Skinny love ~ foscar

Kapitel 41

Hela natten har jag vridit och vänt mig i sängen. Fumlat efter din kropp och saknat din närhet. Men du är inte där, du ligger inte vid min sida under täcket och du kommer inte heller att möta mig med en kyss på morgonen när vi möts på vår vanliga mötesplats innan vi tillsammans tar oss till skolan. Du kommer inte att hålla min hand i korridoren och du kommer inte att följa med mig hem efter skolan. För att jag avslutat det vi hade. Aldrig har jag gjort något så dumt. 

Hela morgonen väntar jag på att du ska höra av dig, på ditt vanliga morgon sms som du alltid skickar, varje morgon. För att jag ska få en bra start på dagen. Men nu kommer det inget. Min telefon är tyst och morgonrutinerna utför jag som i en dimma. Vet inte ens hur jag tar mig igenom den.

När jag kommer till skolan så vill jag genast vända, för vardagen är så fruktansvärt svår att ta sig igenom utan dig. Allt påminner mig om dig och de minsta sakerna saknar betydelse utan dig.

"Felix" jag rycks ur mina tankar vid benämningen av mitt namn. Men det är inte du som yttrar det. Det är Ogge och jag kan inte hjälpa att bli besviken, jag vill bara att du ska behandla mig som att allt är som vanligt trots att jag vet att det är omöjligt.

"Vart är Oscar?" Frågar han förvirrat och flackar lite med blicken runt omkring mig för att leta efter dig som vanligtvis alltid är vid min sida. Vid benämningen av ditt namn brister det. Min underläpp börjar att darra och jag möter Ogges blick i några sekunder som övergår till ett bekymrat och oroligt när han betraktar min reaktion.

När jag sedan slänger mig om hans hals så drar han in mig i en tät kram och jag försöker att hålla tårarna inne. Länge står vi tysta i en tät kram och jag kniper ihop ögonen för att hindra tårarna att spilla.

Det första jag ser när vi släpper kramen är dig. Jag möter din blick och upptäcker smärtan i dina ögon när du betraktar oss med tårar i ögonen. Jag öppnar munnen och tar ett halvt steg framåt men du skakar bara på huvudet och vänder mig ryggen innan du försvinner bort längs korridoren.

"Oscar" kvider jag fram med en låg röst och jag känner snart Ogges hand mot min axel.

"Vad är det som har hänt Felix?" Frågar han oroligt och jag känner smärtan i bröstet och sväljer ner klumpen av tårar som byggs upp i halsen.

"Det är slut, vi gjorde slut" yttrar jag med en låg röst innan jag med armen över ögonen rör mig bort mot toaletterna. Ingen behöver se mina tårar.