Hidden - svensk version-

Kapitel 24

Adrenalin pumpar genom mina ådror medan jag går fram till skåpet med filerna i som jag såg Crystal lägga min information i. Mitt hjärta bultar högt i mina öron. Jag öppnar tyst lådan, granskar filarna efter mig. De är i alfabetiskt ordning efter efternamn, som jag anade. Jag skummar igenom från 'S', och hittar änligen det.

Styles, Harry Edward.

Är detta rätt? Jag har en inre strid medan jag stirrar på den märkta mappen i mina händer.

Jag sväljer och drar ut filen, den släta mappen vilar i mina händer.

Detta är ögonblicket av sanning.

Jag öppnar filen och skummar den.

Född i Bromsgrove, Worcestershire, England, Storbritanien den 1 Februari, 1989. Skolad på Holmes Chapel Comprehensive School on Oxford Universitet med examen i mattematik och  beräkningar. Tidigare yrken--

"Rose?"

Filen är tappad från mina händer, papper lägger sig överallt. Mina ögon blir större när jag ser Harry stå i dörröppningen av Crystal's kontor, armarna korsade över hans bröst.

Jag rätar på mig och borstar av mig själv. "Harry."

Harry slickar sina läppar och går över till mig, böjer sig ner och tar uppp filen. Han reser sig sakta upp till hans fulla höjd, ögonen oläsbara.

Han säger ingenting dock skrämmer det mig.

"Jag är ledsen." viskar jag,

"Ledsen." upprepar han, han röst mörk. "Du är ledsen." Han kollar upp på mig med flammadne ögon och jag sväljer.

Jag är tyst medan han drar sin tunga över hans läppar, kollar tillbaka ner på filen i hans händer. Mitt hjärta bultar högt i mitt bröst.

"Är du medveten om att detta är seriöst brott?" frågar han långsamt, stänger mappen och lägger tillbaka den i filskåpet. Han ton är läskigt lugn.

Jag sväljer och stiger ifrån skåpet, mot dörren.

"Du vet, när jag hörde du prata med Zayn, tänkte jag att du bara var nyfiken." säger Harry medan han går mot mig, lämnar bara någon decimeter emellan oss. "Men nu när jag har sett dig med min konfidentiella fil.." han skakar sitt huvud, hans ögon elaka. "Ser jag att du bara är nosig." hans ögon blixrar.

"Jag- jag är ledsen." stammar jag.

"Rose, du måste sköta dig för fan själv. Ja, jag vet att du har stött på folk som jag är med. Ja, jag vet att du vet mer än vad du borde veta, men det är inte en inbjudan för dig att snoka omkring runt mina konfidentiella fil efter timmar!"

"Jag är ledsen!" skriker jag. "Jag är ledsen för att du förbryllar mig och att du är så hemlighetsfull så att min nyfikenhet äter mig levande!"

"Du hade kunnat fråga mig om vad som helst i den filen." morrar Harry.

"Du hade inte berättade ett skit, och det vet du!"

"Vad spelar det för roll för dig, Rose? Vad spelar jag någon roll?" Hans ögon är en sådan mörk nyans av smaragd så att de nästan är svarta i den dunkna ljuset av kontoret.

Jag krymper ihop iväg från honom och avvärjer mina ögon.

"Jag borde anmäla dig för detta." säger han, hans rygg mot mig och går till fönstret. "Men det komma jag inte." Han ser tillbaka på mig, hans uttryck, återigen, oläsbart.