Hidden - svensk version-

Kapitel 44

"Rose?"

Jag stönar och rullar över sängen, min blick fast på min stänga dörr. Min mamma har knackat på min dörr de senaste minuterna. Hon är fortfarande lika envis som hon alltid har varit.

Jag drar mig ur sängen och låser upp dörren, spänner min käke åt henne.

"Hon är elva och trettio, upp med dig", säger hon enkelt.

"Jag har jet lag", säger jag. "Hon är åtta för mig."

"Tja, du ska gå med din syster till affären och handla mat för ikväll. Dina morföräldrar kommer ikväll för middag."

Jag korsar mina armar över bröstet. "Varför vill de kommer över för middag till deras dotter och snart så vara ex-man?"

"Det räcker, Rosalie. Gå och gör dig redo och möt Elizabeth i lobbyn."

Jag grimaserar mot henne och stänger dörren. Jag stiger in i duschen snabbt och drar snabbt med plattången över mitt hår innan jag byter om till en tunn turkos blus och jeans. Jag tar min mobil och uppstår från mitt rum.

 "Elizabeth väntar i bilen", säger mamma från köket.

Detta var ett misstag, att komma hem. Ett stort misstag.

Jag glider in i passagerarsätet av Elizabeths gråa bil, undviker ögonkontakt med henne. Hon fnyser lite och kör ut från trottoaren.

Pinsamt tystnad sänker sig i bilen. Elizabeth gör det klart att hon inte vill göra ögonkontakt med mig och jag snäpper tillslut.

"Du vet, jag är inte glad över detta heller", säger jag och hon blänger på mig. "Borde vi inte vara i detta i tillsammans?"

Hon skrattar utan humor. "I vad tillsammans?"

"Skilsmässan. Vi är båda inte glada över det, borde vi inte i alla fall ha varandra?"

"Du borde ha tänkt på det för ett år sedan", snäpper hon.

"Mamma och pappa skilde sig inte för ett år sedan", motbevisar jag.

"kolla, du var den som förstörde allt, så kom inte gråtandes nu. Jag gör bara detta för att mamma har varit ett känslosamt vrak sedan de först gick till domstolen för skilsmässan och du har varit  för upptagen att bo i jävla Portland för att bry dig."

Min käke när golvet. "Jag lämnade på grund av dig!" skriker jag.

Elizabeth himlar med ögonen. "Ge mig inte det skitet. Du lämnade för att du är en jävla hora!"

"Jag gjorde inte det!"

"Åh, snälla. Du vet att jag älskade honom!"

Jag biter mig i läppen för att  hålla mig från att gråta. Elizabeth drar en hand genom hennes hår och parkerar vid affären.

"Låt oss få detta gjort", ryter hon innan hon går ut ur bilen.

Mitt bröst gör ont från vårt bråk. Vi brukade vara nära, som bästa vänner. Vad hände med det?

Åh, visst. Hon tror att jag gjorde något som jag inte gjorde. Hur kunde jag glömma det.

Elizabeth klackar klickar mitt trottoaren när vi går in i affären.

Jag följer efter henne, puttar runt på vagnen som hon följer efter medan hon slänger i olika saker i den. Jag suckar, önskar att jag aldrig gick på planet till New York.

"Gå och ta en bruk av hallonsylt", befaller Elizabeth mig. "Det är i nästa gång. Jag går och tar chips."

Utan något annat ord, puttar hon vagnen framför mig och går iväg.

Ensam, går jag till nästa gång. Jag skummar igenom hyllorna för hallonsylt, tar min nedre läpp mellan mina tänder i koncentration.

Jag tar tillslut en burk av sylt från hyllan, läser lappen i mina händer. Jag hör någon som går upp mot mig och jag stiger åt sidan, kollar snabbt upp för att känna igen personen.

Mitt blod fryser och jag tappar burken av sylt på golvet, glas krossas överallt.

-----------

Cliffhanger? Kanske inte?

Nu fick ni i alla fall veta lite mer om varför det är så stelt mellan Elizabeth och Rose, ni kanske har en idé nu?

Hoppas ni gillade kapitlet, rösta och kommentera jättegärna, det betyder verkligen jättemycket för mig.

//H<3