer lite på ögonbrynen vid benämningen av hans namn.

"Han är orolig för dig, du drar dig undan och han är rädd för att förlora dig" yttrar jag lugnt och du sänker ner blicken i golvet och förblir tyst innan du lyfter blicken igen för att möta min blick men innan du hinner säga något så fortsätter jag prata.

"Jag vet att du vet, jag ser det på dig" yttrar jag och du sitter tyst en stund innan du nickar.

"Att du är kär i honom?" Frågar du rakt på sak och jag nickar försiktigt. "Jo, jag har förstått det, det är bara Felix som inte förstår" yttrar du och jag nickar lite för mig själv.

"Till hans försvar så har han alltid varit lite trög, och efter att vi gjorde slut så lämnade han det helt bakom sig och antog att jag gjorde detsamma" yttrar jag lugnt och du nickar osäkert.

"Men Oscar du måste förstå, jag är inte ute efter att förstöra för er. Jag kan inte styra över mina känslor och kan inte hjälpa att jag är kär i honom, men jag har inga som helst tankar på att komma emellan er två. Jag vill att det ska funka mellan er, du gör honom lycklig och jag vet att det är dig han är kär i, inte mig. Du behöver inte känna dig hotad av mig för jag kommer aldrig försöka förstöra för er, jag är glad för er skull. Jag förstår att han är kär i dig och inte mig, jag har accepterat det" bekänner jag ärligt och du sitter tyst och lyssnar till mina ord innan du suckar lite och kliar dig osäkert i nacken.

"Jag litar på dig, jag tror inte att du vill förstöra för oss. Det är bara det att, att jag är rädd för att han jämför oss. Ni har delat så mycket och jag kan inte ens vara intim med honom utan att vara awkward. Jag vill vara tillräckligt bra för honom men jag är inte du, jag kan inte ge honom vad han vill ha" yttrar du osäkert och jag suckar medan jag drar handen genom mitt hår.

"Felix bryr sig inte om sånt, du måste förstå Oscar, han är så nere i dig att det inte finns någon annan i hans tankar. Han lyssnar knappt på mig längre för du är allt han tänker på. Du måste känna dig bekväm med honom och sluta jämföra dig med andra han varit med, tillexempel mig, det är inte han som jämför, det är du" yttrar jag och du suckar lite innan du nickar.

"Jag vet...det är bara, han betyder så mycket och jag vill inte vara den som inte räcker till" yttrar du osäkert och jag sitter tyst en stund innan jag tar ett andetag och möter din blick.

"Du mer än räcker till för honom, du är allt han tänker på" förtydligar jag och du ler lite innan du nickar.

För trots att det gör ont inom mig att yttra orden så vet jag att det är sant. Felix har bara ögon för dig.