Hidden - svensk version-

Kapitel 3

Mitt alarm ringer klockan sju och skrämmer nästan ihjäl mig. Jag puttar ner den pipande klockan på golvet samtidigt som jag stönar. Det tar mig ett tag att fatta att det är måndag morgon, dagen jag börjar mitt nya jobb. Jag hoppar ur sängen och skyndar mig till badrummet. Jag duschar snabbt och torkar håret och låter det ligga i lösa lockar runt mina axlar. Jag sätter på eyeliner och marskara på ögonen och jag försöker att se professionell ut och även lite klassisk. Jag går till min garderob och tar ut en vit skjorta, en svart kjol och även svarta klackar.

Jag stirrar på mig själv i spegeln och tar några djupa andetag. "Du kan inte förstöra denna chansen nu." säger jag till min spegelbild. Efter en stund pep prat tar jag min väska och låser min dörr bakom mig. Påvägen ut går jag förbi Harry's dörr. Jag fnyser och putar ut honom från mina tankar. Bara för jag har en taskig granne betyder inte att jag måste träffa honom hela tiden. Men då måste jag vara tyst så klart.

Jag sätter mig i min bil, den kalla luften här i Portladn får mig att rysa lite. Även om det är mitten på september börjar tempreraturen redan att sjunka. Fast jag bryr mig inte så mycket ändå. Jag älskar kallt väder.

Det tar bara en liten stund att köra till Crystals bokförlag för att min lägenhet ligger bara några kvarter bort. Jag tackar Aaron mentalt för tusende gången att han hjälpte mig att hitta en sådan fantastisk bra plats att bo på. Jag parkerar bilen sedan och går in i den eliganta glasbyggnaden. Jag tar hissen till elfte våningen och går in i ett rymligt kontor och stannar vid receptionen. 

En ljus hårig kvinna med chockerande blå ögon ler mot mig från disken. "Godmorgon, Miss Knight" säger hon och nickar lite. "Hej" hälsar jag henne. Brickan på hennes skrivbord säger "Marion Johnson." Hon måste var den jag pratade med igår på telefonen. Hon ler mot mig. "Jag ska säga till Mr.Greenman att du är här." säger hon och tar upp telefonen och slår in några siffror. Hon säger mitt namn till mottagaren innan hon lägger på. Hon ger mig en mapp. "Mr.Greenman la detta manuskript åt sidan häromdagen för dig att starta med när du kom." säger hon sedan. Jag tar mappen i mina armar ock kan inte hejda mitt leende. 

Detta är det. Detta händer värkligen. 

En liten stund senare kommer en framstående man med glassögon och mörkt hår fram till mig och sträcker ut sin han för mig att skaka.

"Rose Knight, kul att se dig." säger han samtidigt som jag skakar hans hand. "Jag är Dan Greenman, COO." Jag nickar, jag hade inte förstått att han var så högt upp i företaget. Tanken att jag kommer att jobba direkt till en COO gör mig nästan lite yr. "Jag ska visa dig din arbetsyta." säger han. Jag nickar igen och följer med honom genom kontoret till bakre hörnet som ligger mot en vägg av glassfönster. "Där borta ligger bokföringen," säger Mr.Greenman. "Ditt skrivbord ligger vid bokföringen. Sidan om bokföringen ligger HR...." 

Han pratar, visar och jag bara nickar snällt. Jag vill ärligt talat bara jobba men jag vet att jag måste lyssna på allt han har att säga innan jag kan göra någonting. Han slutar äntligen prata och ler mot mig. "Vi förväntar oss att du läser fyra manuskript per vecka, jag vet att det låter mycket men genom att dömma från ditt CV, så tror jag att du klarar det. Din första löneckeck kommer att komma på söndag, vilket är niohundra dollar per vecka. Jag ser fram emot att se dig jobba, Miss Knight." säger han och jag sätter ner mina saker på mitt skrivbord. "Kallar mig Rose." rättar jag honom. Han  nickar och ler. "Så klart." han vänder sig om lite. "Om du behöver någonting så ligger mitt kontor bortom bokföringen, där borta," Han peckar bort mot ett ganska stort kontor som ligger lite åt sidan. "Mn telefonanknyting är 783. " Tack så mycket." svarar jag honom.

Han nickar igen innan han går förbi bokföringen och in till hans kontor. 

Jag sätter mig ner vid mitt skrivbord och börjar sätta mina saker på plats. Jag tar ut min laptop från min väska och sätter den på skrivbordet. Jag tar tillfället att kollar runt på folk i kontoret. Det sitter en kille på skrivbordet mittemot mig i ungefär min ålder, hans ansiktsdrag svagt mörka. Hans olivfärgade hy verkar vara fläckfri och jag ser några tattueringar sticka ut under hans blåa frackskjorta. Hans mörka hår är stylat uppåt och hans mörka bruna ögon skummar igenom ett manuskript. Jag harklar mig  och han tittar upp, han choklad färgade ögon möts med mina. Han ler snällt mot mig. "Hej," säger han. "Du måste vara den nya." Jag nickar. "Jag heter Rose," berättar jag för honom. "Zayn,"  säger han. "Välkommen till vårt kontor." Jag ler. "Tack." Han lutar säg fram över hans skrivbord. "Ser du killen där borta?" frågar han och nickar mot en man med kastanjbrunt hår. "Det är Phil. Han är kontorets clown." Jag flinar. "Verkligen?" "Ja, han gör de bästa imitationerna av alla här i kontoret."