Hidden - svensk version-

Kapitel 18

Harry andas ut och tar upp hans saker från golvet. Han går raskt ut ur hissen utan ett ord.

Jag följer efter och drar en hand genom mitt hår.

"Hur länge var ni två där inne?" frågar Mr.Greenman.

"Jag vet inte," säger jag. " Harry tryckte på alla knappar så det måste ha krachat systemet." 

Mr.Greenman himmlar med ögonen. "Jäklar, jag har sagt till honom att sluta med det. Ursäkta för det, Rose."

Jag rycker på axlarna. "Det är okej."

Mr.Greenman kollar hans klockan. "Jag hatar att göra detta mot dig, Rose, men är det okej om du jobbar sent ikväll? Jag har två extra manuskript som måste va redigerade imorgon--"

Jag nickar. Såklart, jag börjar nu."

Jag går tillbaka till mitt skrivbord och sätter mig ner, ändrar mina papper omkring. Jag ser att Harry redan har gått. Tack och lov. Han är verkligen den sista personen jag vill se.

Jag är arg över Harry's ord till mig. Jag är inte pretentös. Fast, jag erkännder, det kändes skönt slå Harry på det sättet. Han förkänade det efter allt han har sagt till mig sen vi möttes.

Men menar han alla de saker han sa? Är jag en snobb? Vad har jag gjort så han tänker så? Varför dömde han mig snabbt?

Vad har jag någonsin gjort Harry som gör att han hatar mig?

Klockan säger mig att hon är klockan fyra och jag börjar jobba. Jag smsar Aaron och frågar om han kan hämta mig och han säger ja. Jag har chansen att säga förlåt till honom om vad jag sa och att allt kommer blir bra.

Min röda penna flygger över sidan. Mr.Greenman tittar till mig i jämna mellanrum och tackar mig igen för attt jag stannar sent. Han säger att han ska gå upp med min fil en annan dag.

Vid klockan åtta har jag gjort klart ett manus och halva av det andra. Mr.Greenman tackar mig igen medan jag går ut ur dörren.

Jag slår Aaron's nummer. När det när röstbrevlåda, suckar jag.

Luften är iskall och jag drar min jacka tätare runt mig. Jag ser inte hans bli någonstans och mitt hjärta sjunker när jag inser att han nog inte kommer...igen.

Jag måste verkligen prata med Aaron om detta.

Jag ryser och jag sätter mig på bänken. Jag kommer inte gråta dennna gången. Jag börjar tänka om mina känslor för Aaron. Han glömmrer mig hela tiden och gör knappt någon tid för mig. Är han verkligen på jobbet? Eller ljuger han?

 Nej, ryter en röst inom mig. Han ljuger inte, varför skulle han ljuga mot dig? Han är bara uptagen med jobbet.

Jag försöker ringa honom igen och jag lägger på när det når röstbrevlåda för andra gången. Varför glömmer han mig så ofta?

Han behandlar dig inte rätt, gör han?

Fast att jag hatar att erkänna det, har Harry rätt. Aaron behandlar mig inte rätt. Jag måste prata med honom om det, annars är det över.

Det regnar inte i alla fall.

Jag ser mig omkring. Jag ser inte Harry's bil i parkeringen heller. Jag är lättat och besviken på samma gång, även om jag inte vet varför? Han är ett as, jag vill inte ha någonting att göra med honom.

 Vad försiktig om vad du önskar för, sa Harry i hissen. Vad ska menas med det?

Jag väntar ytterligare femton minuter innan jag biter mig i läppen och ställer mig upp från bänken.