Hidden - svensk version-

Kapitel 10

Jag korsar mina armar över mitt bröst och ser på Aaron. Det har gott en hel vecka sendan han lämnade mitt i vår date, och han har knappt ringt mig. Att säga att jag var irriterad var en underdrift. Han ler mot mig ursäktande.

"Vill du förklara dig själv?" Frågar jag, lutar mig mot min dörrkarm.

"Jag vet att du antagligen är väldigt irriterad, Rosie, men jag har varit upptagen. Influens säsongen startar, du vet."

Jag suckar. "Det känns som om du inte har tid för mig." Jag hatar min gnälliga ton.

Aaron's ögon mjuknar och han tar tag i min hand. "Jag försöker hårdare, jag lovar. Jag kommer snart att ha semester och då kan vi vara tillsammans varje dag."

Ett leende formas på mina läppar. "Okej." Säger jag och Aaron kramar mig och pussar mig på kinden.

Jag hör prasslande och jag öppnar ögonen över Aaron's axel och möter ett par gröna. Jag tar mig ut ut Aaron's grepp snabbt.

Harry flinar, lägger ner hans nycklar i fickan. "God eftermiddag, Rosie," säger han.

Aaron kollar mellan mig och Harry, och tillbaka igen.

Harry ser på Aaron och han flinar större. "Du måste vara Aaron, säger han. "Jag är Harry." Han sträcker ut sin hand för att skaka Aaron's. "Jag har hört så mycket om dig."

Jag grimaserar inom mig. Aaron skakar Harry's hand.

"Och jag har inte hört någonting om dig." Aaron ser på mig istället.

"Rose och jag jobbar tillsammans och det råkar också att vi är grannar, är inte det så, Rosalie?"

Jag ser ner på min fötter. Efter en lyckad vecka av att ignorera Harry trodde jag att har hade fått meddelandet av att jag inte ville umgås med honom.

"Åh." Säger Aaron. "Trevligt."

"Så jag har hört att du är en medicinskt assistent?"

Herregud.

"Ja," svarar Aaron.

"Det är väldigt intressant."

Jag är rädd att titta upp från mina fötter.

"Vad för jobb gör du?"

"All de behöver hjälp med."

"Jobbar du med hjärtat något?"

Nej, faktiskt. Jag är inte inne i kardiologi."

"Jag trodde du sa att du jobbade överallt där de behövde hjälp?"

"Det gör jag, jag har inte jobbat på hjärtat. Inte än i alla fall."

"Jag förstår."

"Vad gör du?"

"Jag jobbar med bokföring."

"Wow.''

"Du jobbar inte." Avbryter jag. "Du bara stör mig."

Aaron ser på Harry. "Stör han dig?" Han ton kall.

"Inte så, Aaron. Fast han kastar papper på mig."

Harry ler snett.

Aaron ser på mig.

"Vi har ett ställe att att vara på, så vi ses Harry."

"Visst. Har en bra kväll." Jag är förvånad över Harry's vänlighet.

Aaron tar min hand och vi börjar gå igenom korridoren.

"Åh, Rose?"

Jag vänder mig om och ser på Harry, Aaron stannar också.

"Om någonting händer, kan jag gärna ge dig en åktur igen." Harry flinar, hans ögon taskiga.

Jag rodnar.

"Vad menar han?" Frågar Aaron.

"Inget, säger jag hårt. Jag drar i Aaron's arm och vi går in i hissen, dörrarna plingar stänga bakom oss.

Jag är skit arg på Harry, hur vågar han att säger det inför Aaron? Jag kan bara gissa på vad Aaron tänker.

Middagen går bra och Aaron kör mig hem, kysser mig vid dörren. Han har inte frågat mig om vad Harry sa innan, vilket är skönt.

Vi säger hej då till varandra vid dörren. Han ler mot mig och pussar min kind innan han vänder sig om och går ner genom korridoren. Han stannar och kollar tillbaka på mig.

"Rose, kan du göra mig en tjänst?'

"Visst."

"Håll dig borta från Harry."

Hans förfrågan jag mig förvånad. "Va?"

"Jag litar inte på honom. Håll dig bara borta, okej?"

Jag nickar. "Jag gillar ändå inte honom."

"Bra. Vi ses, Rosie."

Jag ser på när han går in i hissen och dörrarna stängs. Så fort jag inte ser honom, rusar jag fram och bankar Harry's dörr.

Harry öppnar dörren, förvånad över min våldsamhet.

"Rose?"

"Hur vågar du säga att du gav mig en åktur till Aaron? Nu tror han att jag hat varit otrogen mot honom eller något!"

Harry ler halvt. "Det var bara en erbjudande, Rosie. Ingen anledning att bli sur."

"Herregud, sluta kalla mig Rosie!"

Harry viker armarna över bröstet. "Och om jag inte?" Utmanar han.

Jag tar ett andetag. "Då... då..."

Han ler kallt.

"Du är en sådan röv, Harry. Du går för långt med att göra mig galen, och jag är trött på det. Varför lämnar du mig inte ifred?"

Han tar ett steg bakåt. Hans ögon blinkar över mina ord. Ilska tar över hans ansikte. "Okej, jag lämnar dig ifred, Rose. Men låt mig säga en sak-- Aaron gömmer något."

"Va fan vet du? Och varför bryr du dig?" Jag trycker ihop mina handen till knytnävar. "Aaron hade aldrig kunnat såra mig!"

"Åh, snälla. Jag hade brytt mig om Aaron sårade dig!"

Jag töms av luft. Han är så föraktfull, det chokar mig. Jag vänder mig om och går tillbaka till min lägenhet och drämmer igen dörren.

Jag hade brytt mig om Aaron hade sårat dig.

Bra. Jag hade ändå inte behövt Harry om Aaron sårade mig i alla fall.

------------------------------------------------

Så här är äntligen kapitel 10! Jag är så ledsen att ni behövde vänta men min dator funkar fortfarande inte plus, om jag ska vara helt ärlig har jag inte skrivit på iPaden förrän igår när jag började med detta kapitlet. Jag har dragit mig länge för att skriva på iPaden för jag tycker det är så jobbigt att skriva så mycket på den. Sorry.

Har är ett kapitel i alla fall. Rösta/kommentera!

// H <3