Hidden - svensk version-

Kapitel 30

Choken på Harry's ansikte är uppenbar när han ser på mig.

Jag sätter mig rakt upp, ansikte mot ansikte med honom. Jag har aldrig menat att fråga det högt, men nu väntar jag otålig på svaret. Varför jag bryr mig alls, vet jag inte.

Harry's ögon vandrar över mitt ansikte. "Varför kysste du mig tillbaka?" slår han till baka.

Jag öppnar min mun. "jag—jag.."

"Efter allt, är du med Aaron."

Atmosfären har åter igen ändrats, och den ger mig rysningar.

"Jag vill inte prata om detta." konstaterar jag.

"Du började prata om det."

" Du var den som kysste mig!"

Harry ställer sig upp från soffan, han rygg vänd mot mig. Jag ångrat att jag tog upp detta.

"Jag hämtar dig några filtar." säger han kallt. Han försvinner in i hans rum och jag lägger mitt huvud i mina händer.

Harry återvänder med samma kudde och filt som jag använde förra gången. Jag ställer mig upp, biter på insidan av min läpp.

"Jag är ledsen." rushar jag ut. "Jag vill inte kivas med dig."

Till min fullkomliga förvåning, sprider sig ett leende över Harry's ansikte och han tappar filtarna på marken, viker sig av skratt.

Jag stirrar på honom. "Vad är det som är roligt?"

Harry sätter sina händer på hans knä, kippar efter andan medan han försätter att skatta. "Rose, vem fan säger kivas?"

Jag ler lite innan jag börjar skratta.

Harry faller tillbaka in i soffan, skrattar fortfarande. Jag gör det samma och sätter upp mina knä till min bröstkorg, ett leende fortfarande på min läppar.

Jag lutar mig mot hans arm. Jag gillar känslan av han skinn mot min, hur än konstigt det låter.

"Harry, är vi vänner?" frågar jag.

Harry suckar. "Jag vet inte, Rose," säger han.

"Varför kan vi inte vara?" Jag verkar inte ha någon kontroll över mina ord.

"Säger du att du vill vara vänner?"

"Tja, när du inte är ett svin, är du ganska trevlig," säger jag.

Han ser ner på mig. "Tack," säger han sarkastiskt och jag skattar igen. Jag ser på han smilgropar som ristas fint i hans kinder när han ler.