Hidden - svensk version-

Kapitel 35

Jag sätter mig ner vid mitt skrivbord på måndag morgon och suckar.

Jag hade ett dåligt fall av sömnlöshet igår natt, och jag kunde inte somna även om det gällde mitt liv. Jag somnade tillslut runt två på morgonen, och jag är dödstrött.

Harry ser på mig från hans skrivbord.

Jag öppnar manuskriptet på mitt skrivbord och öppnar min penna.

Jag märker att Zayn inte är vid hans skrivbord. Jag vänder mig mot Lana.

"Psst", säger jag och hon ser upp.

"Var är Zayn?" frågar jag.

Lana rycker på axlarna. "Sjuk, tror jag", svarar hon.

Jag nickar sakta innan jag tackar henne.

Händelserna från helgen är fortfarande färska i mitt huvud. Att följa efter Harry till det mötet; höra att Zayn, en av mina goda vänner från jobb, är verkligen inne i hela denna saken; och vem kan glömma allt som Harry berättade för mig om Alec.

Varför skulle Zayn vara emot mig? Är han emot mig? Var han den som bröt sig in i min lägenhet, eller hörde jag fel?

Jag hoppas verkligen att han inte gjorde, för jag har växt till att gilla Zayn över de senaste veckorna. Han pratar alltid med mig över mitt skrivbord och verkar vara en snäll person.

Jag skakar huvudet för att rensa mina tankar och kladdar några redigerande markeringar i mitt manuskript. Jag vet att jag borde se ut som skit från att jag har sovit för lite, men i stunden, bryr jag mig inte.

Mina tankar vandrar över till Aaron. Jag har inte pratat med honom på några dagar, jag borde ringa honom vid lunch. Jag hoppas inte han tror att jag ignorerar honom, eller någonting.

En pappersbit landar på mitt skrivbord och skrämmer mig. Jag hoppar till lite och Harry flinar från hans skrivbord medan han lutar sig tillbaka i hans stol, klickar med en penna snabbt.

Jag grimaserar mot honom innan jag viker upp lappen.

Taket vid lunch. 

Jag rynkar ihop mina ögonbryn. Va? Jag kladdar ner orden och kastar tillbaka den till Harry. 

Harry läser lappen och himlar med ögonen. Han öppnar sin penna och kladdar ner ett svar innan han kastar tillbaka pappret till mig.

Möt mig på taken vid lunch.

Jag skrynklar ihop lappen och kastar den i papperskorgen. Om det inte hade varit för min jävla nyfikenhet, hade jag inte gått med på det. Men såklart, även efter att Harry har berättat för mig om Alec och hans företag, är jag fortfarande hungrig efter detaljer. Jag hatar att vara så nosig.

Jag försöker att fokusera på mitt jobb, men jag kan inte. Harry försöker inte ens, han bara leker med en klump av lera. Jag skrynklar upp näsan åt honom när han sträcker ut den igen och igen.

Äntligen, klockan slår ett, och jag ställer mig upp för att följa efter Harry upp på taket. Han ler mot mig medan alla andra lämnar kontoret och går in i fikarummet.

"Taket?" frågar jag honom när vi är de ända kvar i kontoret.

"Det regnar inte idag, så det ska gå bra", säger han, som om det är svar på min fråga.

"Varför kan vi inte gå in i fikarummet, som alla andra?"

"För att vi måste prata om något."

Hans ord gör så jag ryser och jag nickar svagt.

"Följ mig, okej?" Harry höger ett ögonbryn.