Hidden - svensk version-

Kapitel 29

Min lägenhet var helt förstörd.

Allt är borta från deras platser. Böcker ligger öppna på golvet, kuddar och filtar från soffan är överallt.

Skåpen i köket är öppna och grytor och stekjärn ligger på olika ställen. Fönstret är vidöppet, de lila gardinerna vajar av vinden. Glas ligger på golvet, i sönder.

Jag skyndar mig till sovrummet. Min säng som var snyggt gjord i morse är förstörd. Lakanen är skrynklade och kuddarna är överallt.Bilden på Aaron och jag ligger spräckt på golvet.

Tårar börjat bildas i mina ögon medan jag försöker få ut min mobil ur min väska.

Jag går runt i min lägenhet, letar efter något som saknas. Det förvånar mig när jag märker att allting— förutom tallrikar och annat porslin som ligger i sönder på golvet— är här.

Där är en hård knackning på dörren och Harry stiger in i min lägenhet, oro över hans ansikte.

"Rose? Vad—" han tar in utseendet av mitt hem och stänger sin mun. En bit papper är knycklad i hans hand.

Jag sitter på soffan och gräver ner mitt huvud i mina händer. "J-jag tror jag har blivit rånad." mumlar jag. "Men det verkar inte som om något saknas."

Jag känner att Harry sätter sig bredvid mig.Han lägger en lugnande arm över mina axlar och jag märker att jag lutar mig på honom, blöter hans t-shirt med mina saltar tårar.

"Vem har kunnat göra detta?" frågar jag. "Varför har de bara genomsökt lägenheten och sedan stuckit?"

Harry stelnar till bredvid mig. an ställer sig upp, vänder sin rygg mot mig medan har kollar ut genom vardagsrums fönstret. Han håller fortfarande hårt om pappret i hans hand. Jag undrar vad den säger.

"Harry?" säger jag långsamt.

Harry vänder om sig lite, kollar på golvet. "Det var..." Han harklar sig. "Alec och hans män."

Min andning fastar i min hals och mitt blod blir kallt. "Va?"

"De kom hit för de tror att du vet något." Harry börjar pladdra, och gå omkring. "De tror att du gömmer information. De förutsätter att jag har berättat hemlig fakta, och det är för helvete fel." Harry's röst blir högre.

Jag rynkar ihop mina ögonbryn. "Vad ska vi göra?"

Harry slutar gå omkring och ser på mig. "Vi håller oss borta från varandra." svarar han enkelt.

Mitt hjärta sjunker ofrivilligt i mitt bröst. Jag nickar långsamt.

"Men vi båda vet att det inte kommer hända, kommer det?" Harry's ögon lämnar inte mina medan har pratar.

Jag känner min puls öka medan han sätter sig igen bredvid mig.Jag vet inte riktigt vad han menar med hans ord, men på ett udda sätt känner jag mig tröstad av dem.

"Är du okej?" frågar Harry mig tyst.

Jag vänder mitt huvud för att se på honom. "Ja." svarar jag, andas ut långsamt.

Han ser på mig, hårt. Detta är samma kille jag var rasande på för några timmar sedan, och nu är han här bredvid mig, efter att min lägenhet har blivit genomsökt. Vilken jävla dag.

"Okej." säger han tyst. Han ställer sig upp och går till dörren. Jag följer efter, torkar bort enstaka tårar från mitt ansikte.

"Jag kommer att ringa polisen." säger jag till honom.

"Gör inte det." säger Harry. "Ring inte polisen."

"Varför?"

"Lita på mig, det kommer bara att göra saker värre."