Hidden - svensk version-

Kapitel 33

Mitt hjärta klättrar ut ur min hals och slår snabbt.

Harry spänner sin käke. "Såklart jag vet var hon är", ryter han. "I hennes lägenhet."

Alec skrattar elakt. "I hennes lägenhet, säger du?"

Harry särar på läpparna, hans ögonbryn ihop rynkande. "Var annars ska hon vara?"

Ett elakt leende sprider sig på Alecs ansikte. Han lutar sig tillbaka i hans stol, snurrar i den så han sitter ansikte mot ansikte mot mitt gömställe.

Rädsla sprider sig igenom mig som vildeld. Hur kan han veta?

"Rose, älskling", ropar Alec. "Du vet att vi har säkerhetskameror, gör du?"

Allas ögon vänds till var Alec tittar. Min kropp verkar vara paralyserad och min andning stannar i min hals.

"Kom igen, var inte blyg", säger Alec, tar sin cigarett till hans läppar för att ta ett lugnt drag.

"Hur mår du, Rose?" frågar Alec.

Jag flyttar min blick från Harrys till Alecs. Jag kan inte forma ord med min tunga.

"Ser du nu varför hon är ett hot mot oss, Styles?" säger Alec, vänder sin stol för att ser på Harry. "Ser du nu att hon är en del av detta, att hon har tittat och lyssnat bakom din rygg?"

Jag rycker till av hans ord och Harrys kinder blir röda.

"Ser du nu," Alec fortsätter, hans röst blir högre. "Att du har hotat framgången för detta företaget."

Jag sväljer hårt.

Harry förblir tyst, han ser ner på bordet.

Jag vill att han ska säga någonting, bara något, men det gör han inte.

Han ställer sig upp från sin stol sakta. "Jag tar hand om detta", säger han blidigt till Alec. "Är det ett löfte?" utmanar Alec.

Harry nickar lätt. "Det är ett löfte", säger han, hans röst låg.

"Bra", säger Alec. Han ser på mig igen, sen tillbaka på Harry. "Nu försvinn ur min syn, båda av er."

Harry vänder sig på sin häl och går ut ur rummet.

Jag förblir stillastående i några sekunder innan jag märker att allas ögon är på mig. Jag går snabbt ut ur rummet och följer mig tillbaka ner genom korridoren och ut genom metalldörren.

Den kalla eftermiddagsluften slår mig när jag kommer ut från gränden, sveper över gaten efter Harry.

Jag ser honom vid ett övergångsställe, ögonen nedåtriktade, kinder fortfarande röda.

Jag går snabbt för att hinna ikapp honom och går bredvid honom.

"Harry", säger jag. "Låt mig—"

"Prata för helvete inte med med mig, Rose", ryter Harry medan vi krossar gatan.

"Harry—"

"Nej!" Harry stannar när vi når andra sidan gatan, vrider runt för att se mig i ögonen. "Du gick bakom min rygg och följde efter mig när jag specifikt sa till dig att inte göra det. Du är så nyfiken att du måste veta allt om alla. Gissa vad, Rosalie", ryter han. "Din lek är slut. Nu vet dem, nu är de arga. Och det är ditt jävla fel." Han vänder sig om för att fortsätta att gå.'

Jag sväljer klumpen som har börjat komma upp i min hals. Jag joggar ifatt hans snabba fart. "Harry, snälla—"

"Där är inget som du kan säga eller göra för att göra så att jag är mindre arg på dig just nu, Rosalie ", säger Harry genom stängda tänder.

Jag blir tyst och ser ner.

Jag försöker att prata med honom många gånger medan vi går hem men han bara skiter i mig. Jag är förvirrad och på helspänn och jag vet att den ända personen som kan ge mig lite tröst om detta är Harry. Han vet inte, men jag gör.

Jag följer honom till hans dörr där hans fumlar med sina nycklar.

"Harry, snälla lyssna", säger jag, tårar börjar rulla ner för mina kinder. Adrenalinet som hade pumpat genom mig innan har försvunnit, lämnat mig sliten och trött.

Harry ser mina tårar och vänder sig mot mig, hans mörkgröna ögon blixtrar. "Nej, Rose", säger han. "Du får inte gråta. Jag kommer inte tycka synd om dig, för du tog dig detta på dig själv. Du visste vad du gav dig in i när du följde efter mig—"

"Nej!" skriker jag på honom. Jag visste inte! Jag visste inte vad jag av mig in på för du berättade inte ett skit!"

Harry öppnar sin mun för att svara, men jag hinner före.

"Min lägenhet vad genomsökt av dessa människor, Harry, och du vägrar fortfarande att berätta någonting för mig. Jag har blivit attackrad av två av dem och jag har tydligen alltid blivit övervakad! Jag förtjänar att får veta vad fan som händer!" Jag tar ett andetag och tar ett steg tillbaka, väntar på Harrys svar.

Harry drar sin tunga över sina läppar medan han stirrar på mig. "Okej", ryter han. "Du vill veta vad som händer?"

Jag nickar.

Han öppnar dörren till hans lägenhet och gör en gest för mig att följe efter honom in.

——————————————-

Omg! Det hände lite saker i detta kapitlet även om det var ganska kort. Alec kom på Rose och han blev även ganska arg på Harry om vi säger som så. Harry blev väldigt arg på Rose :( Dom som precis hade blivit vänner. Rose kanske äntligen får reda på vad som Harry är inblandad i i nästa kapitel!

Hoppas ni gillade kapitlet och längtar till nästa ^^

//H<3